Fosshaug tillbaka - det är underbart!

Publicerad:
Uppdaterad:

Nyheten var välkommen. Avsändaren oväntad.

39 år gammal behöver Pelle Fosshaug inte dra till Ryssland och Zorkij för att fortsätta sin fantastiska bandykarriär, när han efter nyår åter blir en fri man sedan han suttit av sitt orimligt hårda straff.

Återkomsten sker i stället på svensk is.

Preliminär debut i S-märkt tröja på Kalix IP söndag 2 januari: Kalix-Sandviken.

Det är stort, det är storsint, det är underbart!

Precis som Pelle Fosshaug själv är jag uppriktigt glad över att det fanns en svensk klubb som vågade satsa på honom, och nu med hjälp av sina två beteendevetare Ola Berggren och Putte Eriksson också försöka hitta den rätta balansgången mellan briljans och vansinne; mellan Geniet och Galningen. Fosshaug har fortfarande som 39-åring mycket att ge med sin åkstyrka, sin briljanta teknik och sina pricksäkra skott, trots att han i början på året dubbelt drabbades av hårdare straff än någon annan svensk bandyspelare genom tiderna:

Det första som i sin galenskap även innebar att ett försvagat svenskt landslag inte lyckades ta VM-guld - och minns bara vad förbundskapten Kenth Hultqvist då sa:

- Det förstår nog alla att det sett helt annorlunda ut med Pelle i laget.

Det andra som han fortfarande sitter av, och där jag aldrig lär begripa varför inte "andremannen" i situationen - Edsbyns Hans Andersson - fick något straff alls. Med vilken rätt attackerade han Fosshaug?

Med samma rätt, antar jag, som under en allsvensk fotbollsmatch i somras AIK:s Stefan Ishizaki, som "andreman", rusade fram mot Kalmar FF:s Dedé Anderson, sedan denne sparkat ned Benjamin Kibebe?

Edsby-Andersson blev crosscheckad, AIK-Ishizaki blev skallad, båda blev straffbefriade - de båda förövarna fick garanterad straffpåspädning. Jag försvarar naturligtvis varken det som Fosshaug eller Dedé gjorde, men jag tycker att det är bedrövligt hur flata idrottsjurister gång på gång missar denna "provokation i andra led".

TACK - hela bunten

Därför är jag oändligt tacksam över att VSK:s gamla huvudfiende Sandvikens AIK nu tar sig an Fosshaug.

Jag vet inte vem i dagens Saik man bör tacka, så det får väl bli hela bunten av tänkbara:

TACK Anders Jakobsson och Jocke Forslund, tränarduon; TACK Arne Anderstedt och Inga Hagström, några av de Saik-ledare jag känner; TACK Magnus Muhrén och hela spelartruppen i Saik.

För så är det: en kontroversiell spelare typ Fosshaug kan man inte knyta till ett lag utan att spelarna är med på det.

På gästrikarnas hemsida läser jag en liten glidning i den annars ohämmade glädje man tycker borde uppstå: "Med tanke på skadeläget och ovissheten som råder kring detta så ser vi detta som ett mycket bra nyförvärv till vår trupp."

Jovisst, Patrik Södergren är ännu inte igång, Henrik Hagberg gjorde sin första match förra veckan, Patrik Mattson har varit skadad, och Magnus Muhréns närvaro har heller inte varit 100-procentig i matcherna.

Men med en liten trupp har det ändå gått ganska bra.

Finalförlust 5-8 mot Vodnik i söndags i World Cup, finalförlust 2-3 mot Hammarby i Svenssons Cup i Uppsala i början av oktober, fjärdeplats efter 2-8 mot Västerås i bronsmatchen i Champions cup i Edsbyn i slutet av september.

Fredagen den 25 februari nästa år fyller Pelle Fosshaug 40 år. Samma dag spelas den andra av årets SM-kvartsfinaler, vilket garanterat innebär - om han inte är skadad - att 40-åringen spelar; antingen hemma på Jernvallen eller på bortais. Då, om inte förr, så borde han hyllas.

Ty som en, åtminstone här på Sportbladet, känd VSK-supporter kommenterade övergången efter sitt första "Fy fan!":

- Bandyn behöver Pelle mer, än han behöver bandyn...

Lasse Sandlin

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN