– Tjalle var en av de största vi haft

1 av 3 | Foto: Hård back Hans ”Tjalle” Mild stoppar Degerfors IF:s Tord Grip, numera tränarlegendar i Manchester City, från att göra mål.
SPORTBLADET

Sex SM-guld i hockey.

Och två i fotboll.

Raderna skulle kunna summera framgångarna för en svensk idrottsförening.

De handlar om Hans ”Tjalle” Milds.

Förra söndagen gick en av Sveriges mest mångfacetterade idrottsmän någonsin ur tiden – 73 år gammal.

– Tjalle var en av de största idrottskillar vi haft i Sverige, han var unik, säger vännen och journalisten Ken Olofsson.

Stockholmsderby.

40 000 på läktarna.

Hans Mild, värvad till Djurgården från Karlberg som tilltänkt försvarsspelare, gör sin första allsvenska säsong. Eftersom John ”Jompa” Eriksson inte kan spela bestämmer sig tränaren Frank Soo att i stället satsa på ”rookien” som center. Han har ju centertank-egenskaperna. Stor, stark och bra på att täcka boll.

En bit in i matchen bestämmer sig AIK-försvararna för att trycka till Hans Mild ordentligt.

Bröt benet i derbyt

John ”Jompa” Eriksson berättar:

– Lennart Karlsson och Orvar Bergmark, nyss värvad till AIK från Örebro, gick ihop i en duell och tryckte till ”Tjalle”. Det small ordentligt vid AIK:s mål och ”Tjalle” blev liggande. Den stackarn bröt av benet i en av sina första matcher i allsvenskan.

Mild fick tillbringa natten i gipsvagga på ett sjukhus i Stockholm.

Benbrottet kunde avslutat karriären redan under hans första säsong som allsvensk fotbollsspelare – i stället tog den fart ordentligt och fortsatte i ytterligare tio år.

På bred front och på ett sätt som ingen annan lyckats med.

Det finns idrottskarriärer som, när de avslutas, kanske har resulterat i spel i högsta serien, ett eller ett par SM-guld och kanske, kanske – med lite flyt – spel i landslaget och ett stort mästerskap.

Sedan finns det karriärer som Hans ”Tjalle” Milds.

Efter ”transfern” från Karlberg till Djurgården i början på 50-talet dröjde det inte lång tid innan han var en av allsvenskans mest fruktade försvarare.

”En riktig järnkamin”

Oavsett vem man pratar med, vänner eller lagkamrater, låter det likadant när de beskriver ”ytterbackhalven” och hans egenskaper som fotbolls- eller ishockeyspelare.

– Stor, stark och stenhård. Men aldrig medvetet ful och ojuste. En riktig järnkamin, säger lagkamraten i Djurgården ”Jompa” Eriksson.

– Hård och tung men även teknisk. Alla gillade honom, han var en stabil kille som alltid gick in stentufft oavsett om det var träning eller match, säger Sigge Parling, lagkamrat med ”Tjalle” i landslaget.

– Mild. Namnet stämde in bra på ”Tjalle” utanför planen. Men på? Nej nej, säger Lars-Gunnar Björklund, journalist och senare god vän till den bastante backen.

”Tjalle” debuterade i fotbollslandslaget i en landskamp mot Irland i maj 1955 men när förbundskapten George Raynor tog ut truppen inför hemma-VM i fotboll 1958 var det många som blev förvånade när den fysiska försvarare saknades.

Var han skadad?

Helt ur form?

Eller passade han inte in i Raynors system?

Lars-Gunnar Björklund fick förklaringen av av ”Tjalle” själv.

– Det visade sig senare att han läste in en ingenjörsexamen och han hade helt enkelt tid med att spela fotboll. Hade han inte gjort det hade han garanterat fått en plats i laget, eller i alla fall i truppen.

Fick Guldbollen 1964

I samma stund som studierna avslutades tog han tillbaka landslagsplatsen. Det blev tillslut 31 landskamper och 1964 fick han ta emot Aftonbladets Guldbollen – priset som Sveriges bäste fotbollsspelare.

Även om han var en av Sveriges bästa försvarsspelare i fotboll under slutet av 50-talet och början på 60-talet var det på hockeyrinken han skördade sina största framgångar.

1963 tog han silver i VM på hemmaplan i Stockholm och året efter ett silver i OS i Innsbruck. På klubblagsnivå hann han med sex SM-guld med Djurgården i ishockey och två i fotboll.

Sex SM-guld i hockey

Trots sina framgångar – på två fronter – höll han låg profil.

– Många som inte ens har åstadkommit en fjärdedel eller femtedel av vad ”Tjalle” presterade är ute, tar plats och skryter. ”Tjalle” talade aldrig om sina bedrifter. Han var väldigt blygsam och en mycket, mycket ödmjuk kille, säger Ken Olofsson, journalist på SVT- sporten och god vän med Mild sedan 20 år.

Bredvid Hammarby-legendaren Svenne ”Berka” Bergqvist blev ”Tjalle” den ende i Sverige som lyckades bli en ”stor grabb” – med framträdande roller – i både hockey– och fotbollslandslaget.

Det lär inte hända igen.

– Jag har stött på många idrottsprofiler under mina 45 år som journalist men jag har aldrig träffat någon som ”Tjalle”. Han var en av de största idrottskillar vi haft i Sverige, han var unik eftersom han var så framstående och framgångsrik inom både fotboll och ishockey, säger Ken Olofsson.

Efter en längre tids sjukdom somnade Hans ”Tjalle” Mild in den 23 december på Stockholms sjukhem – 73 år gammal.

– Han ringde till mig för ett tag sedan och sa ”nu är det kört”. Då fattade jag att det var dags, annars hade han aldrig sagt så, säger ”Jompa” Eriksson.

– Jag kommer att sakna honom mycket.

Mild efterlämnar sig fru, tre barn och flera barnbarn.

Och en fantastisk idrottskarriär.