”Väldigt frustrerande”

Jakobsson om hjärnskakningen som stoppade honom från VM

Foto: BILDBYRÅN
Johan Jakobsson.
SPORTBLADET

Han skulle ha varit en nyckelspelare i det svenska VM-laget.

I stället satt Johan Jakobsson med hjärnskakning bredvid tv:n och lyssnade när lagkompisarna gjorde succé.

– Det var väldigt frustrerande, säger storskytten som ännu inte är i närheten av att börja träna.

Johan Jakobsson visade kalasform och smällde in skott efter skott när Sverige utklassade Norge den 6 januari i den första landskampen under VM-uppladdningen.

Då återstod det en vecka till VM-premiären.

Dagen efter skulle Sverige möta Norge igen men då fanns inte 29-åringen med.

– Han har drabbats av en lindrig hjärnskakning efter en smäll i matchen mot Norge. Men vi tror inte att VM-premiären är i fara, meddelade landslagsledningen.

När Sportbladet talar med Jakobsson nästan fyra veckor senare är han fortfarande inte i närheten av att kunna börja träna.

Och smällen kom inte i matchen mot Norge, visar det sig nu. Den fick han på träningen dagen före när han råkade skalla ihop med Mikael Aggefors under en lekfull uppvärmning.

Låg i ett mörkt rum

– Jag tränade vidare. Det var inte första gången man fick ett slag mot huvudet. Sedan hade jag lite ont i huvudet dagen efter. Men det fanns inga symptom som att jag mådde illa eller så. Därför spelade jag matchen. Efter matchen gjorde det riktigt ont i huvudet. Då insåg vi att det var den smällen ändå. Sedan dess har jag inte tränat, berättar Jakobsson när Sportbladet når honom hemma i Tyskland.

Med facit i hand skulle han inte ha spelat matchen. Men samtidigt kan han inte ångra beslutet.

– Jag kände inte av något under hela matchen alls, inte för fem öre. Jag pressade inte mig någonting och gick inte emot någon regel i rehaben.

De första dagarna efter matchen låg Jakobsson bara i ett mörkt hotellrum hela dagarna utan att få läsa, titta på tv eller ens lyssna på en ljudbok.

– Jag var bara nere och åt. Det kallas ju hjärnvila och då ska man inte koncentrera sig på något och inte utsätta sinnen för några starka intryck.

Samtidigt laddade polarna för VM.

Två dagar före premiären meddelade landslagsledningen att Jakobsson skulle missa de tre första matcherna. Men det fanns fortfarande hopp om att han skulle kunna vara med i den fjärde, mot Qatar.

”Otroligt surt”

Men det var i själva verket inte ens nära.

– Den första matchen jag såg på tv var den mot Qatar. Under de tre första matcherna satt jag bredvid tv:n och bara lyssnade när familjen tittade. De fick berätta vad som hände för kommentatorerna på tv kommenterar ju inte allt som händer som de gör i radio. Så jag fick hela tiden fråga vad som hände. Det var riktigt segt.

Samtidigt som kompisarna tog VM med storm tillbringade Jakobsson dagarna i stillhet i Lund med flickvännens familj eller i Göteborg med den egna familjen.

– Det var otroligt surt såklart. Samtidigt som man ville se och följa grabbarna blev det påtagligt att allt det där missade man och kunde inte hjälpa till eller vara en del av. Det var väldigt frustrerande.

Blev det på sätt och vis jobbigare för dig när det gick så bra för dem?

– Njae, visst vill man vara en del av det men går det dåligt vill man vara där lika mycket och hjälpa till.

Jakobsson hade hela tiden kontakt med spelare och ledare.

– Jag fick höra om den goa stämningen, hur de hade det på hotellet och vilka som hittade på dumheter (skratt). Jag kände mig delaktig på distans. Det var skönt.

Långt kvar på hjärntrappan

– De gjorde det fantastiskt bra över hela linjen. Alla tog sitt ansvar och sin roll och verkligen, verkligen spelade för laget. Det var en fröjd att se.

Hjärntrappan man ska ta sig igenom innan man är fullt frisk efter en hjärnskakning består av sex steg. Jakobsson är kvar på ”steg ett eller två”.

– Jag kan få gå och lägga mitt på dagen om det gör ont i huvudet eller huvudet blir tungt. Ibland beror det på att jag kanske gjort för mycket men ibland kommer det från ingenstans. Så det är svårt att styra det helt. Jag bokar ogärna in några tider jag måste passa för plötsligt kan det behöva ställas in. Jag kan läsa och titta på tv en timme eller så nu.

Hjärnan har röntgats men den visade inget annat än att det handlar om en ”vanlig” hjärnskakning.

Är du på något sätt orolig för att du inte ska kunna spela handboll igen?

– Nej, det är jag inte alls rädd för. Men tidsperspektivet har jag ingen aning om. Även om det är små steg så händer det något hela tiden, inte dag för dag men vecka för vecka, säger Johan Jakobsson.