Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

REGERAR IGEN

Wennerholm: Seriefinalen blev en kross – Frölunda var aldrig riktigt nära att hota...

Det blev en sprakande och glödhet serie-final mellan Skellefteå och Frölunda.

Men nu var det Skellefteå som krossade höstens lag från Göteborg med 4–1.

Första segern för säsongen, åtta poängs försprång i tabellen och så gott som säkrad serieseger.

Och Skellefteå regerar ensamma igen.

Skellefteå har vunnit grundserien i tre säsonger i rad och nu känner jag mig trygg nog att lova att äta upp en hatt om de inte vinner i år igen.

Och då talar jag inte om någon lättsmält stråhatt, utan en sådan där meterhög björnskinnsmössa som de rödklädda vakterna bär utanför Buckingham Palace.

Frölunda är fortfarande enda hotet, men medan västerbottningarna trampat på gasen har göteborgarna fått soppatorsk.

Håller Skellefteå sitt snitt på 2,21 poäng per match räcker det inte ens om Frölunda vinner alla de tio matcher de har kvar vid full tid. Det kommer inte att hända.

Känns som slitna spelare

Frölunda spelar fortfarande bra och sevärd hockey och de vann skotten i den här seriefinalen med 31–18.

Ändå var de chanslösa. De var aldrig riktigt nära att hota Skellefteå.

Avsluten sitter inte längre, misstagen i egen zon är ibland i klass med hur det såg ut i Modo i höstas och målvakten Lasse Johansson är inte längre den vägg han varit.

Det känns som spelarna är mer slitna mentalt än fysiskt efter vinterns hårda matchande i både SHL och CHL.

Nu ska Frölunda dessutom spela CHL-final mot finländska Kärpät på tisdag, medan övriga lag kan träna och återhämta sig under landslagsuppehållet.

Jag kan förstå att den riktiga skärpan inte funnits så här långt under 2016.

Skellefteå är raka motsatsen, även om de gjorde en hel del misstag i det intensiva tempo den här seriefinalen hade.

Men de var supereffektiva framåt och målvakten Markus Svensson visade varför han är given i Pär Mårts landslagstrupp.

Skellefteå som var tre poäng bakom Frölunda när vi ringde in det här nya året, men som vips är ointagliga åtta poäng före.

Ja, jag säger ointagliga.

Då har de ändå stjärnan Janne Pesonen på skadelistan sedan länge, finländaren som väntas bli spelklar lagom till slutspelet.

Som om det behövdes.

Skellefteå är också på väg att vinna en annan liga för första gången sedan laget gick upp 2007.

Västerbottningarna är det lag som dragit mest publik på bortaplan den här säsongen. Den striden är inte avgjord än, men det är ändå ett mått på Skellefteås storhet.

Folk vill se dem även på bortaplan och jag kan förstå varför. De gör sällan någon hockeyälskare besviken.

Det är bara Skellefteå (6 466), Färjestad (6 351) och Bynäs (6 006) som har ett snitt över 6 000 på bortaplan den här säsongen.

Det var kul att se lagkaptenerna Jimmie Ericssons och Joel Lundqvists interna kamp under andra halvan av matchen.

Ständigt trash talk och småfula tjuvnyp.

Två landslagskompisar och kulturbärare i Pär Mårts Tre Kronor. Men i en sådan här match är allt sådant glömt. Kul att se.

Frölunda var höstens gigant och det är poängen de tog då som gör att de fort- farande ligger kvar på sin andraplats. Men bryts inte trenden kan både Färjestad och Luleå gå ikapp och förbi.

Bästa som kunde hända

SHL:s två formstarkaste lag har tagit in elva poäng på Frölunda på de tolv matcher som spelats 2016 och med tio matcher kvar finns fortfarande 30 poäng att spela om.

Frölunda är fortfarande relativt trygga på sin andraplats, men de kan inte fortsätta att tappa poäng som de gjort hittills i år.

Hotet bakifrån är plötsligt högst påtagligt.

Det är också upplagt för en häftig slutstrid kring kvalstrecket efter Modos 2–1 på övertid mot Malmö.

Modo har bara fyra poäng upp till Malmö nu och bara fem till Rögle.

Det var det bästa som kunde hända i SHL:s slutspurt. En rysare.