Dödsbeskedet träffar mig som en knytnäve ...

SPORTBLADET

Thomas Tynader om
Erica Blasbergs död

Tragedier i alla former är ofta ogreppbara och svårhanterliga.

Och tankarna går till de som står allra, allra närmast.

Mina tankar går nu till en pappa som förlorat sin dotter, som av en händelse var en stor idrottstalang.

Foto: Erica Blasberg, här under Corning Classic Tornament 2008, missar ett försök till birdie.

Det är en märklig känsla att tvingas läsa en mening både två och tre gånger för att förstå vad den betyder.

”Erica Blasberg död”.

Det är en kort mening, men i golfvärlden träffar den som en knytnäve.

En uppenbart skötsam och ödmjuk 25-årig golftjej ska inte kunna dö. Tänker jag, chockad.

Jag träffade Erica Blasberg flera gånger och orsaken var att jag lärt känna hennes pappa Mel.

I mars 2005 var Erica ny på USA-touren efter en mycket lyckad amatörkarriär på University of Arizona. Hon sågs som en av de nya unga amerikanska stjärnor som touren så innerligt behövde.

I Mexico skulle hon för första gången spela som proffs i samma tävling som världsettan Annika Sörenstam.

– Annika är hennes stora förebild. Och båda gick ju på samma universitet, berättade Mel.

Tittade mycket på Annika

Vi satt i baksätet i en bil i Mexico City. LPGA-representanter hade mötts oss på flygplatsen och stoppat oss från att själva fixa hyrbilar och hotel. De ville garantera vår säkerhet och tog hand om oss och under två timmar i ett nattligt trafikkaos åkte jag och Mel mot ett avlägset hotell nära tävlingsbanan. Han var inte bara pappa, berättade han, han var sedan många år även Ericas svingcoach och de hade gjort resan mot ett framtida proffsliv tillsammans.

– Vi tittar mycket på vad Annika gör!

Eftersom varken Mel eller jag kände speciellt många i Mexiko hängde vi en del vid banan, resten av veckan. Och en glad och förväntansfull Erica var med, till och från. Alltid med hårband i amerikanska flaggans färger, ivrig att få spela golf men under korta pauser med näsan i en skvallertidning. Hon var som vilken 20-åring som helst – men med förväntningar om en lång karriär som golfproffs.

Annika vann turneringen. Erica slutade 45:a, i sin andra start på LPGA-touren.

Glad tjej med hårband

Under åren som passerat har vi förstås hälsat och talats vid, när vi träffats. Mel var engagerad och reste alltid med.

I dag är allt över.

Vi vet inte varför Erica Blasberg rycktes bort. Och det kvittar förstås att vi funderat på varför det dröjde innan den stora talangen slog igenom på allvar. Men vi vet att den glada tjejen med hårbanden inte fick tillräckligt med tid att leva.

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf