Laul: Juridiken runt fotbollen fungerar

Foto: Bildbyrån

Disciplinnämnden beslutade att Östersund ska ha segern med 3-0.

Besvärsnämnden att matchen slutar 1-1.

Båda besluten är, såvitt jag kan bedöma, kloka och korrekta.

Sportbladets Robert Laul.

Hur kan två helt skilda beslut vara rätt båda två? undrar någon kanske.

Jo, det handlar först och främst om vilket underlag nämnderna har tillgång till.

I instans nummer ett hade Disciplinnämnden två inlagor att ta ställning till. När överklagan nådde Besvärsnämnden såg J-Södras inlaga annorlunda ut.

Knäckfrågan har hela tiden varit: Ska 17-åringen ("Angriparen") som rusade in och bröt matchen anses som en supporter till J-Södra? Eller är han "bara" en besökare som befann sig på en sektion som J-Södra är ansvariga för?

Det är det enda ni behöver hålla i huvudet så här långt. Regelverket gör nämligen skillnad på supportrar och annat löst folk. Bara när en supporter anses avbrutit en match, kan föreningen straffas med 0-3.

Blev vilseledda?

Normalt räcker det med läktartillhörighet. Personen presumeras då vara supporter till det lag på vilkens läktare han befinner sig. Presumeras betyder ungefär att bevisbördan hamnar på det laget, i det här fallet J-Södra. I första instansen lyckades J-Södra inte bevisa motsatsen, förmodligen vilseledda av Svenska Fotbollförbundets riksombud (men det sista är min egen spekulation).

J-Södras inlaga till Besvärsnämnden är av bättre tydlighet. Jag citerar ur domen:

”Jönköping har härvid särskilt pekat på att Angriparen befunnit sig på en sektion som varit tillgänglig för såväl lagsupportrar som vanlig publik, att Angriparen är hemmahörande i Södertälje och saknar koppling till såväl Jönköping som Östersund, att han spelat 10 000 kronor på att ett visst antal mål skulle göras i matchen samt att han, när han insåg att han riskerade att förlora sitt vad, bestämde sig för att rusa in på planen i syfte att få matchen avbruten”.

J-Södra har bifogat utdrag ur polisförhör med den misstänkte 17-årigen. Utifrån den informationen – som alltså inte fanns med vid första prövningen – var det sedan en smal sak för Besvärsnämnden att komma fram till att matchen inte bröts av en ”person som tydligt stödjer Jönköping”, och när den bröts av en besökare gäller andra påföljder än 0-3.

Bröts så pass sent

Matchen ska då, enligt regelverket, egentligen återupptas om det inte finns ”synnerliga skäl” att låta aktuellt målresultat gälla. Besvärsnämnden konstaterar att eftersom matchen bröts så sent som i 90:e minuten är det synnerliga skäl för att låta 1-1 stå som slutresultat som var ställningen när matchen bröts.

Många jämför kanske med andra matcher som avbrutits: Har personerna som kastat knallskott eller päron med mera verkligen varit supporters?

Svaret: Det var upp till föreningarna att bevisa att de inte var det.

Om knallskottet eller päronet kommer från en viss läktare, så är det föreningen som ansvarar för den läktaren som måste bevisa att personen ifråga inte är en supporter.

Om IFK Göteborg till exempel hade velat undvika 0-3 i våras mot Malmö skulle de presenterat bevis för att personen som kastade knallskottet inte är en Blåvitt-supporter. Vilket nog var svårt för att inte säga omöjligt i det fallet?

Båda domarna visar, såvitt jag kan bedöma, att det fristående juridiska arbetet kring svensk fotboll utförs väl utifrån hur regelverket är skrivet (sedan går det alltid ha synpunkter på regelverket).

Det handlar i grunden om förövarens läktartillhörighet men om en förening kan motbevisa att personen är supporter, så slipper de få 0-3 i röva.

När det gäller bristerna i Jönköpings Södras säkerhetsarbete som Östersund kritiserat i skarpa ordalag faller de under en annan paragraf, där J-Södra kan straffas med böter. Men – och det här är det verkligt märkliga med ärendet – där har SvFF:s Riksombud Artur Ogelid valt att inte göra någon anmälan.

Det är något av en skandal.

avRobert Laul