ENKÄT: Så säger experterna om 51 %-regeln

avMichael Wagner

SPORTBLADET

Ska den ideella föreningen äga minst 51 procent av aktierna i ett idrottsaktiebolag?

I morgon lördag avgörs en av de idrottspolitiskt viktigaste frågorna på många år på Riksidrottsmötet i Luleå.

Riksidrottsförbundets styrelse föreslår att kravet tas bort ur RF:s stadgar och att varje enskilt specialidrottsförbund själva ska få bestämma vad som ska gälla.

Ishockeyn ställer sig bakom förslaget och fotbollen säger nej till förändringen.

Sportbladet vände sig till de som borde veta –  ett tiotal män och kvinnor som forskar och undervisar på svenska universitet och högskolor och som har specialkunskaper inom idrottsområdet.

De som svarade? Lika splittrade som den svenska idrottsrörelsen.

Här finns argument för en ändring för att motargumenten är "stereotypa och rasistiska" till att ta bort majoritetskravet vore som att "ge upp den allmänna rösträtten och låta Bill Gates bestämma så att vi kan bli rikare".

Räkna med att det även blir en het debatt i Luleå.

Sammanställning: Michael Wagner

FRÅGORNA

1) Bör svensk idrott släppa kravet på att den ideella föreningen ska ha röstmajoritet i ett idrotts-AB som representerar föreningen i tävlingsverksamhet?

2) Om svensk idrott (underförstått flera eller enstaka specialidrottsförbund) släpper kravet på röstmajoritet för den ideella föreningen i idrotts-AB:et – vad ser du för scenario framför dig då?

3) Går det att uppskatta vilka investerade summor en liberalisering i rätten till externt ägande i idrotts-AB:n som skulle kunna nå svensk idrott? Exempelvis utifrån erfarenheter från andra länder, liknande förändringar inom andra områden och så vidare.

JA! Släpp regeln

Hans Lundberg, filosofie doktor, assisterande professor entreprenörskap, Linnéuniversitetet Växjö.

1) Ja, utan tvekan bör man göra det. Av följande skäl: Att ha en undantagsversion av AB för idrottsföreningar var från början en dålig idé, en svag kompromiss där man ville ha kakan (den "gamla goda" svenska, ideellt baserade idrottsmodellen) och äta den (de nya möjligheter, främst ekonomiska, som affärsmässig organisering av svensk idrott medför).

Man kan uppnå "ha kakan och äta den" på ett bättre och tydligare vis just genom en renodling av organisationsformerna, de kan mycket väl samsas ihop. Ett feltänk är att omedelbart och automatiskt tänka  i termer av ryska oligarker och arabiska shejker, det vill säga det elaka privata kapitalet som kommer och "rövar bort" den fina, obesudlade idrotten... Förutom att det är stereotypt, rasistiskt och i flera fall direkt felaktigt att sammanlänka privat ägande med enbart avarterna (visst finns det sådana exempel, men är de i majoritet?) skymmer detta mediegodis det faktum att det finns andra typer av ägande av idrotts-AB:n.

2) Att RF:s formella ställning försvagas. Detta är nödvändigt och av godo då RF:s hegemoni och reella monopol att verka i myndighetsställe (under 1900-talet och fortfarande) är otidsenligt. När idrotts-AB kom till i slutet av 1990-talet var det idrott-AB:ets rätt att ingå i det svenska seriesystemet (e.d.) som stod i fokus; "av RF sanktionerad tävlingsverksamhet" som det heter. Detta RF-monopol är ju numera i princip upplöst sedan domen föll till fördel för en privat aktör inom motorsporten helt nyligen (att arrangera tävlingar). 

Att frågor om jurisdiktion blir klarare: Det blir än tydligare att ett idrotts-AB är ett AB vilket som helst och som därmed kristallklart lyder under de lagar, bestämmelser, normer och praxis som reglerar AB:n.

Att föreningsdemokratin stärks. Tvärtemot vad många populister hävdar finns det goda förutsättningar för att föreningsdemokratin kan stärkas.

3) Nej, det är omöjligt att göra sådana uppskattningar utan att studera det ingående. Och generellt ska man nog vara försiktig med sådant även om man studerar det ingående; det finns till exempel en utbredd forskarkritik mot så kallade "spin doctors" (ofta analytiker på globala konsultbyråer på avdelningar som lever på att "besvärja fram" guld och gröna skogar om man liberaliserar den och den marknaden…).

JA! Släpp regeln

Bill Sund, professor, historiska institutionen, Stockholms universitet. Pågående forskningsprojekt  ”Den moderna fotbollens utvecklingsprocess”.

1) Regeln om 51 procent bör tas bort, det blir det tydliga resultatet av omvärldsanalyser. Denna regel hindrar sannolikt kapitalbildningen i de svenska elitklubbarna och därmed en reell utveckling av svensk fotboll till en konkurrensmässig nivå.

Ett första mål som bör sättas upp är åtminstone att svensk klubbfotboll når holländsk klass och för detta krävs mer kapital i klubbarna.

