Sveriges okända simstjärna

SPORTBLADET

50 världsrekord Egen tv-show i Japan Tränare jorden runt – nu ska Glen Christiansen tillbaka efter spräckt skalle och koma

1 av 2 | Foto: ANDERS DEROS
”DET VAR SMÄRTSAMMARE I SJÄLEN ÄN I KROPPEN” Glen Christiansen, 56, märkte aldrig att stressen blev för stor – sedan plötsligt en dag kom slaganfallet.

Historierna är så vanliga att de flyter ihop eller glöms bort: idrottaren slår igenom, får sitt livs chans och missar den.

Den svenske OS-simmaren Glen Christiansens karriär börjar så, men fortsätter med 50 världsrekord, en egen tv-serie i Japan och ett stengolv på Teneriffa där han en vinterkväll 2013 ligger på rygg.

Kraniet är spräckt från öra till öra.

När Glen Christiansen vaknar på sjukhuset är mamma bredvid sängen.

– Vi är i Hamburg. Det är i början av mars 2013 och du har varit med om en olycka, säger hon.

– Wuäh.

Mer duger inte rösten till. Vänster sida av kroppen är förlamad, huvudet lindat.

Han trevar bland minnesbilderna: mars? Vad hände med februari? Jag satt på en restaurang på Teneriffa. Det var premiärdag för tävlingen jag namngivit, GC International, simmare från elva länder var på ön, jag fyllde år nästa dag. Vi åt middag, jag skulle på toa, svängde runt hörnet och...

Och?

Nej, där är en lucka. Men sedan var jag i Japan med min son Noe. Vi mellanlandade i Düsseldorf och kom till Kyoto. En kvinna med övernaturliga krafter gav Noe audiens och lärde honom att kontrollera gräshoppor. Så tydlig bilden är: med tankekraft lyftes krypen ur gräset.

Blodet rann ur öronen

Dagar går där i sängen på det tyska sjukhuset. Medicinerna gör Glen hallucinatorisk, ansikten flyter över väggarna och mjukdjur klättrar på droppstången.

Fler dagar. Sinnena skärps gradvis, rummet stelnar, bara de två senaste hågkomsterna är klara. Trappan och mystikern, Teneriffa och Kyoto.

Läkarna berättar att han fick ett slaganfall på väg mot toaletten. Kroppen dunsade ner för trappan och slog i golvet av lavasten. Kraniet sprack från öra till öra, från nacke till panna. Blod rann ur näsan och öronen.

Han vårdades en vecka i Spanien och flögs sedan till Hamburg. Han låg nästan fyra veckor i koma, först naturlig sedan konstgjord, pupillerna reagerade inte på ljus. Hjärnan behövde dräneras på blod och luft. Chansen att överleva var 30 procent, att slippa handikapp lägre.

Och resan till Japan är påhittad. En komapatients hjärna kan väva ihop bilder starkare än drömmar.

Glen tänker igenom sitt senaste halvår. Jo, olyckan har en förklaring, konstaterar han.

■ ■ ■

Göteborg, höst 2013.

Glen Christiansen slipper betala entré på Valhallabadet eftersom personalen känner igen honom. Hit kom han för första gången en torsdag som tolvåring, här la han grunden till SM-guldet som sjuttonåring på hundra meter bröstsim. I 25-metersbassängen simmade Glen sedan 1.01,6 på distansen, vilket var världsårsbästa 1981.

Drömmen gick i kras

Vi sätter oss vid ett kafébord. Tio damer vattengympar intill, det är hett och stimmigt, Glen pratar nertonat. Han har fyllt 56 år och beklagar sig över muskelmassan han tappade under koman.

Han berättar om sitt livs sportsliga misslyckande. 1980, under det så kallade bojkott-OS:et i Moskva, var Sverige favoriter i lagkapp i medley. Bengt Baron på rygg, Pär Arvidsson på fjäril, Per Holmertz på frisim och Glen Christiansen på bröstsim hade kunnat gå en bit över det svenska rekordet och fortfarande vinna guld.

För Glen var det livets möjlighet. Den dog i försöken där B-uppställningen överväxlade och diskades.

Sedan kom ingen mer chans. 1982 var Glen Christiansen 25 år, extrajobbade som fritidsledare och hade svårt att finansiera simningen. Han la av och började hålla i crawlkurser för vuxna, men bitterheten från Moskva sved i honom.

Vi pausar där.

Vid en punkt som sportreportage sällan går bortom.

Vi har en avsigkommen 25-åring, en gång bäst i världen, men utan medaljer som visar det. Inte fattig, men utan undanstoppade pengar från internationellt tävlande.

