Blev förlamade - nu tävlar de igen

SPORTBLADET

"Självklart skulle jag fortsätta rida"

Thina Alsterfeldt och Annika Palm blev rullstolsburna efter rid-olyckor.

Det kunde varit slutet för deras karriärer.

Det blev det inte.

I dag tävlar de igen.

Foto: eva eternell hagen
vägrade ge upp För nio år sedan föll Annika Palm olyckligt ur hästsadeln och blev förlamad. Men hon vägrade sluta med ridsport. I dag tävlar hon igen.

Sporten de älskar gjorde dem förlamade.

Men Thina Alsterfeldt och Annika Palm gav inte upp. De kom tillbaka.

- Det var ju självklart att jag skulle fortsätta rida. Det var ju inte hästens fel, jag ville bara upp igen, säger Annika.

- Olyckor kan hända ändå. Man kan ju krascha med bilen också, säger Thina.

Thina var tidigare aktiv hoppryttare och Annika red fälttävlan.

För nio år sedan förändrades deras liv totalt.

Olyckan var framme.

- För mig var det inte en olycka utan flera efter varandra där jag fick hinder och hästar över mig. Jag är förlamad från midjan och neråt och har högst 15 procent muskelfunktion i armarna, säger Thina.

- Jag red fälttävlan och ramlade av på en transportsträcka, inte vid något hinder. Det var ren otur att jag hamnade tokigt, säger Annika.

Fick lära sig allt på nytt

Vägen tillbaka till sadeln blev lång och tuff.

- Jag fick lära mig allt igen när jag skulle börja rida igen. Ingenting var som det jag hade kunnat innan. Hästen Thijs som jag köpte kunde ingenting heller så vi fick lära oss tillsammans, säger Thina.

Hon tog kontakt med Annika efter ett inslag i tv.

- Jag såg Annika på tv -97 och trodde inte det var möjligt att handikappade kunde rida så som hon gjorde. Jag ringde ett förvirrat samtal till tv och sa att jag MÅSTE ha hennes telefonnummer. Vi fick kontakt och sedan utan vetskap om vad den andra gjorde köpte vi var sin frieserhäst -98 med en månads mellanrum, berättar Thina.

Att de satsat på frieserhästar beror på att det är känsliga och lyhörda hästar med fallenhet för dressyr.

- Jag rider med rösten och behöver inte spö eller skänklar. Hästarna vänjer sig och blir hörsamma och de känner vad man vill. När jag vill att han ska trava gör jag bara ett kyssljud, när jag vill galoppera säger jag bara kort höger, kort vänster, förklarar Annika.

I dag rider de uppvisning i Botkyrka.

De är tillbaka där de älskar att vara.

Skydden som gör det möjligt för dem att rida

Eva Eternell Hagen