”Handlar om att producera EPO”

Samlas på 3 000 meters höjd: ”Bra träningsmetod”

Foto: PONTUS ORRE
Petter Northug tar täten när norrmännen tränar uppe på Val Senales glaciär. Chris Jespersen (i mitten) och tränaren Stig Rune Kveen (till höger) tar rygg.
SPORTBLADET

VAL SENALES. Världens skidelit samlas just nu på 3 000 meters höjd.

Målet är bland annat att bilda fler röda blodkroppar – krasst kallat ”EPO”.

– Jag gillar höghöjdsträning. Det har alltid funkat bra för mig, säger Stina Nilsson.

– Samma här. Jag har alltid fått bra respons på det, säger Petter Northug.

Skidspåren på Val Senales glaciär slingrar sig som serpentiner.

Här samlas världens bästa åkare.

Men de tränar inte teknik-, fart- eller intervallåkning. Nej, de lufsar runt på den fem kilometer långa banan i till synes extremt lågt tempo.

Lugnt och metodiskt. Varv efter varv efter varv.

Det här är en vanlig träningsmetod för längdskidåkare på försäsongen, men utifrån betraktat ser det lite märkligt ut när världens normalt sett snabbaste åkare stakar runt som om de vore glada amatörer.

Förklaringen? Höjden.

Foto: PONTUS ORRE
Skidspåren uppe på glaciären. Hundratals åkare har kört här de senaste dagarna.

Glaciären i Italiens Sydtyrol ligger på 3 000 meters höjd. Här går det helt enkelt inte att träna lika hårt och intensivt som vanligt. Syrehalten i luften är alldeles för låg.

Sportbladet har tagit hjälp av professor Erika Schagatay för att förklara varför.

Hon är idrottsforskare vid Mittuniversitetet och hennes forskargrupp studerar inom idrottsvetenskap hur människan presterar vid syrebrist, till exempel på hög höjd och vid dykning.

Förutom det självklara, som de flesta redan vet, att luften är tunnare på hög höjd och att syremängden man får i sig när man andas därav blir mindre jämfört med vid havsytan, så berättar hon även vad det får för konsekvenser på kort och lång sikt.

– Det som händer på kort sikt är att kroppen märker att den får för lite syre i blodet, vilket gör att man börjar andas mer, pulsen går upp varpå hjärtat börjar pumpa ut mycket mer blod i blodådrorna, för att det ska komma fram mer syre, säger hon.

Och på lång sikt?

– Är man kvar på hög höjd i några dagar, eller en vecka, så börjar kroppen att anpassa sig på andra sätt för att få mer syre. Allting går ut på att få in syre i kroppen, och på hög höjd finns det ju väldigt lite syre. Därför börjar kroppen automatiskt bilda fler röda blodkroppar, via en process som gör att man får ut något som heter erytropoietin, förkortat ”EPO”, i kroppen, säger Schagatay.

”Är ingen drog”

”EPO” alltså.

Samma tre bokstäver som förekom vid VM i Lahtis 2001, då sex finländska åkare stängdes av för bloddopning i det som betraktas som en av de största finländska idrottsskandalerna någonsin.

Den gången misstänktes de finländska åkarna ha injicerat erytropoietin på konstgjord väg.

Att producera ”EPO” på naturlig väg är dock något helt annat.

– Ibland tror man att ”EPO” är någon medicin eller olaglig drog, men ”EPO” är ett hormon i kroppen, och det kommer faktiskt från njurarna. När njurarna känner att de fått lite lägre syre än normalt börjat de producera ”EPO”. Det gör att blodbildningen i benmärgen snabbas upp, och att fler röda blodkroppar blir mogna och kommer ut i cirkulationen. Det som händer då är att hemoglobinkoncentrationen – som bestämmer hur mycket syre man kan ta upp i blodet – ökar, säger Erika Schagatay.

Hur ser du på höghöjd som en träningsmetod för elitidrottare?

– Det beror lite på vad man ska göra. Om skidåkare ska tävla på lite högre höjder så har de väldigt stor nytta av att ha tränat på hög höjd innan; det höjer deras prestationsförmåga. Däremot är det inte säkert att höghöjdsträning hjälper dig i en tävling på låg höjd, där är det väldigt individuellt. Det är inte lika solklart att man blir mycket bättre på ett långdistanslopp efter höghöjdsträning, bara för att man har fler röda blodkroppar. Det finns studier som visar att det är bra, men det finns även studier som visar att det är inte är till så stor nytta eftersom det finns nackdelar också.

Ser du höghöjdsträning som en helt naturlig träningsmetod? Det har ju förekommit kritiska röster som menar att det går att liknas vid dopning just för att det görs av samma syfte: att få fler röda blodkroppar?

