Skruva ner dina medaljförhoppningar

SPORTBLADET

Så undviker du OS-besvikelsen

De olympiska spelen har en tendens att bli en enda lång pina för oss medaljtörstande svenskar.

Guldhopp efter guldhopp brukar svika och OS-dagarna går utan några efterlängtade svenska framgångar.

Sportbladet.se:s OS-redaktör Benjamin Thorén tipsar dig hur du tar dig igenom de 16 dagarna utan att bli alltför deppad.

Foto: Röjler, Ferry, Öhrstig. Tre svenska idrottsstjärnor vi hoppas på.

Sverige och OS går inte ihop. Sverige och olympiska medaljer går ännu sämre ihop.

Varje OS bänkar man sig framför teven med förhoppningar om att medaljtaxametern ska ticka fram guld, silver och brons i jämn takt.

Och varje OS blir en lång pina med dagar fulla av besvikelser och prisskåp tomma av guldpengar.

60 chanser

Sverige har ungefär 60 tävlande i OS, räknat i lag och individuellt.

För oss svenska fans betyder det, med vår osvikliga supporterlogik, lika många medaljchanser som deltagare.

Det kanske är en aning optimistiskt att räkna med 60 medaljer, men ändå inte helt fel. Svenska idrottsmän och kvinnor får ju inte ens åka till ett olympiskt spel om de inte visat att de har en skaplig chans att hamna högt i resultatlistan. Den olympiska kommittén har väl till och med något slags krav på att man ska kunna komma på poängplats, bland de sex bästa.

Men, varför blir det aldrig 60 svenska OS-medaljer? Ja, inte ens 30. Eller femton. Eller tio. Varför blir det bara sju som i Salt Lake City 2002, eller tre som i Nagano fyra år tidigare?

Jo, det är främst två skäl som jag ser det.

- Motståndarna. En liten detalj som ofta glöms bort, inte minst av massmedia, är att det finns tävlande från andra nationer som också vill vinna, och som dessutom är duktiga. Inte ens våra allra största stjärnor, som till exempel Anja Pärson, saknar kompetenta motståndare.

- Den svenska mentaliteten. Svenska idrottare är dåliga på att toppa formen. Det verkar som om man alltid vill göra sitt bästa, och satsar därför precis lika hårt i världscupstävlingar som i mästerskap. Det är en sympatisk inställning generellt. Men i OS-sammanhang suger det. Pallplatsen i Val d’Isere nångång i höstas betyder ingenting nu, hur gärna vi fans, och mediadrevet än vill det.

Bli en Sportbladolog

För att du inte ska bli alltför besviken under OS-veckorna så bör du lära dig tidningarnas kodspråk och bli en Sportbladolog.

En svensk deltagare som ”kan slåss om en medalj om allt stämmer” vinner ingen medalj.

En svensk som ”har flera pallplaceringar i världscupen” ska du inte ha för höga förhoppningar om. En av femton hittar upp på pallen. Högst.

En som ”har chansen till en bra placering, men medalj vore en överraskning” går fetbort. Ingen medalj.

En svensk som ”har medaljchans i alla disciplinerna” vinner ungefär en bronsmedalj vartannat OS.

En svensk stjärna som ”har guld i sikte” får ställa om siktet och nöja sig med en sämre medalj. I bästa fall.

Inte ens "Magda”

Inte ens den svenska superstjärnan, den som verkligen är bäst i sin gren, är en speciellt pålitlig medaljleverantör. Och man bör inte ha för höga förhoppningar ens på henne eller honom. Det är inte ofta som superstjärnan tar alla medaljer som verkade så givna innan OS. Magdalena Forsbergs två brons i Salt Lake City är ett bra exempel på det. Och här snackar vi om en stjärna som inte bara var bäst, hon var fullkomligt enastående i skidskyttet.

Så, njut av OS och var glad om curlingtjejerna och Anja Pärson lyckas få något slags metallskrot runt halsen. Allt utöver det är ren bonus.

Benjamin Thorén