STJÄRNTRÄFFEN

SPORTBLADET

Nu är Anna Carin framme ur skuggan av Magda

tronskifte Anna Carin Olofssons OS-silver var Sveriges första någonsin i skidskytte. Sedan tidigare har vi ett guld och sex brons. Två av bronsen tog Magdalena Forsberg vid OS i Salt Lake City 2002. Magda var snabbt framme för att gratulera sin arvtagerska efter målgången i Cesana San Sicario. "Igår klev Anna Carin Olofsson fram ur Magdalena Forsbergs skugga", skriver Sportbladets krönikör Lasse Anrell, som även gläds åt att svenska folket börjat tro på vinteridrott igen.

TURIN

Ett OS kan vara fruktansvärt tråkigt och fullt av fjärdeplatser och misslyckanden och femteplatser och gråt och press och bendarr och dopning.

Och ett OS kan vara alldeles... underbart.

Som för Anna Carin Olofsson i går. Eller som hon själv sa efteråt:

-Jag var bra nå trött här.

Svensk vinteridrott har återuppstått som en Fågel Fenix. Plötsligt är allt möjligt.

Jag hörde Anna Carin prata efter loppet som gav henne ett silver och tog henne från ett OS-hopp, som vi inte riktigt trodde på, till en av svensk vinteridrotts stora kvinnogestalter.

Anna Carin sa orden som jag tyckte lät så betagande:

-Jag var bra nå trött här.

Det var på en fråga från norsk tv om det inte var fruktansvärt jobbigt på slutet. Ni kanske såg hur de andra sviktade medan Anna Carin istället ökade tempot på slutet och åkte snabbare än alla andra.

-Jag var bra nå trött här.

Charmen bröt igenom

Jag har länge sett Anna Carin som en ganska skygg och svårtillgänglig person med en svårforcerad mur kring sin charm. En del har liknat henne vid det östeuropeiska stuket; svåra, inåtriktade, misstroende.

Men i dag bröt charmen, som jag hört berättas om, igenom.

-Jag var bra nå trött här.

Det är Härjedalsmål. Man talar så i Sveg och i Lillhärdal. Hon berättade om hur ont det gjorde i kroppen på slutet men hur tränaren skrek åt henne att hålla i. Det gjorde hon. Det gjorde hon bättre än nån annan, den 32-åriga sjukgymnasten som ingår i den lilla krets som kallas svenskt skidskytte. En liten grupp som kritiserats den här veckan i DN och liknats vid Knutbysekten.

Jag vet inget om det. Jag vet att kretsen styrs av Magdalena Forsbergs gamle tränare Wolfgang Pichler och han har en järnhand som är högst ovanlig i Sverige. Han skiter i media, han ber journalister fara åt helvete om de stör hans adepter. Han ber pampar gå nån annanstans om de är jobbiga. Han är resultatinriktad. Han skyr inga medel. Han lyckas.

Framgångar kräver elaka tränare

Jag vet inte om det är så mycket Knutby.

De lyckades, så vitt jag vet, inte med nånting. Om man nu inte räknar evigt liv och allmän salighet som en framgång, men det kanske Dagens Nyheter inte gör.

När Anna Carin hade ont och kroppen skrek i går skrek han åt henne att hålla i.

Det gjorde Pichler rätt i. Utan elaka tränare blir det inga framgångar. Det har jag sett i nästan alla sporter jag följt. Lata idrottare och snälla tränare ger inga segrar. Knappt ens fjärdeplatser.

-Jag var bra nå trött här.

???

Skidskyttets sprint blev ett drama utöver det vanliga.

Det startade före loppet när ryktet om ett dopningsfall spred sig i hela Cesana San Sicario. Så kom uppgiften om att ryskan Olga Pyleva strukits från startlistan. Silvermedaljören från 15 kilometer. När man frågade ryska ledare sa de att hon var sjuk. Men de vek undan med blicken och såg skyldiga ut. Det var de också.

Dopning i skidskytte är ovanligt. Epo har antagits ge bra åkning men å andra sidan en hög hjärtfrekvens vilket gör att skjutningen blir lidande. Du orkar åka fortare men hjärtat jobbar så hårt att du missar i skärpa när du ska skjuta.

En skam för rysk skidåkning

Pyleva blir av med sin medalj.

Det är en skam för rysk skidåkning som har klarat sig ganska bra efter skandalen i Salt Lake City med Larissa Lazutina. Ni minns den säkert, hon och Mühlegg fick löpa gatlopp.

???

Jag tror att Anna Carin har lidit en del av att ha kommit fram i en idrott som så totalt förknippats med Magdalena Forsberg. Att klampa in på det territorium som så totalt dominerats av hela Sveriges lilla älskling kan inte ha varit lätt. Att konkurrera med en av svensk idrotts genom tiderna mest självklara utstrålningar måste varit en mardröm.

Särskilt om man stundtals beskrivs som en idrottare med en nästa östeuropeisk utstrålning, om ni missförstår uttrycket rätt.

Men i går klev Anna Carin Olofsson fram ur Magdalena Forsbergs skugga.

För både hon och Wolfgang Pichler visste ju det; det finns bara ett sätt att konkurrera, det är med resultat. Magdas utstrålning kan ingen - säger ingen - konkurrera med. Magdas resultat kan... Anna Carin Olofsson konkurrera med.

Även om det gör ont.

-Jag var bra nå trött här.

???

OS i Turin är en strålande svensk succé. Två guld, ett silver, ett brons redan. Och då har Björn Lind bara åkt en gren.

Jämför det med Salt Lake Citys två silver och fem brons, Naganos två silver, ett brons, Lillehammers två guld, ett silver och Albertvilles ett guld och tre brons. Det här påminner mera om Cortina 1956.

Vi är tillbaka, på samma sätt som vi är tillbaka och förbi i friidrott och fotboll.

Heja - som Berlusconi skulle säga - Sverige.

???

Skidskyttet är en generös sport.

Gårdagens medaljer bäddade för nya medaljer på lördag då skidskyttarna tar med sig resultaten från i går och får ännu en chans i en jaktstart. Det är stor underhållning, tro mig. Jag har sett några och det är alldeles fantastiskt bra tv.

Lördag, klockan 12.30.

OS - en svensk tv-fest

Frågan är om inte Anna Carin då definitivt kommer att kunna konkurrera med Magdas allra bästa tittarsiffror när tv sänder. För det ska vi ju alla inse; årets OS är en svensk tv-fest med tv-tittande som skakar om hela branschen.

Plötsligt har svenska folket börjat tro på vintersport igen.

Plötsligt är vinter-OS roligt igen. Det kan inte ens en dopad rysk skidskytt förstöra.

Men nu slutar jag. Jag har gjort mitt för i dag. Jag kan inte bättre. Det gör nästan ont i kroppen här nere i Turin.

Eller som vi säger:

-Jag var bra nå trött här.

6

Lasse Anrell