Leifby: Vem rycker först i nödbromsen

SPORTBLADET

”Vart är sportjournalistiken på väg”

På tio poäng.

Vart är vi på väg?

Det är tid nu.

Det här blir den sista tv-krönikan på evigheter.

Några dagar in på 2014 går jag på föräldraledighet och det är inte tal om någon kvasi-pappaledighet här inte.

Nänä, jag tänker gå all in och vara helt ledig.

Komma ifrån, koppla bort, fundera igenom, tänka nytt, kanske om.

Det hoppas jag att fler gör.

Vart är sportjournalistiken på väg? Tidningar gör tv, tv publicerar artiklar.

Varje vecka sänds det kopiösa mängder live-sport. Fotboll, hockey, bandy, tennis, basket, handboll, golf, det mesta som är runt och studsar.

Allt som brummar, simning, springa, hoppa högt och sånt som avgörs på snö.

Det är svindlande att besöka tvmatchen.se ett veckoslut.

Vad är näst? Viasat Pärk?

Jag tror på allvar att man skulle kunna stryka hälften utan att speciellt många hade brytt sig nämnvärt.

Det brukar heta att alla rättigheter är så dyra, att de blir bara dyrare och dyrare, men jag undrar jag.

Mycket av det som pumpas ut pumpas ut för pumpandets skull.

I många fall är produktionerna torftiga, men de går bra att gömma sig bakom.

”Vi sänder ju 723 timmar sport!”

Det är inte utan att man undrar hur utbudet kommer att se ut om, låt säga, tio år.

Finns det något som inte går att se? Viasat Pärk?

Aftonbladet sänder live från Vansbrosimningen.

Fast bara med kameravinklar under vatten. Bilderna ovanför vattenytan har Dala-Demokraten lagt beslag på.

I det här virrvarret tror jag att vinnaren är de som vänder på steken.

De som vågar sätta kvalité före kvantitet.

Eller, för all del, finner den perfekta mixen.

Redaktioner som vågar satsa pengar på en journalistisk flåhacka – och ett par rejäla utgrävningar som följd.

Ge oss något liknande

Det finns hur mycket som helst att ta tag i. Friends, polisvåld, spelskandaler (vi har bara sett toppen av ett isberg), blodvärden, OS-ansökningar, osv, osv.

Redaktioner som vågar göra det där berättande veckomagasinet ingen vill, eller får, missa.

Det som förklarar, fördjupar, förvånar.

Mediebolag som sänder färre matcher snarare än fler, men med mer ambitiös paketering.

För någon vecka sedan rullade HBO igång den tredje säsongen av realityserien ”24/7”.

Det är, precis som vanligt, otroligt välproducerat.

De följer Detroit Red Wings och Toronto Maple Leafs inifrån, porträtterar spelare och tränare, dokumenterar lagens förberedelser inför Winter Classic-matchen (spelas inför 100 000 åskådare på nyårsdagen).

Vad är det som säger att vi inte skulle kunna göra något liknande i Sverige?

Och varför ser inte Svenska fotbollförbundet och SHL till att det görs?

Halvsuspekta PPV-kanaler

Det går att plita ned i lukrativa avtal innan de signeras. Så att vi får någonting mer än sjuhundra matcher, placerade i halvsuspekta PPV-kanaler med löpande band-produktion.

Lite innehåll.

Och djup.

Kom igen nu.

Släpp in oss i omklädningsrummet och låt oss komma nära AIK och Djurgården, Malmö FF och Helsingborg, eller Blåvitt och Häcken – veckorna före det stora derbyt.

SVT? TV4? Aftonbladet? Expressen?

Det kanske kostar en slant, men det går säkert att ”räkna hem”.

Vilka rycker först?