”Det är ett starkt minne man har”

SPORTBLADET

Jan Kårström tränade tillsammans med israelerna dagen innan attentatet

Foto: Vakar En terrorist vakar utanför lägenheten i München.

När den tyske löparen Günter Zahn tände OS-elden på Olympia Stadion i München 26 augusti 1972 var det med ett budskap om fred.

När elden släcktes 16 dagar senare var det med minnen av precis allting annat.

Foto: Kårström Jan Kårström, i dag 63 år, minns händelserna från München-OS starkt.

Klockan är åtta på morgonen den 5 september 1972. Den svenska brottartruppen har sedan tidigare lämnat OS-byn och befinner sig nu på brottningsarenan för invägning och lottning.

28-årige Jan Kårström från Västerås Brottarklubb kliver upp på vågen. Han har sedan tidigare en sjätteplats i grekisk-romerskstil, 78-kilo, från Mexico City 1968. Men nu, fyra år och fyra kilon senare är han redo att utmana den placeringen i 82-kilosklassen.

Och uppladdningen har gått som planerat. Den svenska truppen har varit på plats i München i en vecka och delat träningstid med den israeliska truppen, anförda av tränaren Moshe Weinberger, 33.

Många rykten

Men det är något som inte stämmer vid invägningen. Israelerna är inte på plats.

– Det första ryktet var att en israel och en palestinier hade råkat i gräl och att israelen hade mördat palestiniern. Men det spreds många rykten på morgonen vid invägningen. Det kom inte fram något riktigt, det var dålig information från början, berättar Jan Kårström, i dag 63 år.

Men så småningom började informationen sippra igenom.

Och det var ingen information som någon hade kunnat föreställa sig.

– Det här hade man ju aldrig drömt om att det skulle kunna inträffa överhuvudtaget, säger Kårström.

Automatvapen

Men det otänkbara hade hänt, och det pågick i allra högsta grad fortfarande.

Klockan 04.30 den 5 september, samma morgon som brottarnas invägning, gick åtta medlemmar ur den palestinska terrorgruppen Svarta September in i de israeliska tränarnas lägenhet i Münchens OS-by.

Under automatvapenhot tvingades brottningstränaren Moshe Weinberger visa vägen till de andra israelernas lägenheter.

Men Weinberger vägrade ge upp utan motstånd, en hjältelik ansats som dessvärre ledde till att han blev attentatets första offer.

– Vi hade tränat tillsammans dagen innan, så stämningen blev väldigt dämpad. Men vi fick egentligen ingen information alls, så vi fick lyssna på de tyska nyheterna för att få veta något, säger Kårström.

Men även på nyhetssändningarna var förvirringen stor om attentatets omfattning och utgång.

Ett nyhetstelegram som gick ut under natten gav dock upphov till glädjande förstasidor runt om i världen. Gisslan var fri och oskadd, var budskapet.

Grovt fel

Men telegrammet visade sig innehålla ett grovt fel: Samtliga elva israeler ur den ursprungliga gisslan var döda.

Två sköts redan i lägenheten och de resterande nio föll offer i ett misslyckat fritagningsförsök på Fürstenfeldbrucks militärflygbas utanför München.

– Det är ett starkt minne man har som inte tillhörde sporten. Det var en väldigt stark upplevelse som satt i ens medvetande under tävlingarna, säger Kårström.

För spelen fortsatte trots allt. IOK-presidenten Avery Brundage samlade alla atleter på Olympiastadion och förklarade att ”spelen måste fortsätta” för att låta den olympiska andan leva vidare.

Men budskapet om fred dog med de elva israelerna.

ARTIKELN HANDLAR OM

Sommar-OS