Glöm FCZ

SPORTBLADET

Anrell: Leksand är roligaste såpan

Jag tittar på tv och skrattar nästan ihjäl mig. Den roligaste dokusåpan om svensk idrott utspelar sig mitt framför ögonen på oss.

FCZ? Ja, den var roligast - ända till den tragikomiska såpan Leksand startade.

FCZ är ett fantastiskt program.

Jag skrattade mig bortom all sans och förnuft över boxningsscenerna i fredags. Hur några av flummarna förvandlades till stridisar hos Paolo Roberto och hur några faktiskt började gråta över allt hemskt som hände.

Jag skrattade så jag fick ångest när jag såg inledningen med spelarna som knappt kunde hålla i en boll med händerna och när de skulle stampa på den var de så charmigt att man nästan kände igen sig själv.

Och Glenn Hysén som visar värme och omtanke mitt i alla skratt.

Bästa scenen var när en av spelarna efter en tid trädde fram ur sin egen värld och ställde den självklara frågan:

- Vem är du?

Direkt rörande var det efter vildmarkslägret när Hysén mitt i all jargong och mansroll faktiskt var en smula tagen över de här killarnas förmåga att övervinna sig själva.

Stor tv. Jag älskar varje sekund.

FCZ måste vara självklar vinnare av alla tänkbara tv-pris i år.

Vilka priser får Leksand?

Inte många just nu.

Lite skrattretande var ryktet om att Pirro skulle sparkas och ersättas av 70-talsmannen Curre Lindström. Efter åtta matcher. Morsning.

Ännu mer skrattretande var det att läsa att fansen inte skulle åka till Mora i morgon för alla ödesmatchers moder.

Hela Sverige skrattar.

Hela Sverige skrattar åt laget som hela Sverige en gång lärde sig älska.

Leksand - ett skitlag...

Herregud, de ger upp, alltså. De viker sig. Leksands supportrar stannar hemma och hukar i sina backstugor. Man tror inte sina öron. Leksand? Dalarna? Jag trodde folk där hade ryggrad. Brann. Kände traditionerna.

Jag är inte särskilt bra på historia men jag jag misstänker att hade dalkarlarna varit lika tunna när Gustav Vasa spelade bortamatcher som de är nu hade förbanne mig Sverige inte ens funnits i dag.

Leksands kris framkallar de stora komikerna bland oss. Jag har blivit fullständigt nerlusad av diverse skojigheter från folk den senaste veckan.

Jag såg det själv när jag kom till fanshopen i nya eleganta Ejendals Arena.

En av de mest fascinerande produkterna var en toalettsits. Man kunde bajsa på Leksand. Mitt älskade Leksand har blivit ett riktigt skitlag, mejlade Mirre från Borlänge.

Sen mejlade Christer Löfgren in en rubrik från Leksand Stars officiella hemsida. Där kunde man läsa om en annan produkt:

Sov gott - nytt bäddset i shopen.

Signaturen "Uppgiven LIF supporter" mejlade en egen form av uppgiven dalakänsla:

"Leksand borde vara en het kandidat till Nobels fredspris, absolut inget anfall eller försvar!

"Siken" mejlade det här elaka skämtet:

Leksands formkurva - det är Ej en dal, utan djupt ner i träsket!!!

Nu gäller skadeglädje

I Mora är favoritskämtet om Ejendals Arena: Världens största handsklager. Ganska kul. Så elaka kan folk bli när det gäller Leksand, laget som väcker så mycket känslor.

Förr var det mest glädje och sympati. Nu är det mera skadeglädje. Laget från Siljan har blivit lite för stora, lite för kaxiga, lite för rika, lite för pråliga i sitt handsklager.

Men det är 41 omgångar kvar.

Och glöm inte att riktiga supportrar älskar sitt lag som mest när det förtjänar det minst.

Leksand har bara ett skämt:

I morgon ska Mora Ollas.

Hmm...

Orsaken till Leksands rekordtidiga kris är enkel, tror jag; medias upphaussning av det mediokra laget. De som tippade gjorde helt enkelt ett dåligt jobb. Hade Djurgården fått samma experttips så hade deras tränare suttit löst nu.

Åkte i en buss i Linköping som hette Johan Bülow. Kändes lite stort.

Klart att det är kul med Salos framgångar men behöver man prata om just OS för det?

Bevakningen av kvinnoidrott har verkligen blivit usel igen i svenska media. In med en fi-Tiina på sporten.

Tjänstefel av Bengt-Åke Gustafsson att glömma Andreas Karlsson. Han är en man för det verkliga OS-laget.

Men å andra sidan: Färjestad hade också glömt bort Andreas Karlsson i torsdags.

Henrik Nordfeldt är årets rysare. Inte ett enda poäng än så länge. Hockeyns egen Lasse Johansson har åkt ur elitserien fyra gånger och med tre olika klubbar. Västerås 1999. Linköping 2000, Leksand 2001 och 2004.

Blir det en femte i Djurgården 2006...?

För övrigt anser jag att Johan Cronemans tv-recension i fredags i DN om nöjesjournalistikens död var det bästa jag läst i år.

lasses lista - här är veckans 10 hetaste svenska sportprofiler

mejl till lasse

citatet

Lasse Anrell