– Jag skulle vilja säga så här; så länge det sker i en riktig miljö – alltså om man är uppe i höga berg och tränar skidåkning – så är det inget konstigt alls. Det tycker jag inte man kan ifrågasätta; man kan ju vara bosatt på hög höjd! Däremot kan man möjligen diskutera att bo i höghöjdshus eller ligga och sova med höghöjdsmask. Jag är väl inte strikt emot det, men det är ändå något annat än det här naturliga, även om det ger liknande påverkan på kroppen. Det naturliga som finns på jorden har ju människan alltid haft tillgång till och utvecklat en anpassning till, säger Erika Schagatay.

1 av 2
Professor Erika Schagatay, Mittuniversitetet

Åkarna positiva

Så, vad tycker åkarna då?

Sportbladet har frågat nästan alla vi pratat med i Val Senales.

Trenden är tydlig; i stort sett alla gillar höghöjdsträning.

– Ja, jag gillar det. Det har alltid funkar bra för mig. Jag har aldrig haft några problem, säger svenska stjärnan Stina Nilsson.

Du har inte märkt att kroppen känns tung efter 4-5-dagar?

– Inte så att det har blivit ett problem så att jag behövt anpassa träningen till det. Men jag är medveten om att det kan kännas tungt i kroppen efter några dagar, ja, säger Stina.

Flera av de svenska åkarna är återkommande gäster i Val Senales.

Charlotte Kalla är en av dem som varit här flera år i rad.

– I år tänker jag knappt att jag är på hög höjd. Det är snarare Magnus (Ingesson, tränare) och ”Cilla” (Cecilia, Charlottes syster och fysioterapeut) som påmint mig. Ibland blir det lite väl mycket fokus på att man ska känna efter om kroppen är trög. Men visst, jag blir ju andfådd bara av att bära upp min ryggsäck för trapporna här på hotellet, på tredje våningen, och då är jag ändå ganska vältränad… Vi måste ju hålla lägre tempo uppe på glaciären jämfört med hemma på lågland. Sen finns det lite andra saker som händer.

Som vadå?

– Man sover lite sämre om nätterna, man förlorar lite mer vätska de första dygnen när kroppen är stressad och ställer om sig – och man är mer kissnödig än normalt.

Är det värt mödan då? Är det en bra träningsmetod?

– Ja, det tycker jag. Jag gillar verkligen den här perioden på året. Dels för att det är bra träning, dels för att det är en härlig miljö att vistas i, säger Kalla.

1 av 2 | Foto: PONTUS ORRE
Charlotte Kalla strålande glad efter en solig förmiddag uppe på glaciären.

Ryssarna kör snabbare

Uppe på glaciären har Sportbladet noterat att ett landslag sticker ut i spåren. Nämligen Rysslands. Deras åkare kör mycket snabbare än alla andra.

– Haha, jag har tänkt på det också. Man blir inte riktigt klok på ryssarna. De håller ett enormt tempo, både uppe på glaciären och nere i dalen, säger norske åkaren Sjur Röthe.

Sportbladet har försökt få prata med de ryska åkarna, men ingen har velat. Däremot har deras tränare, Markus Cramer, varit enkel att få prata med. Så vi frågar honom:

Gillar de ryska åkarna höghöjdsträning?

– Ja, alla tycker att det är en väldigt bra träningsmetod.

De flesta här uppe kör långsamt, men ryssarna kör väldigt snabbt. Varför?

– De ligger och pressar mot gränsen hela tiden. Men det gäller att vara lite försiktig. Det är alla medvetna om, säger Cramer.

1 av 3 | Foto: PONTUS ORRE
Ryske Alexander Legkov (guld- och silvermedaljör i Sotji-OS) uppe på glaciären.

”Jobbigt i början”

Även Petter Northug – som gör sitt längsta höghöjdsläger någonsin, hela 32 dagar – säger att man måste vara försiktig.

– De första 8-10 dagarna är jobbiga. I början måste man verkligen ta det lugnt och vara försiktig. Men efter tiden blir du acklimatiserad och du orkar köra i högre tempo, säger han.

Är det en bra träningsmetod?

– Ja, jag har fått väldigt bra respons på höghöjdsträning. Och när man på köpet får vistas i den här omgivningen – med bra skidförhållanden uppe på glaciären och bra barmarksträning nere i dalen – så är det perfekt.

Marit Björgen håller med.

– Jag gillar höghöjdsträning, säger hon.

Men kanske beror hennes omdöme mycket på att en lång försäsong, äntligen, börjar lida mot sitt slut.

– Just nu är jag bara glad över att kunna åka skidor på snö, säger hon.