Mansjukan en skönhetsfläck

SPORTBLADET

Malena Johansson: Säg ”dom” – det skulle klä er

Sista omgången i allsvenskan, Romderby. Det hände stora saker igår. Men precis som alla andra, vanliga dagar kan jag inte låta bli att hänga upp mig på det där lilla, lilla.

De tre små bokstäverna.

M-a-n.

Eller, säg mansjukan. Alla som hamnar framför en tv-kamera – kommentatorer, bisittare, spelare, studiogäster – drabbas genast av denna språkliga farsot. Ett typiskt exempel från gårdagens Studio Serie A i Canal+, om Roma:

– Man har haft ett ganska bra offensivt spel, man har skapat chanser.

Att tala om en organisation, ett lag till exempel, innebär ett språkligt dilemma. Är laget ”de” eller ”det”? I tv verkar någon ha hittat på en regel om att problemet ska lösas som ovan, med en dålig kompromiss. ”Man”.

Som en följd blir språket så mycket fulare och mer oprecist.

För vem är ”man” i mitt exempel? Även jag förstår att det är spelarna i Roma som åsyftas, men det låter som om folk i allmänhet skapar chanser.

Jag är snobbig och petig, jag vet. Och man-sjukan är inte bara ett sportfenomen. Snarare smittas alla som tycker att de ska säga något viktigt.

Experter av olika slag, politiker och andra höjdare lägger sig till med detta prestigespråk, påstår att ”man” gör olika saker när i själva verket specifika personer gör dem. Ängsliga för att säga fel säger experterna ännu mer fel än om de i?stället hade pratat som folk.

För i alla fall jag känner ingen som till vardags skulle säga ”fan vad bra man spelade i?går, Arsenal”. Nej, för Arsenal, ”dom” spelade bra. Ologiskt kanske, men att säga ”dom” om ett lag är faktiskt det tydligaste sättet att uttrycka sig på i tal.

Alla mina favoritkommentatorer använder ”man” på fel ställen. Exemplet ovan är Pelle Blohms, till exempel. Det kanske är därför jag bryr mig så. Mansjukan är deras skönhetsfläck.

Snälla sportfolk, våga säga ”dom”. Det skulle klä er så bra.

Malena Johansson