En minkpäls saknas i Turin

SPORTBLADET

Läs Simon Banks OS-krönika

Nya regler och nya stjärnor och ett nytt OS med ny, stor konståkning.

Så här sitter man.

Och saknar en gammal minkpäls.

Foto: Saknad Konståkningstränaren Tatjana Tarasova, en symbol för den ryska konståkningen, har ingen åkare i Turin.

Stadio Communale har bytt namn till Olimpico, och när det fredagsskymde studsade trupp efter OS-trupp in där till gungande gaydisco.

Svenskarna hade grytvantar som var fula som stryk, men Jacques Rogge gav dispens och sa att spelen fick börja ändå.

Nu är det alltså igång.

Och här sitter man och saknar.

Jag vill ha min Tatjana Tarasova.

Minns ni henne? Det är klart att ni gör. Det går inte att tänka ordet "konståkningstränare" utan att se henne framför sig. Det är lite som med "fotboll" och Ernst Brunner.

Jag är inte särskilt analytiskt lagd när det gäller vintersport. När Stig Strand pratar om snö och linjer i tv undrar jag om han kommenterar slalom eller partydroger.

Men - jag känner igen en stjärna, och Tatjana Tarasova har aldrig varit något annat än en stjärna.

Hon har suttit där i Kiss and Cry-hörnan sedan 1976, som en levande karikatyr av en stor, rysk historia. Alltid med sitt röda läppstift, sin minkpäls och världens bästa konståkare. En gudmor med tjernobylsk aura.

Auran fick hon gratis - det blir väl så när pappa heter Anatolij Tarasov och är historiens främste hockeytränare.

Pappa gjorde Sovjet till världens vackraste hockeylag, hans dotter gjorde dem till världens vackraste konståkningsnation.

Hon har tränat och koreograferat tio OS-mästare, från den lilla fågeln Irina Rodnina till den magiske Salt Lake City-mästaren Aleksej Jagudin. Men när paråkningen inleds i den skandalöst lilla Palavela-hallen ikväll är hon inte med.

Konsult istället

Hennes adept Andrej Griazev missade kvalet, och Tarasova är i Turin enbart som konsult åt den ryska truppen.

Ryssland/Sovjet har vunnit guld i paråkning elva OS i rad och kommer att göra det igen. Blir det inte favoriterna Totmijanina/Marinin (i deras sista OS) så blir det något annat par.

Men en minkpäls kommer att saknas.

Gudmodern Tarasova har varit urtypen för öst-skolan, både som tränare och koreograf. Hon är iskallt passionerad och hyperestetisk. Hennes åkare fruktar henne eller älskar henne eller gör båda delar. Men de har alltid fått lära sig dansa bäst av alla, med lätt fotarbete och hopp som är mer än bara tom akrobatik.

Kris i rysk konståkning

Nu pratas det om en kommande kris för rysk konståkning.

Det har snackats om det i femton år nu.

Kanske är det allvar den här gången.

De nya reglerna passar inte den gammelryska tekniken och ekonomin är starkare i väst. Många tränare och aktiva har flyttat eller lagt av.

Totmijanina och Marinin bor i Chicago. Tatjana Tarasova har också jobbat i USA i många, många år - men det sägs att hon flyttat hem för gott nu. Och en kultur som den ryska kan man inte köpa för vare sig dollar eller yen.

Ingen personifierar den kulturen bättre än konstnärskan Tarasova, och även om hon inte syns i bild i Turin så kommer ni att kunna följa hennes ande i fri flykt över isen.

Vinnare hur det än går

Tarasova har koreograferat både Johnny Weirs och Michelle Kwans korta program. Hon har tränat japanska ex-världsmästarinnan Shizuka Arakawa och den amerikanska charmexplosionen Sasha Cohen.

Det kan gå hur det vill i Turin. Om inte himlen ramlar ner så kommer Tatjana Tarasova att vara en vinnare ändå, på det ena eller andra viset.

Hon kommer att stå i någon korridor, med en cigg mellan bistert blodröda läppar medan ytterligare en åkare hon lärt dansa står överst på pallen.

Det kommer säkert att bli fint, på sitt sätt.

Men jag kommer att sakna pälsen.

Simon Bank