Du minns kanske inte ens Glen Christiansen. I så fall vet du nu att han var bra i början av 80-talet, namngav sin egen tävling i vintras och där fick en stroke. Sök på namnet på nätet och många träffar benämner honom ”swim guru”. Han finns på engelska Wikipedia men inte svenska.

Där runt kafébordet i Göteborg, medan gympagänget plaskar, fyller han i vad som hänt de 30 senaste åren:

Glens blivande fru, simmerskan Ann Linder, tog jobb som fotomodell och kuskade med honom till Paris, Milano och Tokyo.

I Japan skrev han boken ”Life of swimming”, vilken sammanföll med befolkningens stigande vurm för sporten. Tipsen på hur man voltvänder och simmar fjäril filmades och ledde i slutet av 80-talet till ett återkommande program på japansk riks-tv.

Från Tyskland till Libanon

1992 flyttade han till Tyskland och tränade Antje Buschschulte och Sandra Völker till att vinna flera OS-medaljer.

Han blev chef för en tennisklubb, men gick tillbaka till simningen. Han fick en son. Han for till Beirut för att hålla kurser för libaneser.

Hela tiden simmade Glen Christiansen masterstävlingar. De är åldersindelade och ses som en underdivision till etablerade mästerskap, men kryllar av forna OS-medaljörer och världsmästare. Glen har genom åren tagit 15 VM-guld och slagit 50 världsrekord där, vilket gör honom till en av tidernas bästa masterssimmare.

■ ■ ■

Bit för bit tecknas porträttet av en framgångsrik jordenruntfarare, en evigt lycklig swim guru. Det vänder när berättelsen når hösten 2012. Tempot är inte längre behagligt, kringflackandet inte en ynnest utan ett överlevnadskrav.

Glen berättar att han var fast i ett hamsterhjul och inte kom ur förrän skallbenet var spräckt.

– Jag stressade runt. Det var en ekonomisk fråga, för att få allt att gå ihop behövde jag resa. Livet blev ett rat race, jag sprang runt och pleasade alla.

När märkte du att du slet för hårt?

– Aldrig. Sedan kom bara slaganfallet en dag.

Hur ont hade du efteråt?

– Det var smärtsammare i själen än i kroppen. Läkaren vill att jag ska ta lyckopiller men jag vill inte hallucinera mer.

Du spenderade fyra veckor på sjukhus. Vad hände när du kom hem?

– Jag gick upp på vinden och letade fram OS-overallen från 1980. Den var knappt använd. Jag tog på den och tittade på emblemet.

När simmade du igen?

– Mina trumhinnor var spräckta så jag fick vänta. I april gick jag i vattnet och grät av lycka. Jag tog tid för att se hur illa det var. 25 meter crawl tog 30 sekunder.

Du tror att ekonomin ledde till stressen. Efter olyckan startades en insamling i simvärlden för att hjälpa dig. Hur känns det?

– Fantastiskt. Att flyga med ambulans- helikopter från Teneriffa kostade ett par hundratusen kronor. Någon jag hjälpt till OS skänkte 500 dollar, gamla vänner i England samlade ihop 6 000 och så vidare. Det fick mig att börja lipa.

Du har till och med simmat tävling igen. Öppet vatten i Japan. Hur tacksam är du?

– Otroligt. Jag ska åka ut till läkarna med blommor och choklad när jag kommer upp lite bättre ekonomiskt.

Kommer GC International Open att arrangeras en andra gång?

– Ja, jag har redan bokat in den 8 februari 2014. Det var en pojkdröm att ha en tävling. Jag måste hålla kvar den.

Här är Glens fyra sportsliga höjdpunkter

1974: Har inte ens tränat simning i fem år när han vinner SM-guld på 100 meter bröstsim.

1980: Tillhör ett stjärnstarkt svenskt medleylag som åker till Moskva-OS. De får aldrig tävla eftersom reserverna simmade försöken och åkt ut. Christensen kom sedan elva på 200 meter bröstsim, vilket han delvis skyller på bristande motivation för lagkappsbesvikelsen.

1982: Simmar 100 meter bröstsim på 1.01,6 vilket är världsårsbästa på kortbana och står sig som svenskt rekord i 16 år.

2012: Vinner 50 meter bröstsim i italienska Riccione. Det är hans 15:e och sannolikt sista VM-guld i masterssimning. Under karriären har han slagit över 50 världsrekord i tävlingsformen.

ARTIKELN HANDLAR OM

Simning