Bengtsson dagen efter bragden: ”Blir rörd”

avErik Karlsson

DOHA. En pizza klockan fyra på natten samtidigt som meddelande från vänner över hela världen rasade in.

Så firade Angelica Bengtsson sin stavbragd.

– Man blir rörd av hur många det är som bryr sig, säger hon till Sportbladet dagen efter.

Hela Khalifa Stadium drog kollektivt efter andan när Angelica Bengtssons stav bröts i tredje försöket på 4,80.

Smällen i mattan och sedan stavlådan var våldsam, men när Angelica Bengtsson vaknade i förmiddags var hon ändå positivt överraskad över hur kroppen mådde.

– Ja, jag känner mig ovanligt frisk för att vara i slutet på en säsong, haha. Jag skrapade upp ryggen lite och är lite öm där och på framsida lår. Men det är som det ska vara, säger hon.

”Sparat en pizza”

Hon berättar att hon hade mycket tid att tänka under natten.

– Dopningsprovet tog väldigt lång tid så jag var inte på hotellet förrän klockan fyra. Men då hade vår fysio i alla fall sparat en pizza så jag fick i mig något. Sen lyckades jag sova till tio.

Telefonen är full med meddelanden.

– Ja, det var väldigt häftigt, det är jättemånga som lagt upp händelser på Instagram och så, riktigt kul.

1 av 3 | Foto: Erik Karlsson
Angelicas rygg dagen efter.

Är det någon hälsning som betytt extra mycket?

– Det är liksom häftigt att gamla klasskamrater fortfarande följer en, man blir medveten över hur många man känner och rörd över hur många det är som bryr sig om en.

Är du överraskad över det, du har ändå varit en stjärna i landslaget i många år?

– Det roliga är att det är så många personliga relationer, det är väldigt berörande.

I går funderade hela världen på hur du är skapt mentalt egentligen, med lite distans – har du ett svar?

– Haha, jag har alltid varit en tävlingsmänniska, men i bland har jag haft svårt att tagga till det lilla extra, det här var verkligen ett ögonblick som hjälpte mig.

”Som en supermänniska”

Är det här något medfött, eller är det här något du inte klarat för några år sedan?

– Det här har jag alltid haft. Det var liksom ingen fråga om jag skulle hoppa igen. Direkt så visste jag vad som gällde, vad jag behövde göra. Det är en härlig känsla att vara så klar i huvudet, det var helt otroligt att vara inne på innerplan där och känna publikens stöd. Det är många människor på läktaren som jag älskar så det var bara otroligt. Man blir som en supermänniska.

En beskrivning som få kan ha något emot just i dag.

ARTIKELN HANDLAR OM