Hoff: Tänker – vilken tur att han inte la av

Foto: Pontus Lundahl/TT NYHETSBYRÅN
Arkivbild.
SPORTBLADET

Pallplats i Paris. 

Så välförtjänt, Henrik von Eckermann.

Året var 2010. Henrik von Eckermann hade placerat sig i en 1.55-hoppning i Aachens klassiska sommartävlingar med ett sto som hette Paola. 

Direkt efter prisutdelningen åt jag lunch med honom i Aachens matsal för ryttare, hästägare, press och andra ackrediterade. Henrik var fortfarande lite hög på adrenalin. Det blev en lång och bra intervju.

Han beskrev känslan av segerns sötma. Kicken. Hur den drev honom, som en drog. Han berättade också hur nära det var att han lagt av, gett upp, hur motigt det varit, hur framgångarna uteblivit trots att han jobbade häcken av sig. 

Men så hade han fått Paola, ett sto inte helt olikt Mary Lou i typen, på sin lott som stalljockey hos Ludger Beerbaum och hamnade på rätt väg. 

När Henrik idag söndag stod där på pallen i Världscupfinalen i Paris kom jag att tänka på den intervjun. Hur mycket känslor och vilja han la in i detta med hästar och tävlingar. Hur vansinnigt dedikerad han är till sin sport. Hur gärna han vill bli bäst. Det brinner nånstans inne i den mannen, hur cool han än kan verka på banan.

Trea två år i rad är stort

Jag tänker också – vilken tur att han inte la av. Då hade vi missat alla de högklassiga tävlingsupplevelser han bjudit oss på.  

Visst hade det varit ännu roligare om han hade fått stå överst på pallen i Paris. Men trea i en VC-final två år i rad är stort. Historiskt. Den enda svensk som varit på pallen i en VC-final i hoppning tidigare är Malin Baryard och det är 15 år sedan.

Henrik von Eckermann fick stå på egna ben ekonomiskt tidigt och klara av sitt ridande och tävlande själv. När lönsamheten i hästverksamheten hemma i Sverige uteblev drog han till Tyskland för att typ mocka och sopa stallgången hos Ludger Beerbaum, och kanske rida lite.

Där jobbade han sig upp, tvivlade som sagt ett tag, men blev kvar i tolv år. Nu driver slitvargen eget och har aldrig varit bättre.

Jobbar hårt gör han fortfarande. Men solen skiner välförtjänt över honom just nu. Hästen Mary Lou är säkrad för framtiden och Henrik är inte längre singel. I kulisserna i Paris fanns flickvännen Jannika Sprunger, en av Schweiz bästa hoppryttare. 

Kan kosta på sig firande

Såna saker spelar roll, ger den där extra mentala motivationen som kan få det att spraka inne på banan. Och sprakat har det gjort om Henrik. 

Så jag tror Henrik kommer kosta på sig att fira lite. Även en bronsplats. Och trots att han är sur på sig själv för att han blev lite för hård i handen inför hindret där en bom föll.  

I september väntar VM i Tryon, North Carolina, och OS-kval. Hemmanationen USA kommer att bli giftiga. Det såg vi inte minst i Paris den här helgen med amerikanskt på första, andra och fjärde plats. 

USA är jätten Goliat. Det blir härligt att se lilla Sverige ta upp den kampen. Är Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Douglas Lindelöw fit for fight kommer vi att ha en kärna som heter duga.

Ladda ner Sportbladets egna app du också 00:20

GRATIS! Ladda ner Sportbladets app i iPhone & Android.

ARTIKELN HANDLAR OM