Alfelt: Vi har väntat i fem långa år på det här

Sportbladets expert inför ”Mauler” mot Jon Jones

LOS ANGELES. Alexander Gustafsson vs Jon Jones 2.

Som vi har väntat. I fem långa år har vi väntat på att få svaret på frågan om vem av dem som är den bäste MMA-fajtern i världen. 

För det är ju det som det handlar om.

Jon Jones anses som fajtingvärldens Mozart. Ett elegant ostrukturerat geni, rentav den bäste någonsin i en oktogon. Jag hävdar att The Mauler vann redan i Toronto 2013. Gör Alex det igen med domarna med sig den här gången blir han bäst och störst.

Daniel Cormier, Khabib Nurmagomedov, Conor McGregor och Jon Jones, trots sina långa avstängningar, är superstjärnorna i männens UFC-värld. Alexander Gustafsson har snuddat vid statusen två gånger och förlorat otroligt knappt båda gångerna. Mot Jones och mot Cormier.

Tidigt på söndag morgon fixar han förhoppningsvis sin revansch för förlusten i en mytomspunnen match i Kanada som innehöll allt det bästa som MMA kan visa upp. Två fajter som bankade skiten ur varandra i fem stentuffa ronder och sen omfamnade varandra på sjukhuset.

Jag borde inte skriva så för jag får alltid en massa mejl om min våldsförhärligande syn, men MMA är våld i en kontrollerad tävlingsform. Vill man att de bara ska krama varandra har man missuppfattat en del.

Jag har sett Alex som favorit mest för att jag trott Jones om att leva ett destruktivt liv vid sidan av idrotten, men dagarna här i USA har sått tvivel. Jon Jones ser oförskämt välmående och självsäker ut. Som om han är helt opåverkbar av den skandalartade situation som han själv sitter mitt i som själva orsaken till. Snarare känns det som att han suger kraft ur kaoset.

”Varje kungarike uppstår blodigt...”

Alexander Gustafsson har varit hur cool som helst. Hans förberedelser ska ha varit optimala. Han är enormt revanschsugen och även om han haft en hel del otur med inställda matcher och skador har han fem år med välbehövliga erfarenheter sen de möttes senast. Då var Alex en relativt färsk utmanare till världens absolut bäste. I natt kliver de in i buren som likvärdiga.

Gustafsson och Jones får dela lika på en miljon dollar, ungefär 4,5 miljoner svenska kronor var. Kanske får de även procent på pay per view-försäljningen i USA där det kostar drygt 575 kronor att köpa hem sändningen. Bra betalt, men inga boxningspengar med tanke på hur stor fajten verkligen är.

– Jag är inte en utbildad man, men jag har läst lite historia. Varje kungarike uppstår blodigt. Varje slott är byggt på en hög av ben. När jag kom hit var LA inget. På östkusten var jag en gangster, här är jag gud, sa Mickey Cohen, en av Los Angeles mest kända maffiamän kallad Djävulen i änglarnas stad.

Nu kommer en ny kille från New York som sitter på presskonferens och raljerar om sin bristfälliga skolgång när han drar ner skrattsalvor hos insläppt publik genom att upprepade gånger kalla pikogram för piktogram, vilket är något helt annat än den senaste veckans modeord i sportvärlden.

Han har också våld som sin specialitet. Hans smeknamn är ben (Bones). Ses som en gangster i mångas ögon med smitning från en allvarlig bilolycka, narkotikamissbruk och tre positiva dopningstest, men också en gud i UFC:s kungarike där varje kvarvarande profil som går att hissa till superstjärna kan få ganska långtgående frihet och särbehandling.

Att kalla Jon Jones för en djävul i änglarnas stad är kanske att ta i men kaoset hans kropp fått UFC att skapa med flytten från Las Vegas till Los Angeles med sex dagars varsel kan få jävliga efterverkningar.

Kan finnas kvar för all framtid

Jag lyssnade i går på Jeff Novitzky, UFC:s vice president för atleternas hälsa och utveckling. Det blev en studie i snabba välformulerade svar utan direkt innehåll. Okontrollerbar kvasivetenskap upphöjd till elegant dimridå. Han fick inte riktigt till förklaringen om varför det i Jones kropp flyter runt metaboliter kallade M3 som likt en sorts spökrest från hans tidigare avslöjade missbruk av den anabola steroiden turinabol ibland gömmer sig när det ska dopningstestas.

En metabolit bryts normalt ned av kroppen relativt snabbt så att den försvinner med urinen, men enligt Novitzky är det rimligt att anta att Jones M3:or kanske kan finnas kvar för all framtid. Fast då och då gömda i fettceller.

Den konstaterade mängden 60 pikogram är en trehundradel av de två nano-gram som tidigare krävts för att ett dopningstest ska ha ansetts positivt. Med finare metoder avslöjas mer och då reagerar Novitzky med att hävda att man kanske måste acceptera och nonchalera resultaten eftersom man teoretiskt skulle kunna få i sig så små mängder via kranvattnet om någon hällt eller kissat ut drogen i systemet.

Vad det i sin tur skulle innebära är att exempelvis Jon Jones kan mikrodosera turinabol för all framtid så länge som hans resultat stannar ungefär vid den nu avslöjade nivån. I praktiken ett sorts carte blanche för dopning. Det kan aldrig ha varit tanken när man utvecklade bättre testmetoder.

avStefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM