Wennerholm: Sällan ser man en spelare dominera så

Foto: Jodå, kemin sitter i för de la Rose och Forsberg. Det kan bli guld värt.Foto
SPORTBLADET

MALMÖ. Jag hade väntat mig mer av Sveriges premiär mot Schweiz.

Men en sak såg jag.

Det här kan bli ”Foppas” VM.

Det är 21 år sedan jag såg Peter ”Foppa” Forsberg dominera det första JVM jag var med och bevakade.

Det i Gävle och Stockholm 1993.

I går såg jag Filip ”Foppa” Forsberg dominera första matchen mot Schweiz i årets JVM på ett sätt jag sett få spelare göra.

Han var isens klart lysande stjärna.

Och precis som det blev succé för Leksand inför årets största publik i SHL (13 490) mot AIK i Globen, blev det succé för två leksingar inför den största publiken någonsin på en JVM-match i Sverige (11 109 i Malmö Arena).

Filip Forsberg och Jacob de la Rose spelade i samma kedja i Leksand i fjol och det märktes att den kemin fanns kvar i matchen mot Schweiz.

Det var de som såg till att Sverige vann den här darriga premiären med 5–3.

Jag var lite besviken där på läktaren, men hade kanske skruvat upp förväntningarna för högt inför den här matchen. Jag hade bara hört rapporterna från träningsmatcherna om imponerande 3–0 mot Kanada och 4–2 mot regerande mästarna USA.

Hellre 5–3 än 8–1

Nu vet jag att det är någon form av virus som hoppar runt i det svenska laget och som gjorde att Sebastian Collberg fick kliva av i andra perioden vilket spräckte den omtalade Frölundakedjan.

Den var inte lika vass som jag räknat med, men Andreas Johnson och Alexander Wennberg visade att kemin finns där också, då Johnson vinklade in det så förlösande 5–3 som definitivt sänkte schweizarna.

Sveriges andra NHL-lån Elias Lindholm (Carolina) spelade inte alls och av samma anledning vad jag förstått.

Så det fanns rätt många förmildrande omständigheter, samtidigt som Schweiz växt som hockeynation på senare år och är oerhört svårspelade. Det visade de inte minst i ”stora” VM i Globen i våras, när de slog svenskarna i premiärmatchen och sedan tog sig hela vägen till VM-final.

Nu blev det ändå 5–3 till slut och det är väl egentligen ett bättre resultat i en JVM-premiär än 7–1 eller 8–1 om jag ska vara ärlig.

En liten väckarklocka, som håller spelarna på tå och inte ger något övermod som kan straffa sig senare i turneringen.

För precis som i stora VM börjar turneringen först i en kvartsfinal för svenskarna.

Nytt för i år är ju att alla de fyra första lagen i varje grupp spelar kvartsfinal. Tidigare har gruppettorna gått direkt till semi, men jag gillar det nya formatet bättre. Det ger samma sportsliga förutsättningar i slutspelet.

Det innebär samtidigt att det bara är två lag som ska bort från de två grupperna om vardera fem lag.

De stora gör upp

Och i slutändan handlar det om Sverige, Kanada, Ryssland och USA. De fyra stora.

Inga andra nationer har spelat i en JVM-final sedan 2001, även om Sverige tog sig in i den klubben först 2008 då de spelade sin första JVM-final sedan 1996.

Nej, jag tänker inte vara överdrivet orolig även om den svenska backsidan såg oväntat blek ut och spelet framför egen kasse kunde gett en nominering till Nobels fredspris.

Målvakten Oscar Dansk fick inte mycket till hjälp och tvingades till många bra räddningar, även om det också blev en hel del returer.

Men svenska lag ska växa i den här typen av turneringar – inte tvärtom.

Det är då det brukar sluta lyckligt.

Jag måste även berömma Malmö- publiken som verkligen ställde upp denna annandag.

Det här kommer inte bli ett nytt ”Globen-fiasko” publikmässigt. Det är jag säker på.

Vill man se mål ska man gå på hockey, sa fotbollens gamle förbundskapten Laban Arnesson en gång i tiden och förmodligen efter en ny 0–0-match för hans landslag.

I dag är det inte riktigt sant längre.

Vill man se mål ska man gå på junior-VM.

Kanada-Tyskland 7–2, Ryssland-Norge 11–0, USA–Tjeckien 5–1 och Sverige–Schweiz 5–3.

Totalt 34 mål på de fyra matcherna i går och 8,5 mål i snitt.

Sedan kan man säga vad man vill om att även 0–0 i ishockey kan vara sevärt.

Men jag tror publiken föredrar många mål. Det brukar i alla fall låta så varje gång jag är på hockey.

ARTIKELN HANDLAR OM