Wennerholm: Bästa mästerskapet på 26 år

avMats Wennerholm

JEM är över och det blev svensk succé till slut.

Det bästa mästerskapet på 26 år.

Ja, faktiskt det bästa någonsin tillsammans med det från 1993.

Och då rök ändå det guld jag såg som säkrast.

Nu tog supertalangen Tilde Johansson guld på 100 häck istället, där hon var andrahandsfavorit, och var tvåa i längd där hon var guldtippad.

Men jag tror att hon tagit guldet i längd också om inte arrangörerna lagt längdfinalen redan klockan 11.18 på söndagsförmiddagen.

Det är helt obegripligt i mina ögon.

Inte direkt för Tildes skull, utan för hemmapubliken där JEM:s svenska huvudnummer hamnade på en av de sämsta tiderna publikmässigt.

Och Tilde hann aldrig ladda om.

Hon sprang hem guldet på 100 häck klockan 19.16 på lördagskvällen och hade sedan ny final bara sexton timmar senare.

Då fanns det inget spring i benen längre.

Nu höll hon på att vinna ändå. Hade inte hårknuten slagit i sanden där i femte omgången, hade hon vunnit klart.

Men det hör till och fler än Tilde har drabbats av hår, kroppsdelar eller byxor som sätter märken i sanden.

Kostade honom en medalj

Fråga Thobias Montler.

Ett par fladdrande byxor kostade honom en EM-medalj i Berlin förra sommaren.

Sedan kan man ju hävda att det var lika för alla.

Men det var det inte.

Tilde var den som drabbades hårdast av det tighta tidsschemat.

Nu gråter jag inte speciellt mycket över att det ”bara” blev silver.

Tilde kommer att ta större segrar i framtiden och hoppa längre än de 6,73 hon redan gjort.

Hon har sitt första stora seniormästerskap att se fram emot, då hon redan kvalificerat sig för VM i Doha i höst.

Jag satt och såg damernas längd i Londons Diamond League senare på söndagseftermiddagen.

Där hade Tildes personliga rekord 6,73 räckt till en fjärdeplats bland några av världens bästa längdhoppare.

Nu åker hon till VM helt utan press, men jag ser verkligen fram emot hur hon ska klara sig där. Jag tror inte hon är där bara för att se och lära.

Betydligt bättre

Ja, JEM i Borås blev i alla fall betydligt roligare än U23EM i Gävle förra helgen.

Där åkte guldhoppet Andreas Kramer ut direkt och det var få som lyfte sig.

Nu gjorde de under 20 år Sveriges bästa JEM någonsin tillsammans med det från 1993, då det också blev två guld och två silver. I spanska San Sebastian för 26 år sedan tog Erica Johansson guld i längd och Christer Holger vann tiokampen. Joakim Öhman tog silver på 200 meter och Rikard Rasmusson på 400.

Av dem var det bara Erica som fick en hyfsad internationell karriär även som senior, vilket visar att steget är långt till seniorvärlden.

Det kan mycket väl bli så nu också, men Tilde Johanssons framtid tvivlar jag inte på en sekund.

Det blev visserligen fem medaljer på hemmaplan i Eskilstuna för fyra år sedan, men då blev det bara ett guld och en plats längre ner i medaljligan.

Nej, återväxten är god.

Carl Bengtström väckte hoppet om en ny storhetstid på 400 häck, då han defilerade hem guldet helt överlägsen till slut.

Och Omar Nuur satsade allt i en fräck långspurt i finalen på 3000 hinder, där han tidsmässigt var underlägsen många av motståndarna.

Belöningen blev att han sprang hem ett silver och den mest överraskande svenska medaljen.

Värd några lediga dagar

Ja, nu är det halvtid denna friidrottssommar, där de flesta svenskarna nu lägger in en träningsperiod. Den här säsongen är inte som andra med ett VM i Qatar först i månadsskiftet september/oktober.

Till och med Daniel Ståhl tar en välbehövlig vila efter sin monstersäsong.

Han avslutade med att kasta hem segern i Londons Diamond League lika lekande lätt som han vunnit sju raka tävlingar nu.

Få är värda några lediga dagar mer än han.

Foto: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN
ARTIKELN HANDLAR OM