”Jag låg i flera dagar på soffan och grät”

Uppdaterad 2013-11-26 | Publicerad 2013-11-25

Anna Olsson om sorgen efter vännen Jenny Olsson

Den 15 april förra året förlorade Jenny Olsson kampen mot bröstcancer, bara 32 år ­gammal.

Nu talar nära vännen Anna Olsson ut som sorgen.

– Det var som om någon bara drog ner rullgardinen, säger hon.

Den 17 mars 2010 står Anna Olsson överst på prispallen och pustar ut.

Hon har precis vunnit slottssprinten i Stockholm, hennes sista sprinttävling i karriären, och njuter av känslan att hon bevisat för sig själv att hon kan besegra världseliten.

Några timmar senare förvandlas euforin till sorg.

Anna nås av beskedet att nära vännen Jenny Olssons bröst­cancer spridit sig igen. Den här gången är det värre än förut.

”Hade bestämt sig”

I boken ”Våga välja eget spår” som Anna Olsson och maken Johan Olsson släppte i går beskriver hon chocken så här:

”Jag var i glädjerus efter loppet och hon hade fått ett besked som ingen människa ska behöva få. Skulle min kära kompis inte få leva­ tills hon blev gammal? Hur många år skulle hon få? Jag låg i flera dagar på soffan och grät innan jag tog mod till mig att ringa henne.”

Anna säger till Sportbladet att hon inte minns så mycket från själva telefonsamtalet, men berättar att de träffades några dagar ­senare.

– Då hade Jenny ­bestämt sig. Hon sa: ”Jag ska besegra den här sjukdomen och leva­ hela vägen”. Det fanns liksom aldrig ­något alternativ…

Efterlämnade son

Jenny Olsson fick två år till i livet innan hon förlorade kampen och avled den 15 april 2012. Hon efterlämnade en make och en 2-årig son.

Än i dag sörjer Anna sin nära vän.

– Jag kan fortfarande inte greppa att hon är borta. Vi bodde bredvid varandra, tränade tillsammans och stod varandra väldigt nära. Jag var ofta där och tog hand om deras lilla hundvalp. Många gånger när jag kom dit så såg Jenny helt frisk ut, det var så svårt att ta på det faktum att hon verkligen var sjuk. Hon kämpade in i det sista. Hon var så väldigt stark.

Följ ämnen i artikeln