Tjejerna kommer att tokdominera

SPORTBLADET

Wennerholm: Helomvändning i en av Sveriges mest mansdominerade sporter

AMSTERDAM. Jag åker till EM i Amsterdam och är plötsligt omringad av kvinnor.

Missförstå mig inte nu. Det är ett tecken i tiden för svensk friidrott, där damerna tokdominerat de senaste åren och gett mästerskapen ett nytt ansikte.

En helomvändning i en av Sveriges mest mansdominerade sporter.

Historiska tillbakablickar är alltid intressanta och när det handlar om svensk friidrott och EM är det slående hur herrarna totaldominerade ända fram till EM i Göteborg 2006.

Fram till dess hade EM avgjorts vart fjärde år sedan 1934, med avbrott endast för andra världskrigets 1942. Sverige tog totalt 81 EM-medaljer under de åren. Herrarna 75. Damernas 6.

Det dröjde ända till 1978 innan Linda Haglund kunde skriva in damerna på listan med sitt EM-silver på 100 meter i Prag. Den första EM-medaljen på damsidan.

Fyra år senare tog Ann-Louise Skoglund guld på 400 meter häck i Aten och i Budapest 1998 tog Malin Ewerlöf silver på 800 meter.

När millenieskiftet kom hade alltså de svenska damerna ett EM-facit på totalt tre medaljer. Det är nästan otänkbart att tänka sig i dag.

Men vändningen kom i München 2002, där en ung Carolina Klüft tog EM-guld i sjukamp bara några veckor efter JVM-guldet i Kingston på Jamaica och Kajsa Bergqvist vann damernas höjd.

Det var inte bara två unika svenska idrottstjejer som nådde personliga framgångar. De skapade också en våg av efterföljare och unga fans som ville bli som de. Friidrottsskolorna fylldes av unga, förväntansfulla tjejer. Så viktigt är det med förebilder. Så viktigt är det med idoler.

Kallur ser inte ut att ha åldrats en dag

Resultatet såg jag vart jag än vände mig på det svenska EM-lagets presskonferens här i Amsterdam.

Det var tjejer överallt kändes det som. Visst sprang jag in i några herrar också, men de kändes som ett eko från i går.

Michel Tornéus blev OS-fyra i London 2012, men har ännu inte klarat kvalgränsen (8,15) till OS i Rio och har hunnit fylla 30 år.

Johan Wissman kvalificerade sig till EM i sista stund och är inte i närheten av den storlöpare han var då han tog sig till en sensationell VM-final på 400 meter vid VM i Osaka 2007 och blev sjua till slut. Då var han ung och lovande. Nu är han bara ”och” som AIK:s gamle och så tragiskt bortgångne materialförvaltare Roger Andersson brukade säga. Inget ont om Wissman som fortfarande känner glädje i sitt idrottande. Men snart är det dags för 33-åringen att börja snegla åt veteran-VM i stället.

Å andra sidan är Susanna Kallur 35 år, men hon känns nästan som ny i landslaget och ser inte ut att ha åldrats en dag sedan EM-guldet i Göteborg 2006.

Det gör inte Carolina Klüft heller som är här och jobbar för Viasat inför OS. Sedan luras man av att hon la av så pass tidigt som hon gjorde. Carro är faktiskt två år yngre än Sanna med sina 33 år. Men det är alltid kul att träffa henne efter alla de år jag följde henne i hasorna och skrev om alla guldmedaljer i sjukamp.

■ ■ ■

Det känns också som att det är tjejernas förtjänst att friidrotten blivit ett leende landslag. Och blir det några medaljer i detta EM så är det tjejerna som kommer att ta dem.

Målet är tre medaljer

Meraf Bahta tillhör favoriterna på 5 000 meter där hon tog EM-guld i Zurich senast.

Förbundskapten Karin Torneklint hoppas på tre svenska medaljer den här gången också, även om hon fick ett sent nej på tisdagskvällen från Charlotta Fougberg som tog EM-silver på 3 000 hinder i Zürich och är rankad tvåa i Europa i år.

Men det tror jag inte behöver försämra chanserna. Det finns massor av nya som kan kliva fram.

■ ■ ■

Yngst i den svenska truppen är stavhopperskan Lisa Gunnarsson som fortfarande bara är 16 år.

Och på världsungdomsspelen i Göteborg nyligen hoppade 15-åriga Tilde Johansson 6,50 i längd. Tilde som av många beskrivs som en multitalang av samma mått som Carolina Klüft.

Så långt ska jag inte gå, eftersom det viktigaste är att ta tillvara talangen, utveckla den och undvika skador. Irene Ekelund var en sprintsensation för några år sedan, men har haft uppförsbacke sedan dess och är inte i närheten av de världstider hon gjorde som 16-åring.

Det finns många fallgropar längs vägen mot framtida mästerskap.

Men även här handlar det om tjejer.

Girlpower är svensk friidrotts styrka.