Stefan Holm: ”Loobs ben blir Stenmarks arm...”

1 av 2 | Foto: Mikael Solebris
SPORTBLADET

Du vill veta vad Stefan Holm har ägnat tusentals timmar åt vid sidan av höjdhopp de senaste femton åren? Vad han har gemensamt med Britney Spears och David Beckham?

Om du läser den här texten kommer det klarna.

Bit för bit.

Under sin aktiva karriär levde Stefan Holm efter en huvudsaklig regel. Ribban ska ligga kvar.

Numera har han tre regler att förhålla sig till:

1. Du ska inte kapa en bit.

2. Du ska inte måla om en bit.

3. Du ska inte använda lim.

– Jag har aldrig fuskat. Inte kapat och inte målat om. Jag har limmat en gång, det är skylten på mitt hus där gatunamn och nummer numera är gjorda i lego, säger han.

Vi sitter i varsin fåtölj på ett tyst kulturkafé i Sundbyberg. Om ett par timmar ska den förre höjdhopparen prata om idrott och läsning inför publik, men tills vidare handlar allt om lego.

”Det är tack vare Aftonbladet”

I dagarna släpps ”Svenska sportbitar”, en bok där han byggt upp scener ur idrottshistorien och reflekterar över prestationerna. Idrottarens på arenan – och hans egen som konstruktör.

För oinsatta låter det som ännu en knaspublikation, en kusin till Lasse Kronérs ”Åttio väldigt goda mackor”, men det är något annat. Stefan Holm är en inbiten idrottsnörd, en sportkvissens Sotomayor. Därtill är han en afol, en adult fan of lego, och har så varit i snart femton år.

– När jag var barn hade jag en skiva under sängen med en legostad på. Man drog in den på natten och ut igen på morgonen. Sedan blev man 12-13 år och det var inte coolt med lego längre, säger han och hämtar andan.

– Sedan började jag som vuxen tack vare Aftonbladet. Ni hade ett magasin som hette S som levde några år. Våren nollfyra var det en bild på någon som byggt Kaiserslauterns nya hemmaplan i lego. Då tänkte jag att det vore kul att bygga Atenloggan.

Foto: MIKAEL SOLEBRIS

Kan vi ta ett stickspår?

Det är på sin plats att lära sig ett par saker om afols, utöver de tre gyllene reglerna:

I princip använder de samma bitar som du kan ha liggande hemma i en back. Saknas byggstenar köps de av andra entusiaster på en öppen marknad. Generellt föredrar de MOC, my own creation, alltså egendesignade alster framför färdiga set. Och precis allihop ser ner på perioden runt millennieskiftet när bitarna blev större och kreativiteten kvästes.

– Lego höll på att gå i konkurs för att de hade stora, klumpiga bitar. Det var inget byggande. Det var två bitar, poff, så var en jättekonstig brandbil färdig, berättar Holm.

Sheeran, Elton John, Britney Spears...

I Sverige har det största forumet 3300 medlemmar och globalt verkar det finnas miljontals hemmabyggare, varav många fotar sina verk och delar med sig av tips. På forumet Eurobricks diskuteras vilka celebriteter som delar deras intresset. Där nämns Elton John, Ed Sheeran, Mark Wahlberg, Britney Spears, hockeyspelarna Patrick Kaleta och Anton Khudobin...

– Och David Beckham är ett namn som brukar droppas, fyller Holm i.

Jag läste någonstans att Taj Mahal är det största man kan bygga?

– Ja, det var störst tills de släppte Millennium Falcon i ännu större storlek. 8000 bitar. Den köpte jag i veckan. Den kostade 8000.

Vilken bit har du jagat som mest för att få tag i?

– Hm. Vissa bitar finns inte i rätt färger. Vissa finns inte alls förutom i mitt huvud. Men de flesta människor har en positiv bild av lego. Det är kul. Lägger jag tio bitar här på bordet kommer inte du kunna hålla dig särskilt länge innan du försöker skapa något.

Är bitarna välorganiserade därhemma?

– Ja. Det gör det svårare att riva saker men lättare att bygga. Men det är en evig diskussion hur man ska sortera det: efter färg eller form? Det är enklast efter form egentligen, men vanliga klossar ligger efter färger.

