Bra underhållning för en nattramlare

SPORTBLADET

Nattramlare som jag är så satt jag uppe till in på tisdagens småtimmar och tittade på Jonas Björkman i Australian Open.

Det ångrar jag inte. Matchen mot Greg Rusedski var spännande och dramatisk, även om det blev "fel" vinnare sett med blågula ögon.

Men sändningen var intressant i sig och fick mig också att fundera en smula på tennis och tennisspelare.

Matchen kommenterades av Eurosports Birger Folke som kanske inte går hem i stugorna, men som jag gillar. Folke kan tennis utan och innan och är inte så förtvivlat hovsam som många andra tennispratare.

Björkman fick en uppsträckning för att han - i alla fall enligt Folke - använde "fel" taktik. Och sådant känns välgörande när många kommentatorer är sååå imponerade och spelarna är höjda över all kritik.

Ungefär som i golf där alla slag är fantastiska, där publiken applåderar väluppfostrat åt allting och där slag som går ut i skogen är otur.

Sedan är det en annan sak att jag inte förstår varför en tennismatch ska behöva hålla på så länge? Björkman spelade fyra set - varav ett slutade 0-6 - och var ute på banan i två timmar och 45 minuter.

Det är en halv evighet och nog borde en match kunna avhandlas snabbare.

Hundkapplöpningar är nu förpassade till småtimmarna i Femman. Hur länge orkar Svenska Spel lägga ut pengar på ett spel som ingen tv-kanal egentligen vill visa och som endast attraherar de redan frälsta?

Rusedski gjorde allt för att dra ned tempot. Britten torkade av sig med handduk mellan v a r j e poäng och varje gång han skulle serva inspekterade han flera bollar ungefär som om han med blotta ögat kunde avgöra vilken som var bäst.

Det är förstås rena tramset, även om jag till Rusedskis försvar ska påpeka att även Björkman höll på med samma olat.

Björn Byström