”OS i Peking – lika bra att vänja sig”

SPORTBLADET

Wegerup: Jag tycker att det är rätt beslut

Alla vägar bär till Peking.

Det är lika bra att vi vänjer oss.

De länder som kommer att kunna och vilja arrangera olympiska spel blir allt färre.

Det är lika bra att jag säger det direkt, innan jag kommer med invändningarna: OS i Peking 2008 är det mest välorganiserade mästerskap jag varit på. Sju år har gått men jag kan bara blunda för att känna hettan och fukten, höra den traditionella musiken som spelades utanför Fågelboet, den mäktiga huvudarenan, lysande som ett rymdskepp i kvällsmörkret.

Jag minns den dansande pandan och de andra maskotarna. Skyskraporna som lystes upp av OS-symboler. Och anledningen till att vi som var där och jobbade också kunde njuta av mästerskapen var att allt, precis allt, fungerade perfekt. In i minsta detalj. Transporterna, säkerheten, tekniken.

Kommer fungera lika bra

Jag hyser inga tvivel om att vinter-OS i Peking 2022 kommer att fungera lika bra. Visst, det är en bit till

skidbackarna och det finns frågetecken kring tillgången på snö. Men på alla OS jag varit på har vi behövt förflytta oss för vissa grenar, vissa tävlingar och matcher.  Snön kommer kineserna att fixa på samma sätt som de sköt bort regnmolnen vid sommar-OS.

Mästerskapet lär bli en ny organisatorisk fullträff. För tyvärr är det ju så att diktaturer ordnar de bästa

mästerskapen. Inför OS i Peking 2008 tvingades folk att flytta från sina hem när arenor skulle byggas. De

prostituerade och hemlösa på gatorna bussades ut ur stan för att inte förstöra stadsbilden.

Självklart är saker mer lätta att organisera när de inte ska malas i den demokratiska, långsamma grottekvarnen.

Jag tycker det är rätt

Priset är alla enskilda individer som på olika sätt blir lidande. Och på ett större plan finns de flagranta brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Man kan säga mycket om Kina, dit jag återvänt även med Milan och PSG, 2011 och 2014. Internet som inte fungerar ordentligt därför att demokratiska söktjänster är blockerade. Vetskapen om att myndigheterna hade total koll på vilka vi var och var vi var och vad vi rapporterade. 

Är det då rätt att länder som Kina ska få arrangera OS?

Frågan ställdes även inför spelen 2008, vi deltog i seminarier och diskussioner. Den åsikt jag med åren

kommit att hysa är: ja, det är rätt.

Av flera skäl. För det första köper jag inte att idrotten ska utkrävas ett större ansvar än näringslivet som handlar hej vilt med supermakten Kina. För det andra tror jag, naivt eller ej, på ordets makt, debatten, samarbete som leder till öppenhet.

Och, framför allt, vilka länder är tillräckligt fläckfria för att duga? Jag var på OS i Aten 2004 och det talades stolt om hur spelen återvände hem. Grekland, demokratins vagga.

Nå, nu med facit i hand vet vi precis hur mycket mygel, korruption och låtsaspengar som var med och ordnade de olympiska spelen. Och vinter-OS i Vladimir Putins Ryssland 2014? Vad ska vi säga om det? Eller USA?

Förvisso en demokrati men även där har man dödsstraff i vissa stater.

Världens nya stormakt

Märk väl, jag jämställer inga av dessa länder med varandra, utan påpekar bara att demokratiska invändningar tyvärr går att ha mot fler arrangörer än Peking.

Kina är världens nya stormakt, med snart 1,4 miljarder invånare. För kineserna är de olympiska spelen ett utmärkt sätt att visa världen musklerna och sin kultur.

Det är på sitt skrämmande men jag vill tro på att det också kommer att leda till mer öppenhet, godtrogen eller ej.

Är det något positivt jag vill minnas från OS i Peking och mina senare besök i staden är det kinesernas stolthet. Som volontären, en ung man, som i ett slags golfbil körde oss lata journalister några hundra meter mellan arenorna och presscentret. Fram och tillbaka, samma sträcka.

Det hade han tränat på i ett år, före OS. Inget fick gå fel.

Han berättade om den fattiga by i norra Kina som han kom från och blicken lyste.

Kampen för demokrati förs alltid bäst i mötet mellan människor, det är jag övertygad om.

Att de olympiska spelen vuxit sig för stora på alla plan, så att få länder vill, kan och har råd att organisera dem, det är en annan historia och en mycket sorglig sådan.

ARTIKELN HANDLAR OM