Farväl, ”Knvista”

SPORTBLADET

Djurgården hedrade legendaren

1 av 3 | Foto: I går tog Djurgårdens IF farväl av ”Tidernas Djurgårdare”, Gösta ”Knvista” Sandberg.

Det började, som prästen Per Unsgaard sa, i Baptistkapellet i Knivsta.

Det slutade med att en fullsatt Kungsholmens kyrka lyssnade till samma CD-skiva som ”Knivsta” själv började varje morgon med:

”Till en stad jag är på vandring , där som rosor aldrig dör...”.

Från Frälsningsarméns ”En salig samling” men även känd som begravningspsalmen ur ”Änglagård”.

Gösta ”Knivsta” Sandbergs liv, 1932–2006.

Det var mer Erna Tauro, Lina Sandell, Alf Henrikson och Nils Ferlin än hårda järnkaminer, när Djurgården på torsdagen tog farväl av sin störste kämpe i den kyrka vars egentliga namn är Ulrika Eleonora kyrka.

Århundradets Djurgårdare Gösta ”Knivsta” Sandberg som dog av hjärtinfarkt på vägen hem från det förlorade aprilderbyt mot AIK, 73 år gammal.

– Gösta ska vila på Bromma kyrkogård, intill Ferlin och hans ”Inte ens en grå liten fågel”-skulptur, sa prästen Unsgaard – och han kunde ha tillagt att där ligger även Hugo Wieslander, vinnaren av tiokamp i Stockholms-OS 1912, ännu närmare denna Stockholms äldsta byggnad Bromma kyrka, byggd omkring 1160.

Frida Karlsson, vän till familjen Sandberg, sjöng Ted Gärdestads ”Himlen är oskyldigt blå” och Bette Midlers ”Rosen”, och även i övrigt var musiken lätt frikyrklig med väckelsepsalmen ”Som en härlig gudomskälla” (Pärleporten...) och baptistkantorn Lydia Lithells ”Jag har hört om en stad ovan molnen”.

För Djurgårdens IF talade vice ordföranden Lars Erbom, för djurgårdsfamiljen Lars-Gunnar Björklund:

– En tuff, ärlig och pliktttrogen kille var han, sa Lars-Gunnar om den Oskar Gösta Leonard Sandberg som var landslagsman i tre bollsporter – 52 gånger i fotboll, åtta i ishockey, tre i bandy.

Minneshögtidens åhörare hade mycket lite av hockey (Lasse Björn, Pelle Bergström och Tjalle Mild var undantagen) och nästan ingenting av bandy över sig utan här dominerade fotbollen.

Med gamla ledare som Gunnar Lundqvist, Wolf Lyberg och Olle Pettersson.

Med dagens ledare som ordföranden Bosse Lundquist, Bosse Andersson, Tommy Jacobson, Rolle Åman, Stefan Alvén, Pelle Kotschack, Jonas Riedel, Hans von Uthmann, Stefan Rehn, Marie Barth-Kroon, Kjell Lundqvist och Kjell Jonevret.

Med svenska mästare från 1955 som Arne Arvidsson och ”Jompa” Eriksson. Från 1959 som Olle ”Lill-Lappen” Hellström och ”Tjalle” Mild. Från 1964 som Lars ”Laban” Arnesson. Från 1966 som Ronney Pettersson (målvakten och lagkaptenen), Inge Karlsson, Willy Gummesson, Conny Granqvist, Kay Wiestål och Janne Öhman.

Med dagens spelare som Tobias Hysén, Stefan Bergtoft, Abgar Barsom, Elias Storm, Niclas Rasck, Johan Arneng och Markus Johannesson.

Där fanns gamla djurgårdare som Tommy Engstrand, Rutger Barnekow, Anders Grönhagen, Hasse Hellkvist, Åke Wilhelmsson och Gunborg Sandberg, änka efter DIF-legendaren Birger ”Farsan” Sandberg – gamla Knivsta-vänner från Brommapojkarna som Sten-Ove ”Putte” Ramberg, Thom Åhlund, Robert Hernadi och Peter Kisfaludy, en AIK-are som Stefan Söderberg och en klubbmässigt mer diffus tränare som Hasse Backe.

Vänsterledaren Lars Ohly hade inte bara en röd ros utan också en blå och en gul blomma, djurgårdstrikoloren, att lägga på kistan.

Frid över ditt minne, Knivsta!