Dan Glans – i skuggan av Gärderud

SPORTBLADET

”Alla är bergsäkra på att jag blev sexa”

Foto: AFTONBLADET ARKIV
Steget efter Dan Glans på jakt efter konkurrenten Anders Gärderud på den tiden det begav sig.

Tv-referatet har blivit en svensk klassiker.

Inte så mycket för att Anders Gärderud vann OS-guld – utan för att kommentatorn Bosse Hansson la all sin energi på sexan Dan Glans.

– De använder ofta mig som en kuggfråga i frågesport, säger Dan Glans, 61, som faktiskt slutade sjua.

Foto: AFTONBLADET ARKIV
OS-duo I Montreal vann Gärderud (till vänster) guld och Glans blev – ja, vilken placering slutade han på egentligen?

Finalen på 3000 m hinder vid OS i Montreal 1976. Inför slutvarvet ligger fyra löpare jämsides, dramatiken är enorm, och på sista hindret faller östtysken Frank Baumgartl.

Anders Gärderud kan sprinta i mål som etta och ta Sveriges första friidrottsguld i OS på 28 år.

Den ene av kommentatorerna, Sven ”Plex” Pettersson koncentrerar sig på det väsentliga och vrålar ut sin glädje. Men den andre kommentatorn, Bosse Hansson, har fokus på något helt annat och upprepar under hela slutvarvet:

– Dan Glans är sexa...

Roligt ögonblick?

Referatet anses än i dag så roligt att det hamnade på 69:e plats när komikerduon Filip Hammar/Fredrik Wikingsson rankade Sveriges roligaste ögonblick genom tiderna.

– De använder ofta mig som en kuggfråga i frågesport. Alla är bergsäkra på att jag blev sexa eftersom Bosse Hansson upprepade det 15 gånger på slutvarvet. Men jag blev faktiskt omsprungen på slutet, säger Dan Glans när sportbladet.se ringer upp honom inför stundande OS.

Själv minns Glans OS-finalen 1976 som en fantastisk upplevelse. Men där och då hade ingen koll på vad som hände längre fram i fältet.

– Jag uppfattade inte alls vad som hände där framme, jag var fullt fokuserad på mitt. Det var först efter loppet som jag förstod att östtysken hade fallit på sista bocken. Jag såg att något hände, men hade ingen uppfattning om vad.

Är du i dag bitter på att du fick stå i skuggan bakom Anders Gärderud?

– Nej, varför skulle jag känna så? Det är så med idrotten att det är mycket tillfälligheter. Mitt bästa år var egentligen året efter, 1977, och då kunde jag mycket väl ha slagit Gärderuds världsrekord. Jag var i en fantastisk form. Men ett par dagar innan DN-galan insjuknade jag i lunginflammation. Annars hade det kanske varit jag som hade haft rekordet.

– Det är nog den enda besvikelsen jag känner i dag, att jag inte fick hålla mig frisk en dag till för då vet jag att mitt personliga rekord inte hade varit 8,15.

Vad hade det varit?

– Under 8,10.

Motionerade – vann SM-guld

Under karriären tränade Dan Glans tre gånger om dagen.

– Jag var nog den förste svensk som tränade så mycket.

Vid 37 års ålder avslutade han karriären med ett SM-guld, då han vann korta terrängen.

– Jag besegrade Matte Eriksson som senare blev OS-finalist i Los Angeles. Jag hade egentligen lagt av 1980 och hade hållit upp i några år, men tyckte att jag gick upp så mycket i vikt att det var dags att motionera igen. Det hela slutade med att jag blev svensk mästare.

Har du kontakt med Anders Gärderud i dag?

– Inte så mycket som förr. Vi hade kontakt åren efter eftersom våra fruar, som båda heter Inger, födde barn på samma dag. Vi döpte vår son till Henrik och Anders sin son till Johan, men det var faktiskt nära att vår son också fick heta Johan. Men min kusin födde strax efter en inte helt obekant son, komikern Johan Glans, så då tog vi ett annat namn.

Till sist, har du någonsin haft kontakt med Bosse Hansson?

– Nej, inte mer än under de aktiva åren. Men jag har aldrig frågat om varför han fokuserade på mig. Fast jag klagar inte. Jag är ju klassad som en av de roligaste ögonblicken genom tiderna.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommar-OS