En hyllning till en norsk skidstjärna och supermamma

Foto: KAI PFAFFENBACH / X00446
SPORTBLADET

LAHTIS. Vi är så vana, sannolikt både avtrubbade och lite uppgivna.

Men här är ett försök till en hyllning.
Den är till en norsk supermamma.

VM är på väg mot sitt slut, ett lopp återstår på damsidan. Våra svenska ögon och munnar har varit så suktande och hungrande efter svenska framgångar att vi stirrat oss blinda.

Under lördagens tremil kommer det att vara samma sak. Blickarna vänds mot Charlotte Kalla, med allt rätt.

Men när hon själv lyfter blicken kommer hon att se en röd rygg.

Befogad fråga

Det finns absolut inget som talar för att Marit Björgen inte vinner VM:s sista lopp och tar sitt tredje individuella guld på det här mästerskapet.

Man kan ju undra hur det känns att tävla mot en så överlägsen konkurrent.

Charlotte Kalla fick frågan igår. Den var befogad.

– Det känns fantastiskt att få vara med och tävla under Marits era. Det är verkligen en så imponerande skidåkare. Även om det kanske skulle sett annorlunda utan henne är hon en stor inspirationskälla, svarar Charlotte.
Marit Björgen fyller 37 år efter VM. Den muskulösa kroppen, som byggts redan från barnsbenen gårdsarbete på sluttningarna utanför Rognes, har förädlats

Smällarna har kommit, under VM i Liberec 2009 mötte Marit Björgen sina inre demoner och plågades av tvivlet på sig själv. För hård träning höll på att kasta norskan in på en annan väg.

Marit Björgen reste sig.

Vägen fram känner ni till. Därför stannar vi här och nu.

Att föda barn är, om allt går som det ska och med respekt för alla som har andra erfarenheter, ingen sjukdom. Det kan gå utmärkt att komma tillbaka, kanske till och med lite starkare om du bara vill.

Samtidigt ska vi för varje staktag, för varje skejskär som Marit Björgen tar veta att magmusklerna under graviditet gång töjts ut, hennes bäcken påverkats och hennes blodcirkulation rubbats under månader.

Super-morsorna är VM:s stora förebilder

Under svallvågor av hormoner har Marit Björgen fokuserat på sin egen träning. I en period i livet då tid inte existerar och andetag med ett underverk synkroniseras har Marit Björgen lyckats kombinera sina och sin sons behov.

Det hon - och mammakollegorna Kikkan Randall och Aino-Kaisa Saarinen – gjort är både realistiskt och möjligt.

Att de har kommit tillbaka är betydelsefullt för unga idrottskvinnor, förstås även för män.

Det går att kombinera mammarollen med idrott på världsnivå. Det går fysiskt, mentalt med rätt förberedelser, rätt stöd och god vilja.

Super-morsorna är VM:s stora förebilder och Marit Björgen är den största. Hon kör på sitt kraftfulla, effektiva sätt med upprätt överkropp som vittnar om en återställd bålstabilitet.

Med detta sagt vet jag att reaktionerna kommer att strömma in.

Marit Björgens framfart har alltid väckt uppmärksamhet. Hon medicinerar för astma och med höstens norska debatt i knät växer misstänksamheten.

Medan konspirationsteorier och hemmasnickrade lösningar haglar väljer jag att tro på det expertisen säger.

Skulle någon opponera sig tar jag det.

Själv har jag fullt upp med att spana efter Sverige-hoppet Kalla, men hänge mig åt en supermammas nya guld framför svenskan.

ARTIKELN HANDLAR OM