Varför ska vi bry oss?

SPORTBLADET

30 dagar kvar till facklans intåg under bågen och en hel idrottsvärld förundras över att endast två av totalt fem miljoner biljetter är sålda.

När vi inte läser att skogsbränder hotar OS-byn. Då det under någon dag tycks lugn och ro stannar plötsligt halva Aten i ett gigantiskt strömavbrott.

Den sortens OS-nyheter är ingen bristvara.

Sportsligt handlar det till 99 procent om vad som INTE ska hända i Aten. Vilka stjärnor vi inte får se.

Torri Edwards, världsmästare på 100 meter i Paris i fjol, blev häromdagen ännu ett stjärnfall i dopningsträsket. Marion Jones kommer INTE att försvara OS-guldet på 100 meter i Sydney. Maken Tim Montgomery kommer heller INTE att finnas på plats. Precis som häckdrottningen Gail Devers försvann de vid USA:s friidrotts-uttagningar.

Under Tour de France påminns vi om att cykelgiganten Lance Armstrong tackat nej till OS. Att USA inte ställer upp med något "Dream Team" i basket och att Brasilien inte kvalificerat sig till fotbollsturneringen behöver knappast meddelas.

Fixstjärnorna saknas

Tennisens stjärnor finns på plats. Men den ende som alla sportintresserade känner till, André Agassi, har uteblivit. Är någon överraskad?

Frågan är om ett OS någonsin varit så befriat på potentiella fixstjärnor så kort innan tävlingarna? Så få av de magnetiska underverk som gör att vi ställer in grillkalaset eller fisketuren för att få se stjärnorna lyckas/misslyckas? Det har åtminstone inte inträffat i tv-åldern.

Framförallt så har friidrottens gigantiska dopningsproblem blivit ett olympiskt PR-dito.

Med tävlingarnas största idrott i limbo bleknar de olympiska spelen rejält.

2004 finns inga motsvarigheter till Sydney-spelens megababes Michael Johnson och Marion Jones. Inga alls.

Simningen lovar gott

Årsbäst på 100 meter är amerikanen Shawn Crawford. Damernas motsvarighet heter Ivet Lalova och kommer från Bulgarien. Har du inte hört talas om? Du behöver inte ens skämmas inför TV4:s friidrottsorakel A Lennart Julin.

Att sprintern Maurice Greene vaknat till liv, han vann de amerikanska uttagningarna, räddade nog nattsömnen för åtskilliga OS-gudar.

Olympiska spelens andra artär, simningen, presenterar då en mer lovande show än friidrotten. Ian Thorpe, en annan gigant i Sydney, är kvar. Han utmanas i spotlight av Michael Phelps - killen som Mark Spitz påstår ska slå Spitz eget "oslagbara" OS-rekord om sju guld i samma spel.

Det behövs att amerikanen Phelps lyckas en del i sina kaxiga ambitioner.

Annars får vi lita på att OS i Aten serverar en radda av den där sortens superstjärnor som bara uppstår UNDER ett olympiskt spel: som Bob Beamon, Mary Lou Retton, Nadia Comaneci.

Senast var det Cathy Freeman och gymnasten Alexei Nemov som gick från i princip okända till superstjärnor under några ljuva veckor i Australien.

Händer inte detta får vi trösta oss med att mysa ihop med de obligatoriska blåbären, antistjärnorna. Alla minns vi Eric Moussambeni, som kom direkt från simskolan hemma i Ekvatorialguinea, till OS i Sydney. "Ålen" som kom en minut efter näst sämste i sin gren.

Men sådana floppar bygger inget OS. Blåbären är kittet som gör skyltfönstren - superstjärnorna - självlysande.

"You superstars, it"s high time to step forward". Om inte kommer eftermälet av Aten-OS att bli lika blekt som känslan nu en månad innan.

Så försvarar friidrottsprofilerna sin sport

1. Fler och fler åker fast för dopning. Varför ska man titta på friidrott?

2. Är friidrotten lika rolig i dag som förr?

3. Hur smutsig är friidrotten i dag?

4. Varför får dopade inte livstids avstängning?

Vi 5-extra

Lars Nylin

ARTIKELN HANDLAR OM

Friidrott