Foto: MIKAEL SOLEBRIS

”En och annan är tacksam”

Stefan Holms intresse är djupt rotat och seriöst. Han delar det med sonen Melwin Lycke-Holm som hjälpt till med bokens storverk: en friidrottsarena där Carolina Klüft utför hela sin sjukamp från VM 2003.

42-åringen postade MOC:er på sitt Twitterkonto långt innan boken var tilltänkt och har med en kompis startat ett företag som bygger på beställning. När det kommunala bostadsföretaget i Karlstad ville ha en modell av ett åttavåningshus anlitade de Stefan.

En sak till om afols. Vissa uttalar akronymen awful, förfärlig, som ett självspäkande skämt.

– Det finns en och annan som är tacksam över att jag är med dem, för det blir inte lika pinsamt att komma ut som afol. De brukar säga att jag är en bra ambassadör. Kan jag hålla på kanske det inte är så konstigt. Det finns säkert människor som tycker att det är konstigt att man bygger med lego, men pfft, folk spelar golf. Folk spelar gitarr. Något ska man göra.

Foto: MIKAEL SOLEBRIS

Vad har du fått försaka?

– Inget. De som skriver poesi eller påtar i trädgården väljer också bort något. De försakar inte något. Men det har gett mig mycket. I samband med friidrotts-EM för två år sedan hade jag och Sofi Skoogs (en höjdhoppare han tränar) pojkvän spanat in att det finns en legobutik i Alkmaar. Vi tog tåget ner. Det var en fin stad att gå runt i. Det hade jag inte upplevt om jag inte gillat lego.

Köpte du någon bit?

– Nej.

Brukar du köpa lego på resorna?

– Ja. När Sofie hoppade inomhus-EM i Prag hade de ett legomuseum där. I Berlin, där EM var senast, hade de en affär i tre våningar med en skitbra pick-a-brick-vägg.

Du kom hem med en kasse?

– Ja.

Har ett drömprojekt: OS-arenan

Hur mycket pengar har din hobby kostat?

– Det mesta hade jag hemma från början. Sedan återanvänder man bitarna. Det som är Håkan Loobs ben ena gången kanske är Ingemar Stenmarks arm nästa gång. Men kostat? Jag vill inte tänka på det. Folk brukar fråga hur mycket lego jag har. Lite för lite, för jag måste helt tiden köpa till något.

Vad har du för drömprojekt?

– Det stora är att bygga Atens olympiastadion, kvällen den 22 augusti 2004 när jag vann OS-guld. Jag har börjat en gång men rev den och har inte börjat om än.

Det blev inte bra?

– Nej, jag var en för dålig byggare då. Men jag skulle nog kunna göra det bättre i dag.

Hur stor måste den bli?

– Helst naturlig storlek, men åtminstone som ett vardagsrumsbord i storlek, så att man kan ha den nedsänkt i en glaslåda. Den måste vara en dryg meter lång.

De 21 scenerna i boken byggdes och plåtades mellan annandagen 2017 till valborg 2018. Räkna bort tre veckor då Stefan var på OS i Pyeongchang och kvar blir en så intensiv period med plastbrickorna att Stefan efteråt tog legopaus.

1 av 3 | Foto: Mikael Solebris

”Vore kul med internationell bok”

Nu kan han lugnt och belåtet bläddra igenom resultatet av den intensiva vintern. Och då kliar det i byggarfingrarna igen.

– Det finns en som har byggt gamla testamentet i bokform, men det är nog den första svenskproducerade legoboken. Och sport och lego? Det är två nördgrenar som inte alltid hänger ihop, säger han.

Hur gjorde du urvalet?

– Vi hade en ganska lång lista, som Bernt Johanssons OS-guld 1976. Det är en klassisk bild, där motorcykelpoliserna kommer åkande, men det finns ingen bra cykel i lego. Det är svårt att göra bra hjul.

Var Stenmark svårast?

– Skörast. Han ska luta lite. Vissa av de bitarna var gamla. Vinklarna, hingebitarna. Så han blev väldigt vinglig. Janne Boklöv också, som hänger i en fisklina. När vi väl fick honom i balans hann vi ta några bilder, sedan rasade ena benet.

Tar det slut här eller vad händer nu?

– Vi får se hur det går med den här. Det vore kul att göra en internationell lansering med internationella sportögonblick. Det vore häftigt.

ARTIKELN HANDLAR OM

Lego