Alfelt: TFF-spöket bortskrämt efter en enorm uppvisning

SPORTBLADET

Malmö FF gör bara drömmål nuförtiden

Foto: Guillermo Molins sätter 2–0 till Malmö FF.

MALMÖ. MFF–TFF brukar vara Malmös mardrömsderby.

Nu blev det Daniel Larssons snabba fötter mot ett Trelleborg som någon slog till Off-knappen för.

Jag har sett många derbyn mellan Malmö och Trelleborg. Nästan alltid har det varit jämna, spännande drabbningar där Trelleborg förvånansvärt ofta gått segrande ur striden. Några inbitna MFF-fans som jag känner ser alltid Trelleborg som den värste motståndaren av alla, ett lag Malmö helt enkelt inte kan prestera mot.

Det spöket skrämdes iväg med dunder och brak på Swedbank stadion i går.

Det stod 1–0 i paus efter Jimmy Durmaz drömträff med vänstern rätt upp i krysset.

Efter full tid var MFF vinnare med 2–0 efter Guillermo Molins volleybredsida på Daniel Larssons låga hårda inlägg från högerkanten.

Två oerhört snygga mål – Malmö gör bara drömmål nuförtiden – men det var alldeles för få mål.

Om MFF haft en ledning med 5–0 i paus hade man haft en normal utdelning så långt. Vilket man inte tilläts att få eftersom Trelleborg hade en fantastisk målvakt i Fredrik Persson.

Sensationell utveckling

Hade det som det borde ha gjort stått tre, fyra eller fem noll i paus hade vi kanske fått bevittna allsvenskans värsta katastrof någonsin då dagens Trelleborg är seriens just nu ihåligaste lag. Ärlige tränaren Tom Prahl erkänner utan omsvep att man för tillfället inte har elva spelare av allsvensk klass i den skadedrabbade truppen.

Prahl pratade om On/Off-knappen som plötsligt någon jävel trycker på Off så att TFF:s spel helt dör i matcherna och i den här matchen var det Daniel Larssons blixtrande fötter som sparkade in den.

Daniel Larsson har en sensationell utveckling i år. Förra året brände han grovt fina chanser och behärskade bollen illa fram till några succé­artade omgångar på hösten.

I år är Larsson lika snabb i tanken som i fötterna som nu är känsligt kreativa. Han toppar inte skytteligan men är allsvenskans bäste forward och med sina spetskvaliteter bör han snart bli attraktiv för rikare klubbar utomlands.

Det är ett litet hot men MFF ser ut att vara på väg tillbaka till sin gamla framgångsväg då Roland Nilsson låter unga spelare få ta ansvar.

Wilton nu en spelmotor på mitten

Pontus Jansson fick en tuff debut i bortaderbyt mot ett mycket bättre Helsingborg men ser redan nu ut att ha hittat en utvecklande självsäkerhet.

Ivo Pekalski är en bollspelare som trots att han går in och gör det mesta absolut rätt på mittfältet ändå på något vis utstrålar att han ännu inte visar upp allt vad han kan. Jag kan inte låta bli att se likheter med fjolårets suveräne spelmotor Labinot Harbuzi, med skillnaden att Labbe var född med viljan att visa hela världen vilken bolltalang han var vid varenda bollkontakt.

Pekalski har mer att visa upp, det är jag övertygad om.

Wilton Figueiredo är nästan sensationell som arbetande spelmotor numera. Förra året vid den här tiden jagade han desperat efter målen som skulle legitimera hans mångmiljonpris. Nu spelar han klokt och alltid för laget. Inte den spelare MFF trodde att man köpte men nog så viktig.

Jag har ingen aning om hur många fotbollsmatcher jag sett genom åren men är ganska säker på att jag aldrig tidigare har sett en match där alla fyra målvakterna fått spela.

Johan Dahlin har haft ryggont länge, nu fick han ersättas av Malmös tredjemålvakt Dejan Garaca. Ingen av dem hade något speciellt att göra.

Suveräne Fritz Persson skadade sig när han rusade ut för att stoppa Daniel Larsson och ställde själv diagnosen korsbandsskada. Ersättaren Carl Fredrik Wachtmeister klarade sig helt okej, men om Trelleborg ska ha någon chans i höst krävs främst att förstemålvakten – supertalangen Viktor Noring – blir frisk från sin axelskada.