Jag ville inte bli upprörd, SVT

SPORTBLADET

Jonathan Jeppsson: men nu går det inte längre

Ibland vill man inte bli upprörd. I synnerhet inte när man förväntas bli det. När det är någons syfte och mål.

Jag har en kollega som ibland – likt en femåring – på ett retfullt sätt kan få för sig peta en i sidan upprepade gånger. (ja, det är så roligt vi har det här på jobbet).

In i det längsta försöker jag ignorera pugilisten. Behandla honom som luft. Men till slut blir man ju förbannad.

Och så är det ju - det är frustrerande att bli upprörd över en futtighet när man förväntas bli det.

Så kände jag under Hockykväll i går också.

Eller egentligen långt tidigare, för flera timmar innan Hockeykväll började låg det ute på text-TV, som en av de stora rubrikerna:

”Markus Näslund petas i Wikegårds OS-lag”.

Och själva texten var full av uppmaningar: Se Wikegård motivera sitt otroliga ställningstagande på webb-tv! Mejla in synpunkter! Bli upprörd! Bli arg! Gå med i Junilistan och visa ditt missnöje!

Och mycket riktig presenterade Niklas Wikegård sitt OS-lag utan Näslund och Sedinarna en stund senare, men på grund av tidsbrist gick allt hastigt. Någon uttömmande förklaring hanns inte med.

Jonathan Hedström var i alla fall inblandad på något sätt, oklart hur.

Wikegård är sympatisk, charmig och kunnig. Att jämföra mitt och hans hockeykunnande är väl som att jämföra Bert Karlsson med Ludwig Wittgenstein.

Men OS-laget och den dreglande publiceringen kändes som ett alltför tydligt lockbete som jag förväntas hugga på. En plånbok på vägen och när man böjer sig ner visar det sig att den är fastbunden i ett snöre. I vägrenen ligger Wikegård och en redaktör redo att dra.

Men jag ville inte bli upprörd. Jag höll emot. Jag bläddrade förstrött i tidningen och såg på den rätt roliga men vemodiga dokumentären om Assyriska. Jag läste lite i Klas Östergrens senaste bok.

Men nu går det inte längre.

Jag är förbaskad.

Wikegård, hur fan kan du peta Näslund och Sedinarna?

Dom är ju jättebra.

Jonathan Jeppsson