Peter Jihde kan bli lika stor som Hyland

SPORTBLADET

Lasse Anrell: Ingen annan är nära mannen med den småländska dialekten

Vissa saker blir bara allt mer uppenbara.

Som Peter Jihdes storhet till exempel.

Om Jihde och SVT vill kan han bli lika stor som Hyland.

Det är ont om bra programledare i tv.

Det finns gott om programledare, snart sagt varje människa som varit i ett tv-hus brukar anse att de är lämpliga programledare, men det är nästan ingen av dem som är ens hyfsad.

Det finns några som är bra. Sjödin, Loket, Berghagen, Oldsberg, Luuk, Bengtsson, Grynet, Gunde och Harryson.

Sen finns det många som är helt okej, men lysande är de inte.

Varje år brukar tv-cheferna rösta om vilka deras drömprogramledare är. Jag är övertygad om att just nu skulle Peter Jihde vara allas favorit. Jag tycker inte att någon är ens i närheten.

Jag insåg det när jag såg programmet i torsdags när han satt och pratade med kungabarnen och han sa ”du” utan att någon enda normalt funtad människa rimligtvis reagerade. Det var så självklart och kanske är det just det självklara som är stort programledarskap.

Han ställde lagom svåra frågor, han gjorde dem inte generade, han gjorde inte bort dem, han gjorde dem inte mesiga, han gjorde dem mänskliga.

Bekväma och mänskliga.

Det är det svåraste som finns för en programledare.

Jag har ibland undrat om inte det näst svåraste provet för en programledare är att vara med i Peter Harrysons ”Så ska det låta” och klara av att inte ta för stor plats. Lotta Bromé och Anders Lundin har prövat men misslyckats. De trodde det var deras show, det var det inte.

Det vore intressant att se Jihde försöka. Sannolikt har han dock tillräckligt omdöme för att avstå.

Före jul ledde han en annan stor tv-show tillsammans med den grandiosa Lisbeth Åkerman. Hon fick det stora berömmet dagen efter i media och hon var verkligen bedårande självklar, så naturlig som ingen nyhetsprogramledare kanske någonsin varit i ett underhållande sammanhang. Men jag undrar hur stor del Jihde hade i den naturliga, avspända framtoningen. Jag har sett åtskilliga programledarpar där kemin byggt på att en tar stor plats och den andre underordnar sig. Bengt & Malou är paradexemplet på det. Men vill ingen underordna sig blir det bara pannkaka.

Jihde fick totempålen Claes Åkeson att slappna av och vara rolig.

Han fick Åkerman att vara ett under av proffsigt programledarskap fast hon gjorde debut.

Han fick kungabarnen att vara folkliga, roliga, avspända.

I Hockeykväll fick han den totalt färske Johan Tornberg att slappna av och hitta sin roll rekordsnabbt.

Det finns en djup svensk tradition att bra programledare rekryteras från sportens värld. Hyland och Oldsberg är väl de bästa exemplen. Orsaken är antagligen att de jobbar mycket live och skaffar sig rutin.

Vore jag tv-chef ̵1; och ingen av er har en aning om hur nära det varit några gånger att jag blivit tv-chef av guds nåde ̵1; skulle jag omedelbart sätta mig ner med Jihde och utarbeta ett program för honom.

Svensk tv skriker efter en talkshow värd namnet. En daglig Letterman.

Svensk tv skriker efter en helgunderhållning med artister, publik och närvaro och status. En lång, skön, personlig sändning utan lotter.

Svensk tv skriker efter en ny Hyland.

Jag kan inte se annat än att mannen med den småländska dialekten är den enda som skulle ha en chans att axla den brutala manteln.

Jihdes hörna ... hur låter det för en gammal sportfåne?

Christian Olsson är bäst i Europa men tvåa i Sverige. Det låter nästan som Annika Sörenstam som alltid brukar vara etta i världen men typ sjua i Sverige.

Den stora gåtan var varför Parmas försvar flyttade på sig så att Zlatan skulle kunna nicka in 1-0-målet.

Di Canio må vara kung på många sätt, jag gillar det där med att vara supporter och sen avgöra derbyn men är det så himla förvånande att publiken blir småsur om spelarna medvetet retar dem till vansinne med sina gester...?

Håkan Svensson är inte välkommen ens att träna med AIK. I den vanliga världen kallas sånt mobbning och bestraffas hårt av arbetsdomstolen.

Hockeyspelare är ett konstigt släkte. Varför behövs det att en tränare sparkas för att spelarna ska samlas och bestämma sig för att det är dem det hänger på och inte en tränare? Visste de inte det innan?

Skidskytte i Sverige ̵1; fanns det...?

Jag förstår mig inte på spelare som Andreas Yacob-Haddad som tar upp en klubb i allsvenskan och sen väljer att byta klubb i Sverige.

Veckans självbekännelse:

”Min livskurva? MBD ... Det är nån sorts dampsjukdom, va? Ända sen jag föddes har mitt liv varit ett virrvarr. Otålighet, fram och tillbaka”, sa Per Fosshaug i Expressen inför sin comeback efter avstängningen.

Kan man annat än älska en man med den självinsikten.

För övrigt anser jag att Örebro bör spela i allsvenskan.