Räddade livet på 18 andra flyktingar

SPORTBLADET

Yusra, 18, hyllades efter OS-debuten

1 av 5

RIO DE JANEIRO. Yusra Mardini tog sig inte vidare från försöken på 100 meter fjäril.

Hon är en hjälte ändå.

För ett år sedan räddade hon livet på 18 andra flyktingar.

– Som simmare var det svårt att föreställa sig att jag kanske skulle dö i vattnet, säger 18-åringen om den dramatiska flykten över Medelhavet.

Foto: TT

Åskådarna som befinner sig på läktarna i Rios olympiska simstadion skriker och applåderar när Yusra Mardini når kaklet i det första försöksheatet på 100 meter fjäril.

Hon har ett personbästa på 1.08,51 och är ljusår från Sarah Sjöströms världsrekord på 55,64, men blev en publikfavorit innan hon tagit sina första simtag i OS-bassängen.

Nu stannar klockan på 1.09,21. Att hon är en evighet från kvaltiden förändrar ingenting.

Det vrålas och jublas i en simarena där allt förutom ett antal stolar på de övre läktarsektionerna går i blått.

– Allt var underbart. Det enda jag alltid har velat är att få tävla i OS, och jag hade en bra känsla i vattnet, säger Yusra Mardini, som även tävlar på 100 meter fritt.

Flydde krigets Syrien

Få, om någon deltagare, har fått lika mycket uppmärksamhet inför OS som tjejen i den grå simdräkten. För ett år sedan flydde hon från krigets Syrien tillsammans med storasystern Sarah, som också är simmare, två av pappans kusiner och en vän. De tog sig från hemstaden Damaskus till Beirut, vidare till Istanbul och därifrån till turkiska Izmir.

Väl där skulle de, tillsammans med 15 andra flyktingar, ta sig över Medelhavet, till grekiska Lesbos.

Det blev en dramatisk resa, för plötsligt slutade båtmotorn fungera. Paniken spred sig på den lilla gummiflotten, som var avsedd för sex personer.

– Som simmare var det svårt att föreställa sig att jag kanske skulle dö i vattnet, berättar Yusra Mardini.

Flyktingarna kontaktade turkisk och grekisk polis, men ingen var villig att räcka ut en hjälpande hand. Att det fanns en sexårig pojke ombord spelade ingen roll.

Bogserade båten till land

Yusra insåg till slut att det bara fanns en sak att göra, så hon, systern och två män hoppade i vattnet för att försöka bogsera båten i land.

Männen tvingades snart ge upp, men systrarna fortsatte att simma i tre och en halv timme. Det var en kamp på liv och död, och de vann den.

– Det var bara vi fyra som kunde simma. Jag hade ett rep knutet till båten i ena handen och tog mig fram med hjälp av benen och den fria armen. Tre och en halv timme i kallt vatten... Kroppen var helt färdig. Efter det hatade jag havet, säger Mardini.

Sluter hon ögonen kan hon fortfarande se den lilla pojkens skräckslagna ansikte. När hon öppnar dem ser hon livet och inser att helvetesresan fick ett lyckligt slut.

– Jag har egentligen inga dåliga minnen från det där, inte alls. Om det inte varit för simningen hade jag kanske inte varit i livet i dag, så det är ett positivt minne, säger Yusra Mardini, som är dotter till en simtränare och började simma redan som fyraåring.

Mästerskapsdebut som 14-åring

Hon gjorde mästerskapsdebut som 14-åring 2012, under kortbane-VM i Istanbul. När hon återvände till staden där hon simmade 200 och 400 meter fritt var det på flykt från det Syrien hon representerade då.

– Jag har inte förlorat någon familjemedlem, men två simmare och riktigt nära vänner har dött, berättar hon.

Yusra saknar Damaskus och alla släktingar och vänner som är kvar där. Nu har hon startat ett nytt liv i Berlin, men resan dit var lång och slumpartad.

Väl på Lesbos förde smugglarna Yusra och de övriga flyktingarna genom Makedonien och Serbien, till Ungern. Via Österrike tog de sig senare till Tyskland. Systrarna Mardini hamnade på en flyktingförläggning i Berlin, där de delade tält med fyra lyckobröder från mardrömsresan.

Yusras liv förändrades, eller återgick till någon som ska föreställa det normala, när en tolk förde henne samman med Sven Spannekrebs, som är tränare på Wasserfreunde Spandau 04.

Han har hjälpt Yusra Mardini, simmaren och människan. Det var Spannekrebs och sin tyska klubb 18-åringen tänkte på efter sitt första OS-lopp.

– Jag vill tacka dem för allt stöd. De finns i mitt hjärta.

Superhjälten och superstjärnan

När hon säger så där står hon på en liten låda i den mixade zonen. Journalister från hela världen står i femdubbla rader och trycker mot räcket med sina diktafoner riktade mot henne. Hennes mörka ögon är fuktiga. När hon pratar blottar hon en glugg mellan framtänderna. Hon ser förvånansvärt ung ut, är snarare en flicka än en kvinna.

Lite längre bort står Sarah Sjöström och berättar om sitt försöksheat inför, på sin höjd, hälften så många åhörare.

Superhjälten och superstjärnan har tagit olika vägar till Rio de Janeiro.

– Det är en obeskrivlig känsla att vara här och få tävla med alla stora mästare. Jag är verkligen lycklig, säger Yusra Mardini.

I Rio de Janeiro är hon en av totalt tio flyktingar som tävlar under den olympiska flaggan.

– Vi representerar 60 miljoner människor runt om i världen. Flykting är inget fult ord. Vi är fortfarande människor, kan göra många bra saker och visa vilka vi är. Jag har ett budskap att förmedla under OS. Ge aldrig upp!

ARTIKELN HANDLAR OM