”Handlar om heder”

SPORTBLADET

Britternas stora OS-hopp – en stolt zigenare

PEKING. Om farfarsfar var knytnävskämpe, din familj zigenare, om du levde på en camping, såg brorsan bli mobbad och själv satt på en enkel biljett ut på gatan...

...vad skulle du göra då?

Billy Joe Saunders, 18, bestämde sig för att bli bäst i världen.

Jag bestämde mig för att leta upp honom.

Han går in lågt, väger på fötterna, jazzar med överkroppen, vaggar, går med högern före, och stirrar på Adem Kilicci liksom underifrån.

Kilicci är nu ingen dumbom. Han är världens tredje bäste boxare i weltervikt. Han jabbar, letar efter öppningar – men i samma tusendel som han hittar dem så försvinner de. 

När slaget kommer finns bara luft och förnedring kvar.

Tam-tam-tam, så kontrar Billy Joe Saunders. Med rena träffar, såna som hörs i hela hallen.

1–0, 3–0, 5–0... det blir 14–3 till slut, på fyra ronder har England fått en ny älsklingsboxare. De jämför honom med Amir Khan, som var 17 när han vände upp och ner på förra OS. Det var Kahn som fick Paolo Roberto att skrika ut så mycket kärlek i direktsändning att tv-skärmen immade igen.

Khan boxas mer expressivt, Saunders lite klokare.

Vad de har gemensamt är att båda lever i ett samhälle som talar om för dem att de borde skämmas för sitt ursprung – och att de möter föraktet med ryggar rakare än ett sträckt långfinger.

Khan är stolt över sina pakistanska rötter, Billy Joe Saunders är stolt över att kalla sig zigenare (det är han själv som gör det).

En regel: Ska man slåss ska man göra det snyggt, oavsett om man slåss mot dumhet eller i en boxningsring. 

Bor med familjen på en camping

Billy Joe slåss så vackert, och hans livs historia är en fantastisk bok som ingen skrivit än.

Vi läser den i direktsändning nu, här i Peking.

Saunders bor med familjen på en camping norr om London, hans släkt är engelsk-romsk, en del av resandefolket, och den har slagits länge.

Farfarsfar heter Absolom Beeney och är 96 år gammal. När han var yngre åkte han runt i England och tjänade pengar på matcher utan handskar.

– Knytnävsslagsmål är en känd tradition hos resandefolket, men jag har alltid hållit mina pojkar borta från den. De har inga behov av den vägen, för det är en skurkaktig väg, har Billy Joes pappa Tom Senior berättat.

– På Irland gör dom det för pengar. I England är det för att reda ut konflikter... om det skulle bli en match på campingen i dag skulle alla titta på. Ingen dör. Man kan gå därifrån om man vill, ingen vill slå in den andres ansikte. Det handlar om heder.

Och heder förde Tom Seniors pojkar till träningslokalen.

– Min brorsa blev mobbad. Han gick till ett gym, och jag hängde på. Det var min första erfarenhet av boxning, och jag har älskat det sedan dess, har Billy Joe berättat.

Han tränar tre gånger om dagen, sju dagar i veckan. 

För att bli bäst i världen.

”Höll mig borta från gatan”

– Boxningen höll mig borta från gatan, den hindrar mig från att röka och dricka och ger mig nåt att göra.

Billy Joes storebror – han heter Tom efter pappa – har precis vunnit sina första tre matcher som proffs.

Billy Joe själv togs ut till talangprogrammet inför London 2012, men var för bra och fick åka till OS fyra år för tidigt. 

Nu vill hela England läsa om en romsk idrottsman.

Jag vet inte så mycket om romer själv, det

mesta jag vet har jag last i böcker och lärt mig av en boxare.

Minns ni Leif Keiski?

För åtta år sedan gick han en match om WBC-titeln. En elegant boxare, en mjuk kille. Han mötte Markus Beyer i en östtysk håla, och det jag minns mest är att Muhammad Alis legendariske tränare Angelo Dundee var med.

Vi käkade ihop, pratade – det fanns inte mycket mer att göra – och Angelo inledde varje mening så här:

– And then Muhammad said...

Eller:

– And the Muhammad did...

Så skrattade han åt historierna som han berättat tiotusen gånger förut.

Jag tyckte om Leif Keiski

Leif Keiski blev inte världsmästare, men jag tyckte om både honom och hans familj.

Och jag älskar att se en artonårig Billy Joe Saunders kontrollera OS-ringen i sin 49:e raka segermatch som senior.

Efteråt bugar han i fyra väderstreck, sveper en röd handduk om halsen och kommer ut till oss.

Vi är bara nio, åtta engelska reportrar och jag. 

– Det var lite nervöst, men man måste lära sig att klara det, säger Billy Joe och torkar sig med handuken i pannan och över ett rött märke på högra kinden.

– Nu har jag varit uppe i ringen här, jag hoppas det blir bättre och bättre.

På torsdag möter han kubanen Carlos Banteaux. Saunders har slagit honom förut och kommer göra det igen.

Han vill vinna OS, bara lille sonen Billy Joe Jr är viktigare för honom än det. 

Deras förste romske olympiern

Dessutom vill han gärna låta romerna läsa en positiv historia om sig själva.

Han är Storbritanniens förste romske olympier, och i en intervju säger pappa Tom att det knappast kan ha funnits en romsk idrottare som gått så långt.

Innan Billy Joe Saunders försvinner ut till duschen frågar jag om han hört talas om en svensk rom som heter Keiski och som tog sig hela vägen till en titelmatch.

– Nej, aldrig, säger han. Men jag ska kolla upp honom. Tack för tipset.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommar-OS