Wallin vinner mot Tärnström på walk over

SPORTBLADET

Sportveckan i USA med Per Bjurman

LOS ANGELES

Carolina mot Edmonton.

Niclas Wallin mot Dick Tärnström.

På papperet låter det inte som någon Stanley Cup-final att skriva hem om, men i praktiken kan det bli en bedårande hockeyresa fram till midsommar.

Foto: Niclas Wallin spelade första Stanley Cup-finalen i morse.

Nu ska vi inte ljuga här.

Det hade utan tvekan varit roligare om Buffalo gått vidare i stället för Carolina.

Buffalo och Edmonton har dundrat fram genom slutspelet med hjärtan bultande som rytmsektionen i en James Brown-klassiker och en serie möten dem emellan hade kunnat bli rena "Braveheart"-slaget.

Men nu är det som det är och även Carolina bör kunna bjuda upp till en hygglig tango.

Även det är ju , ett betydande mått av stjärnor till trots, en lagmaskin som lever högt på moral och karaktär och stora emotionella investeringar av varje enskild spelare.

Orkanen inte avmattad

Det är också ett påfallande oförutsägbart lag, säkerligen skyldigt till en och annan hjärtinfarkt i bookmaker-branschen. Åttondelsserien inledde de ju till exempel med två hemmaförluster mot Montreal och alla tog för givet att orkanen från Raleigh hade röjt färdigt för säsongen. Sen vände de på alltihop och vann fyra raka.

Med det sagt att det inte nödvändigtvis betyder så mycket om Edmonton vann nattens inledande fajt i RBC Center.

Jag tror, oavsett resultat i natt, på sju matcher och sen säger jag inget mer än att det förmodligen blir underbart spännande, för mina tips har ju visat sig vara värda ungefär lika mycket som tomhylsor på en älgjakt.

Hoppas Tärnström tänder till

Matchen i matchen mellan svenska backarna Niclas Wallin och Dick Tärnström ser tråkigt nog ut att avgöras på walk over.

Wallin har spelat grymt i slutspelet och är given i Hurricanes uppställning medan Tärnström inte fått vara med alls i kvarts- och semifinaler.

Men man kanske kan hoppas att coachen Craig MacTavish - som med sitt glödande engagemang personifierar det "nya" Edmonton - har samma känsla som jag; att den gamle gnagaren är en sån som skulle kunna gå in och explodera i just en Stanley Cup-final.

Mer på vi-ska-inte-ljuga-temat:

Knappast någon amerikan som inte bor i North Carolina bryr sig om Stanley Cup-finalen.

Däremot är alla basketfans överallt djupt engagerade i den lovande NBA-finalen mellan Dallas Mavericks och Miami Heat.

Det säger något om hur liten hockeyn är i förhållande till de andra stora lagsporterna (lite större hade intresset i och för sig varit om något storstadslag, till exempel Rangers, varit inblandat, men den våta drömmen får Gary Bettman fortsätta drömma förgäves).

Stefan Liv gör alldeles rätt som flyttar till Red Wings.

Målvaktsspelet var, i högre grad än någonsin, Red Wings akilleshäl under slutspelet och om Stefan bara håller normal klass blir han ordinarie. Om han dessutom höjer sig ett par snäpp blir han superstar.

Det var en hygglig svensk golfhelg, den som gick.

Men Calle Petterssons niomiljonersseger i all ära. Det verkligt upplyftande var att se att Annika Sörenstam lagom till säsongens verkligt viktiga tävlingar fått lust att vara bra igen.

Johan Holmqvist gör också rätt, som flyttar till Florida.

Huruvida han verkligen platsar törs jag inte ha några åsikter om, men han får ju bo i Tampa.

Det är festligare än Gävle, om man säger så.

Shaq i all ära - NBA-finalens stora stjärna blir Dirk Nowitzki, den formidable tysken i Dallas.

Jag tror man kan säga att jag älskar honom.

Ryan Hollweg, New York Rangers hetlevrade rookie, verkar ha en intressant semester.

Han anklagas för att ha urinerat på ett kvinnligt fan förra veckan - vid en bardisk.

Aptitligt.

Per Bjurman