De nya arenorna som nu äntligen börjar bli klara skapar också goda förutsättningar för mer publik på matcherna. När Bosmandomen kom för snart 20 år sedan var många oroliga, som exempelvis Lars-Åke Lagrell, för att fotbollen skulle få en arbetsmarknad och därmed parter som på den reguljära arbetsmarknaden.

Precis så har också skett, och lönebildningen inom fotbollen är närmast global och svenska klubbar får finna sig i att huvudsakligen vara en underleverantör till konkurrentklubbarna i Europa och inte bara till de fem stora ligorna.

Lovande utländska spelare kan söka sig till svenska klubbar men när de nått nästa nivå lämnar de Sverige för klubbar med mer prestige. Fotbollen har också spelaragenter i sitt system - överhuvudtaget är fotbollen genomkommersialiserad och globaliserad, och att i denna process hålla fast vid halvmesyren 51 procent är naivt och oansvarigt om man vill att svensk klubbfotboll skall kunna attrahera skickliga spelare av hög klass och hävda sig på de internationella arenorna. Folkrörelsen Fotboll eller om man så vill "fotbollsfamiljen" måste med andra ord våga tillåta att elitklubbarna får de medel som krävs. Att de största städernas klubbar får en huvudroll i denna process är också helt logiskt.

2) Står vi fast vid dagens problemlösning - och globaliseringen av fotbollen fortsätter – kommer svensk fotboll att stagnera. Något annat är svårt att se.

Naturligtvis finns risker med att ta bort regeln och den största består väl i att oseriösa krafter kan köpa in sig och ta över kontrollposter i en klubb.

3) Varför skulle vi inte kunna skapa och ha konkurrenskraftig klubbfotboll när vi lyckas skapa konkurrenskraftiga företag på global grund kan man avslutningsvis fråga sig.

NEJ! Ge inte upp

Tomas Peterson, professor, samhällsvetenskap, idrottsvetenskap, Malmö högskola.

1) Nej. Ett sådant beslut skulle dela svensk idrott i två organisationer – en ideell och en kommersiell. Jag förordar inte detta.

Om jag säger att vi ska ge upp den allmänna rösträtten och låta Bill Gates bestämma över Sverige, så att landet kan bli rikare, tycker vi då fortfarande att vi har demokrati?

2) Då blir det en kommersiell organisation, som får ta sina kostnader på marknadsgrund, och en skattestödd ideell organisation.

3) Kan inte svara på denna fråga. Finns ingen empirisk grund.

JA! Släpp regeln

Magnus Forslund, ekonomie doktor, lektor företagsekonomi, forskning Football Managment, Linnéuniversitetet Växjö.

1) Jag är generellt för valfrihet. Kravet kan tas bort. Bara för att 51%-regeln tas bort så blir det ju inte automatiskt så att det kommer in rika personer som får röstmajoritet. Som jag ser det är det ju medlemmarna själva kan bestämma om de ska tillåta någon annan få röstmajoritet. Vill de inte det, så är det ju ”bara” att rösta så.

Eventuellt ska det åtföljas av någon form av förstärkning av ”skyddet” mot att man allt för lätt låter någon annan få röstmajoritet i ett AB. Till exempel att det krävs en särskilt stor majoritet vid ett sådant beslut.

Jag tror inte avskaffandet kommer leda till ”guld och gröna skogar” i sig. Jämför Tyskland som klarat sig rätt bra ändå. Och en sponsor kan påverka mycket genom att i avtalet kräva specifika motprestationer. Men det i sig är inget hållbart argument för att hålla kvar regeln.

2) På det stora hela tror jag inte särskilt mycket händer. Förmodligen kommer det påverka några hockey-, fotboll-, innebandy- och handbollsklubbar, både på elitnivå och lägre ner. (Fallet Moheda BK i division 3 till exempel, där en sponsor under flera år velat få till en ändring av regeln så att han kan styra föreningen som han vill). Kanske det till och med kommer hända mer på lägre nivåer. Å andra sidan är de i många fall redan rätt styrande i föreningarna ändå, som storsponsor.

I flera fall tror jag det kan bli en positiv utveckling där man får lättare att införa förändringar, till gagn för både bredd och elit.

Jag kan också se ett scenario där fler ”återupptäcker” hur en förening fungerar och att det är medlemmarna som har makten – men att den måste utövas för att den ska realiseras.

Jag tror INTE det blir som en del befarar, att man kommer använda föreningen för att göra ekonomiska vinster och så att säga ”dränera” föreningen på pengar.

Några befarar också att det blir ”galna satsningar” där värden i klubben förstörs. Här glömmer man att det redan görs sådana satsningar. Dalsjöfors (damfotboll), LDB FC, Leksand… Så… jag tror inte förändringen blir så stor.

3) Vi vet rätt lite om hur hela bilden ser ut. I media syns bara de stora fallen, medan det pågår en hel del på lägre nivåer i andra länder. Jag tror att det kan komma in en riktigt stor finansiär, som ser möjligheten att lyfta ett svenskt anrikt lag till högre höjder och ta upp kampen mot storlagen. Det är ju lite fantasilöst att köpa ett engelskt lag till eller franskt. Men ett svenskt lag med bra värderingar och stark historia…

 På kort sikt är det förmodligen rätt låga summor. Men å andra sidan vet man ju inte vad som döljer sig i ”skuggorna”.