– Att få springa in på Råsunda igen skulle vara det största ögonblicket i min karriär...

SPORTBLADET

Mjällby om pengarna, fansen – och livet som aktiv idrottsinvalid

Foto: AIK - FÖR EVIGT Att Johan Mjällby har ett stort AIK-hjärta går knappast att tvivla på. I en stor intervju med Sportbladet berättar Mjällby om livet som AIK:are i hjärtat.

Han är lika mycket supporter som spelare och det gulsvarta hjärtat har gjort honom till en ikon i AIK.

I en exklusiv intervju med Sportbladet berättar Johan Mjällby om sin kärlek till klubben, varför han inte får någon lön och vad som drivit honom att kämpa sig tillbaka efter sin svåra knäskada.

– Att få springa in på Råsunda igen skulle vara det största ögonblicket i min karriär, säger han.

I en tid då pengar är fotbollens drivkraft är Johan Mjällby närmast ett unikum. Trots att han dömts ut som fotbollsinvalid av de flesta experter har han slitit dagarna i ända i nästan ett år för att komma tillbaka. Det handlar inte om pengar, dem har han gott om efter tiden i Skottland och Spanien, och dessutom har han tills vidare avsagt sig all ersättning från AIK. Johan Mjällby har helt andra skäl, och det största är att få en sista resa med klubben, och de fans han älskar nästan lika mycket som de älskar honom.

– Fansens stöd känns otroligt skönt. Varje gång jag har varit på besök på Råsunda har jag fått ett fantastiskt mottagande, det värmer verkligen. Det har väl retat många i Sverige att jag är en så uttalad AIK:are. Men det är ju så, jag är en otroligt stor AIK:are. Det tänker jag inte skämmas för.

Det här förhållandet med fansen, hur kommer det sig tror du?

– Min spelstil är nog viktig, men det har jag ju egentligen blivit tvingad till. Tyvärr, eftersom jag älskar fotboll och spelare som kan göra allting med en boll, så har jag aldrig riktigt haft den färdigheten. Att spela uppoffrande har varit ett sätt för mig att konkurrera med de stora. Och jag kände att det gav framgång, så jag var tvungen att köra. Visst har man varit korkad och gått ut lite väl ofta när man varit halvskadad, det är väl därför jag fått såna problem med mitt knä.

Ditt knä, kommer det att hålla?

– Jag vet ju inte än. Det funkar jättebra just nu, men det kan ju komma ett bakslag. Man vet ju aldrig, det är möjligt att det går skitbra när vi är på träningslägret i mars, och sen säger det pang. Det är när jag går ut i fotbollsträning jag får bevisa att knät håller på en hög nivå.

Spelar utan lön

Just det är anledningen till att Johan Mjällby inte får betalt av AIK för tillfället.

– Jag har ingen ersättning alls. Det är bara om jag kommer i spel. Det var jag som föreslog det, det känns bra för mig. Då kommer jag inte att betynga AIK med någon ersättning om det inte fungerar. Det är för fansen också, när de hyllar mig kan jag hylla dem tillbaka genom att göra det här upplägget med AIK. Går jag sönder får jag hitta något annat ströjobb (skratt).

Vad vågar du ha för mål?

– Målsättningen är att springa ut på Råsunda, att vara med i laget till premiären. Längre än så vågar jag inte sträcka mig. Det är tungt, den här perioden är hemsk. Måndag till fredag åtta pass. Om det håller kan jag absolut se mig spela en säsong till, absolut inte längre. Men då sträcker jag mig otroligt långt, ska jag vara realistisk är det bara den här säsongen.

Ett sista SM-guld?

– Nej. Vi siktar högt, men man får inte vara naiv. Eftersom vi kommer direkt från superettan har jag svårt att se att vi ska kunna tampas med Djurgården och Malmö. Det är att gapa efter för mycket. Men just att springa in på Råsunda igen vore verkligen otroligt, det skulle vara det största ögonblicket i min karriär. Jag tror jag kan få ganska fina hyllningar också. Men jag blir inte utskickad om jag inte är tillräckligt bra, det har vi verkligen gjort upp. Jag tänker inte gå ut om jag inte kan bidra med någonting till laget.

Du menar alltså, trots alla dina framgångar, att springa ut på Råsunda igen skulle slå allt annat?

– Det skulle det, speciellt med de problem jag haft. Det har varit otroligt mycket slit att komma tillbaks. Men det hade varit värt det om jag hade kunnat göra det.

Du tror inte på guld för AIK i år. Vad är rimligt?

– Har vi tur och får en bra start kan vi kanske ha en fjärdeplats som målsättning. Royal League hade varit fantastiskt efter första året i allsvenskan. Då siktar man högt. Men mittenlag har vi absolut kapacitet att bli. Oavsett min medverkan.

Din medverkan är en annan intressant aspekt. Ditt symbolvärde går ju inte att diskutera, men vad ska du bidra med fotbollsmässigt?

– Framförallt med ledarskapet på plan och erfarenheten. Det är klart att AIK är en storklubb, men vi kommer från superettan. Jag kan bidra med viljan och mentaliteten. Jag kanske inte är rikast av de fotbollsspelare som varit proffs, men däremot är jag en av dem som är rikast på medaljer. Det har alltid varit det viktiga för mig, att vinna. När man ser sina medspelare mer än sin egen familj är det skönt att få den här pokalen eller guldpengen att visa upp. Då känner man att man lyckats efter tio månaders slit.

Extra stort tryck

Vad tyckte du om AIK:s sejour i superettan? På många sätt höll ju spelet allsvensk klass?

– Jag hade inte förväntat mig något annat. Jag blev förvånad över den dåliga starten, men det var nog trycket mer än något annat. Visst, laget åkte ur för att det var för dåligt, men som ett fan hade jag blivit djupt besviken om AIK inte gått raka vägen upp igen.

Du pratar om tryck, är det extra stort när man spelar i AIK?

– Ja, det tycker jag. Det är fantastiskt att spela för AIK, men det är bara vinnare som klarar av det. Det är ett jäkla tryck att spela inför en krävande publik. De är fantastiska i medgång, men i motgång får man höra också, att man inte håller måttet. Men det hör till när man spelar i en storklubb. Man måste se det som en utmaning. Killarna som kommer nu har ju chansen att bli både AIK-hjältar och proffs. Pressen är ju stor, för klubben vill vara stor och ska vara kaxig och stor. Just nu har vi inte så mycket att vara kaxiga över, att vi vunnit superettan. Det är bara att acceptera som spelare. Men det är en fantastisk klubb. Om jag bara överlever ett år tror jag att jag kan gå på Råsunda och se allsvensk toppfotboll inom något år.

Vilket jag antar att du kommer att göra?

– Det kommer jag definitivt göra. Självklart, jag måste ju ge min grabb en bra uppfostran.

David Tanentsapf