Folket har gjort slut med Annika

SPORTBLADET

Simon Bank: Nomineringarna kastar ett löjets skimmer över ett viktigt pris

Jaså, du är bäst i världen? Äh, kom inte och tro att du är något.

Nu har svenska folket nämligen sagt sitt.

Det är dags att dela ut...

...Kärringpriset?

Foto: Annika Sörenstam var måttligt road av Robert Gustafssons häcklande sketch under förra årets idrottsgala. Men av svenska folket röstades hon fram till segern i Jerringpris-omröstningen.

Det måste ju vara så. Bara om det är en missunnsam gammal Jante-kärring som håller i nomineringarna kan det bli så skrattretande löjligt.

Eller, är det här kanske en

fortsättning på Robert Gustafssons ironiska häcklande av Annika Sörenstam från idrottsgalan i fjol? Killingpriset?

Blev häcklad

Ni minns hur det var då.

Annika kom hem till Globen som hela världens älskling. Tjejen som en LPGA-chef presenterat som "the babyfaced assasin" (mördaren med barnansiktet) hade slagit alla sina golfkamrater på LPGA-touren och hittat nya på andra sidan könsbarriären. Så kom hon till Globen, fick mingla med kungen och bli okänsligt häcklad av Robert Gustafsson.

Folket såg, folket led, folket röstade så fingrarna glödde och gjorde Annika till sin drottning.

- Ta emot vårt Jerringpris, sa folket.

Annika Sörenstam tog emot, med rörelse och grace.

En vacker kärlekssaga.

Man kan väl säga att folket gjort slut nu.

2004 tog Annika det lite lugnt, men inte värre än att hon vann varannan tävling hon spelade (tio stycken), tog hem en major (LPGA-mästerskapen i Wilmington) och spelade in 17 miljoner kronor.

Nyhetsbyråerna världen över bugade i vördnad.

Reuters höll henne som världens fjärde främsta idrottskvinna, amerikanska AP höll henne som nummer ett för andra året i rad.

De tyckte att hon var bäst i världen.

Man kan, som svensk, tycka att det borde räcka för att tillhöra eliten även i vår supermakt till idrottsnation. Men i går sållades det i nomineringarna till Jerringpriset, och bland de tio första fick inte Annika Sörenstam plats.

Det är svårt att anklaga någon för det, det är ju folket som röstat.

Priset får ett löjets skimmer

Man skulle kunna ställa sig vid Ale Stenar och skrika "svenskjävlar" så det sjöng om det. Men det hjälper liksom inte. Folket har röstat, och med lika delar hjärta och telefonkampanjer har de gjort sitt val.

In: OS-bronsseglare och DTM-mästare i racing.

Ut: Annika Sörenstam och OS-mästare i kanot.

Stefan Holm lär väl ta hem priset, om det finns någon rättvisa, men nomineringarna kastar ett löjets skimmer över ett viktigt pris. Demokrati som dumhetsdiktatur. Eller så är det verkligen så att vi i den ironiska generationen slagit igenom fullt ut nu, vi till och med tar över telefonomröstningar. Nästa år vinner Carl Bildt Schlagerfestivalen!

Utmärkelser handlar alltid om att värdera, att tycka. Jag sitter själv med i ett knippe jurygrupper som utser spelare och idrottare till det ena och det andra. Det är inte lätt.

Men det får väl finnas gränser?

Jag själv gillar inte golf, det är något tight-ass-otäckt med hela miljön kring sporten. Men jag inser att Annika Sörenstam är stor nog för att slippa att bli förlöjligad på hemmaplan.

Var fanns Bäckstedt?

"Priset utdelas till den individ eller det lag som gjort årets bästa svenska idrottsprestation" står det om Jerringpriset på Radiosportens hemsida.

Jag läste det redan häromdagen, och då var det inte ens Annika Sörenstam jag funderade över. Det var Magnus Bäckstedt.

I april vann den store mannen från Linköping proffscyklingens mest klassiska endagarslopp, Paris-Roubaix, som förste svensk någonsin. En prestation som är en av de två-tre mest imponerande en svensk cyklist gjort.

Radiosporten förstod inte storheten i det då, och de gjorde det inte när de nominerade till Jerringpriset heller. 17 olika namn fanns med på listan.

Ingen Bäckstedt. Oh my.

Och då hade de inte ens ett folk de kunde skylla på.

Simon Bank