– Cyklingen kommer jag aldrig tröttna på

SPORTBLADET

Roberto Vacchi tror att cykelsporten överlever trots dopningskandalerna

Foto: Ola Fagerström

Roberto Vacchi var nio år gammal när han första gången såg en cykel med bockstyre och blev förälskad.

Och trots att han gång på gång blivit sviken håller kärleken till cykelsporten i sig.

– Hela mitt liv har kretsat kring cykling, säger han.

I över tre veckor levde Roberto Vacchi med Tour de France. Från starten i Strasbourg till målgången i Paris kommenterade han tävlingen tillsammans med kollegan Anders Adamson i Eurosport.

Fyra dagar efter den sista etappen kom chockbeskedet att vinnaren Floyd Landis testat positivt för dopning.

– Det är klart att man känner sig sviken när något sådant händer, man känner sig lite som ett fån. Samtidigt kan jag ju inte säga att jag är helchockad, säger Roberto Vacchi.

På lördag väntas beskedet om B-provet komma och vad det än kommer att visa står det klart att cykelsporten fått sig en ny, ordentlig törn.

Samtidigt menar Vacchi att ryktet om cykelsportens död är betydligt överdrivet.

– Visst har den problem men den är nog lite starkare än att Landis kan gräva ner den i graven.

–Jag tror inte att det här innebär att barn slutar cykla eller att all publik slutar komma.

Själv har Roberto Vacchi en bakgrund som elitcyklist och var under några år med i det svenska cykellandslaget.

Intresset för cykling uppstod när han som nioåring flyttade till Italien med sina föräldrar.

– Första tanken när jag såg en cykel där var ju bara ”fasiken vilken schyst hoj”. Jag hade aldrig tidigare sett ett bockstyre, berättar han.

Där i den lilla staden La Spezia, vid gränsen mellan Ligurien och Toscana, är förhållandet till cykelsporten minst sagt passionerat och något man tar på största allvar.

– Ja, så här i efterhand var det ju lite väl seriöst. Vi var 11–12 år och fick inte gå till stranden för det tog på krafterna och vi fick inte äta glass för det var onyttigt, säger han och skrattar.

– Samtidigt fick man med sig taktiken väldigt tidigt och lära sig att köra som ett lag. Man fick en väldigt bra grund och lärde sig att verkligen tänka cykel.

Var du själv en talang?

– Nej, långt i från. Första året jag tävlingscyklade var det inte många tävlingar jag hängde med på. När jag väl vann en tävling kändes det som att vinna VM. Även som elitcyklist var jag ganska medel.

Vad var det som saknades?

– Dels intresset att lägga ner hela sin själ i det. Sen saknades det lite mentalt. Jag kunde inte vara borta på träningsläger i två veckor utan att längta hem och det funkar inte.

Vad är tjusningen med cykelsport?

– Dels är det farten, dels den tekniska biten, till exempel hur man tar svängar på bäst sätt. Sen är det förstås kamratskapen och taktiken. Cykling är ju en speciell sport på så sätt att den är individuell men med oerhört mycket lagkörning. Det fascinerar mig.

Jobbet som expertkommentator har gjort Roberto Vacchi till en av Sveriges största cykelprofiler som ständigt hyllas för sitt kunnande.

Vad tror du det är som gör dig så populär?

– De positiva reaktioner jag har fått är att jag pratar enkelt utan fackuttryck så att folk förstår.

”Jag är helt klart svensk”

– Sen när vi har långa sändningar och perioder när det inte händer så mycket har man chansen att spåra ur lite och komma in på geografi och kultur. Jag har alltid gillat att snacka mycket.

Du har italienska föräldrar och har bott några år i Italien. Känner du dig mest svensk eller italiensk?

– Svensk helt klart. Men jag är lite italiensk i sättet. Jag är en känslomänniska och kan ha ganska kort stubin.

Tröttnar du någon gång på cykling?

– Nä, jag gör faktiskt inte det. Visst finns det dagar när man är lite trött på själva jobbet och längtar hem till nära och kära. Men själva cyklingen tröttnar jag aldrig på.

Roberto Vacchi om

Roberto Vacchi

Janna Roosch Haraldsson

ARTIKELN HANDLAR OM

Cykelsport