Kärlek, psykologi och pussel

Så ska Brorsson hämta sig efter misslyckandet

avJohan Flinck

Publicerad:

ÖSTERSUND. Mona Brorsson torkade tårarna – och sköt bort guldet.

Nu ska kärlek, psykologsamtal och pussel hämta henne från kollapsen.

– Det känns jätteskönt att jag har honom nära, säger hon om pojkvännen och landslagsvallaren Gustav Larsson.

Det såg ut i tv som att det rann en tår ner för Mona Brorssons kind redan sekunden efter att hon skjutit bort guldet på skjutvallen.

Det var det också.

Men tårarna kom redan innan hon satte geväret mot axeln.

– Det rinner i mina ögon så fort det blåser. Jag får alltid torka tårarna före skyttet, berättar Brorsson efter jaktstarten där hon slutade sjua till slut.

Hon berättar hur tankarna fladdrade iväg inför det sista skyttet och hur hon tappade fokus helt.

Lägger pussel

Nu ska hon ta hjälp av landslagets psykolog Göran Kenttä som bor med laget under VM.

– Ja, det är absolut en av kvällens punkter. Det är de små detaljerna att skruva på. För formen är på topp. Jag ska bara hålla ihop det här uppe också, säger hon och syftar på skallen.

– Vi får se vad han kan plocka fram ur rockärmen, ler Brorsson.

Pussel blir ett annat sätt att komma tillbaka efter genomklappningen på vallen.

Laget har med sig ett tiotal pussel som de sysselsätter sig med mellan träningar, tävlingar och måltider.

– Det blir väldigt mycket pussel. Vi har väl lagt fyra eller fem. Det gäller att kunna slappa och fokusera på andra saker; att bryta av och inte bara tänka på skidskytte. Det är viktigt för det är mycket press, säger Brorsson.

Tröstades av rivalerna

Inför VM berättade Brorsson att hon kände stor harmoni i livet utanför skidskyttet.

– Ja men... Jag är kär, utbrast hon till TT.

Föremålet för kärleken är Gustav Larsson, vallare i landslaget.

Är han till någon tröst nu?

– Ja, absolut. Det känns jätteskönt att jag har honom nära. Man ser inte mycket annat av sin familj. Det blir att man vinkar till dem på läktaren. Det känns otroligt skönt att han är med.

Men Brorsson har redan känt tröst från hela ”skidskyttefamiljen”.

– Det är inte bara från det egna laget, förvånande nog. Alla andra från andra nationer kommer också fram. Det är så man jobbar. Man gläds med varandras framgångar och stöttar varandra i motgång. Det är det som gör att man kan skaka av sig det här, säger hon.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Publicerad:

ARTIKELN HANDLAR OM