Wennerholm: ”Finns så mycket mer – som inte fått blomstra”

Foto: JIMMY WIXTROM
Angelica Bengtsson.
SPORTBLADET

LONDON. Jag satt och såg Angelica Bengtsson stanna på 4,55 i VM-finalen och bli tia.

Det som svider mest är att det hade räckt med att klara 4,65 i första hoppet för att ta VM-brons här i London. 4,75 räckte till ett VM-silver

En sådan här chans tror jag aldrig hon får igen.

Jag väntar fortfarande på att Angelica Bengtsson bli den stavstjärna alla trodde hon skulle bli.

Jag såg henne hoppa högre i Globen för sex och ett halvt år sedan.
Som sjuttonåring.

Och för två år sedan blev hon VM-fyra i Peking med ett hopp på 4,70.

Det hade gett medalj den här gången.

Och jag kan tänka mig att Michaela Meijer med sitt nysatta svenska rekord på 4,71 satt och svor på hotellrummet över sitt misslyckande i kvalet.

Båda har ju de här medaljhöjderna i kroppen.

Angelica tog sig till final men stannade på 4,55 här på London Stadium.

Åtta centimeter lägre än hon hoppade som sjuttonårigt underbarn.

Det känns som det finns så mycket mer, som aldrig riktigt fått blomstra.

Där och då i Globen 2011 var hon dåtidens Armand Duplantis, svenskamerikanen som tog sig till VM-final som yngste svensk någonsin tidigare den här dagen.

Hon flög över 4,63 där inomhus i Globen och satte både juniorvärldsrekord och svenskt rekord i samma hopp.

Parallellen till Duplantis är given.

I dag är Angelica 24 och har avancerat sju centimeter på de dryga sex år som gått sedan dess.

Hon har hoppat 4,70 som bäst både ute och inne.

På de åren har det varit rena tränarkarusellen, en lång utflykt till Frankrike och massor av skador längs vägen.

Hon har blivit av med juniorvärldsrekordet sedan länge och har inte ens kvar sitt svenska rekord, som Michaela Meijer snodde när hon hoppade 4,71 i Göteborg den första juli.

Inför den här säsongen slöts cirkeln igen då hon flyttade hem och pappa Glenn Bengtsson tog över träningen igen. Han som stod där och instruerade i Globen för sex år sedan då det stora genombrottet kom.

Jag pratade med Glenn i Karlstad där Angelica gjorde sin sista tävling inför VM efter ännu ett skadeuppehåll.

Då förutspådda han väl ungefär vad dom hände här i London.

Att den där skadan på Bauhausgalan den 18 juni kom i sämsta möjliga läge inför VM. En dag som den här kan man bara kalla det dubbel otur.

Nu hoppas jag att Glenn och Angelica får en skadefri höst och vinter för att bygga upp både självförtroende, teknik och styrka.

Att Michaela Meijer snott rekordet är en perfekt utmaning.

Jag tror i och för sig att både hon och Michaela kan förbättra det rekordet redan den här säsongen med både SM och Finnkampen kvar på programmet.

Det kan fortfarande bli några härliga dueller.

Men här i VM lyfte det aldrig.

o o o

Vart VM-guldet skulle gå var det aldrig något snack om. Grekiskan Ekaterini Stefanidi hoppade i en klass för sig själv. Hon stannade på 4,91 till slut, sexton centimeter före tvåan Sandi Morris från USA.

o o o

Andreas Kramer är den senaste stortalangen som slagit igenom den här sommaren. I semifinal den här kvällen, men där räckte han inte riktigt till. Men den här VM-debuten är lika imponerande som Lovisa Lindhs fantastiska genombrott i fjol.

Kramer är ännu ett svenskt stjärnämne för framtida mästerskap. 20-åringen har redan vunnit U23EM-guld den här sommaren och satt nytt svenskt rekord med 1.45,13. Respekt.

o o o

Jamaica har fått en mardrömsstart på VM. Först Usain Bolt trea i sin avskedsföreställning.

Och nu blev storfavoriten Elaine Thompson bara femma på damernas hundra meter. Fansen är i chocktillstånd på Jamaica just nu.

Och det blev amerikansk seger även på damernas 100 meter då Tori Bowie kastade sig och vann på 10,85, en hundradel före Marie-Josee Ta Lou från Elfenbenskusten. Thompson var inte ens med i matchen.

Men det kom inga burop efter den här hundrametersfinalen. Det var bara glädje.