Alfelt: Den största personlighet idrottsvärlden någonsin har sett

1 av 21 | Foto: Fantomslaget Första gången Cassius Clay och Sonny Liston möttes var 1964. Det var efter den segern som Clay ropade de numera klassiska ”I'm the greatest!” och ”I shook up the world!” Ett år senare möttes de igen, och däremellan hade Clay meddelat att han var muslim och fått namnet Muhammad Ali. Den här gången knockades Liston redan i första ronden. Slutet på matchen är omdiskuterat. De som satt ringside såg aldrig slaget som sänkte Liston och inte ens Ali var säker på att han hade träffat. Slaget döptes till ”The Phantom Punch.” Senare granskningar visade att Ali visst träffade.
SPORTBLADET

– Jag är den störste. Jag sa det redan innan jag visste att jag var det.

Muhammad Ali är den största idrottspersonlighet världen har sett.

En gudabenådad idrottsman med ett patos att göra världen till en mer kärleksfull plats att leva på trots paradoxen att hans uttrycksmedel bestod i att slå folk på käften effektivare än någon annan någonsin har gjort.

Foto: Sportbladets Stefan Alfelt.

Muhammad Ali var på slutet en skugga av den Ali som engagerade en hel värld under sin storhetstid. Han diagnostiserades med Parkinsons sjukdom 1984 och har sedan dess mest visats upp för världen i för andra utvalda sammanhang, som när han med skakande armar fick tända OS-elden i Atlanta 1996.

Släktingar och barn har de senaste åren spekulerat i Alis snart förestående död men Parkinsons sjukdom förändrar livskvalitet mycket mer än den förkortar livslängd.

Fånge i sin egen kropp

Ingen har såklart vetat men Muhammad Ali har förmodligen varit en fånge i sin egen kropp. Oförmögen att beslå världen med dräpande klockrena kommentarer om de orättvisor och idiotier som utspelar sig dagligen. Frågan är hur hans intellekt fungerat? Om han fortfarande tänkt så rasande snabbt som han gjorde när hela världen var hans scen men att han nu inte kunnat få ut det ur sig till en publik som dessutom inte längre lyssnat.

Kanske har han bara velat vila och vänta.

Gratulerade Obama – hyllades tillbaka

Ali gratulerade Barack Obama till att bli den första afroamerikanska presidenten 2009 och hyllades omvänt från Vita Huset, men frågan som inte är så svår att besvara är såklart om det egentligen är Ali eller organisationen omkring varumärket som skött alla de rätta utspelen. Muhammad själv hade uppenbarligen sedan länge slutat att komma med giftiga hugg och spetsfundigheter.

Foto: HEMMAHJÄLTEN Efter OS-segern 1960, här hyllas hemkomne Cassius Clay av studenter hemma i Lousiville, USA. OS-guldet hänger runt halsen på mästaren.

Muhammad Alis dagliga liv beskrevs på slutet som stillsamt med lättare fysiska övningar och broderande av tavlor för att hålla igång finmotoriken. Ett stillsamt livsuppehållande i väntan på döden för den störste.

När Cassius Clay/Muhammad Ali var som allra störst var han ett hot till och med mot världens största stormakt, USA.

Vägrade gå i krig - sattes i fängelse

Hans vägran att kriga i Vietnam tvingade den amerikanska regimen att slå tillbaka hårt och döma Ali till fem års fängelse.

– Varför ska jag åka 10 000 miles hemifrån för att droppa kulor och bomber på färgade människor i Vietnam när så kallade negrer i Louisville behandlas som hundar och förnekas självklara mänskliga rättigheter, sa Ali och blev en symbol för krigsmotståndet över hela världen.

När han många år tidigare stolt som en tupp kom hem från OS i Rom 1960 med en OS-guldmedalj runt halsen möttes han av USA:s förakt.

Han gick in på en hamburgerbar i hemstaden Louisville och möttes av servitrisens ord:

– Vi serverar inte negrer.

Strax efter att han lämnat restaurangen överfölls han av ett gäng vita killar och när han klarat sig från det gick han upp på bron över Ohiofloden och kastade sitt älskade OS-guld i det mörka vattnet.

Större som människa än som idrottsman

Den politiskt tänkande Cassius Clay, senare Muhammad Ali, var född. Från den stunden blev boxningen en möjlighet att använda till att uppnå något mycket större och viktigare.

Dagens stora idrottsmän har samma plattform men få är beredda att använda dem, förmodligen egoistiskt nöjda med att ha säkrat ett ekonomiskt välstånd livet ut.

Under hela sin karriär tänkte Ali aldrig på sitt eget bästa. Han tog alltid de tuffa matcherna. Backade aldrig i ringen och mötte motståndare och kritiker med tuffhet och välartikulerade argument.

Muhammad Ali var kanske en skugga av sitt forna jag under de senaste åren men världen kommer förmodligen aldrig att uppleva en lika stor idrottsman igen.

Därför att även om han är världens störste idrottsman genom tiderna var han ännu större som människa.

ARTIKELN HANDLAR OM

Vietnam

USA

Boxning