”En exceptionell kull”

15 år efter UVM-guldet är 9 spelare stora profiler i ligan

1 av 4 | Foto: Privat
Från vänster: Olof Ask, Fredrik Lindahl, Kim Andersson, Anders Persson, Fredrik Petersen och Richard Kappelin.
SPORTBLADET

2003 tog Sverige sitt första UVM-guld i handboll.

15 år senare är nio av de sexton spelarna fortfarande stora profiler i handbollsligan.

– Det var en exceptionell generation, säger Per Johansson, som var assisterande förbundskapten.

I Brasilien 2003 lyckades U21-landslaget födda 1982–83 med det inget annat u-landslag klarat tidigare: vinna UVM.

– Det var en exceptionell generation. Den näst bästa kullen någonsin i svensk handboll efter 64:orna, säger Per Johansson som var assisterande förbundskapten till Ingemar Linnéll.

Med ”64:orna” syftar han på den kull spelare som var födda 1964 med bland andra Magnus Wislander, Staffan Olsson och Ola Lindgren som skulle bilda stomme i det makalösa Bengan Boys.

Men i UVM fick 64:orna nöja sig med silver. Sverige har sedan tagit ytterligare två guld i UVM: 2007 och 2013.

13 av 16 nådde landslaget

De 16 spelarna i UVM-laget 2003 gick sedan långt i sina karriärer.

13 av dem nådde a-landslaget och 12 av dem blev utlandsproffs. Klubbtitlarna i olika länder är nästan oräkneliga.

De fyra som inte blev utlandsproffs fick alla långa, några extremt långa, karriärer i den svenska ligan.

Längst av alla nådde Kim Andersson, som blev en världsspelare med bland annat tre Champions League-guld med Kiel. Ytterligare fem i generationen spelade stora mästerskap. Förutom Andersson var också Jonas Larholm och Fredrik Petersen med och tog OS-silver 2012.

Kim är inte den ende som vunnit Champions League, det har Fredrik Petersen också gjort (med Hamburg 2013).

Är det någons karriär som överraskat dig? Som du inte trodde skulle gå så långt?

– Nej, de hade en djävulsk potential allihop.

Foto: Bildbyrån
Petersen, Lindahl och Larholm är alla med i det pågående slutspelet hemma i Sverige.

7 är stora profiler i slutspelet

Men det mest exceptionella med den här generationen är nog trots allt att tio av dem fortfarande spelar elithandboll, trots att de hunnit fylla 34–35, ja till och med 36, år.

Nio av dem tillhör handbollsligans stora profiler och den tionde, Lukas Karlsson, spelar i den danska ligan.

I det pågående slutspelet hittar vi sju av dem: Kim Andersson och Anders Persson i Ystads IF, Fredrik Lindahl och Fredrik Petersen i Malmö, Jonas Larholm i Sävehof, Oscar Jensen i Lugi och Richard Kappelin i Kristianstad.

– Det är inga dussinspelare precis. Det är jäkligt kul att så många fortfarande spelar. Det känns häftigt. Man har fått dela ungdomsåren och springer på flera av dem än i dag, säger Kim Andersson.

Varför har då så många fortsatt spela på högsta nivån så länge?

– Vi kan väl inget annat, svarar Kim Andersson lite sarkastiskt.

– Nej, men vi pratade faktiskt om det för inte alls längesen. Om hur många som fortfarande spelar. Det är väl många som tycker att det är roligt att spela handboll.

Foto: Bildbyrån
Målvaktsduon Richard Kappelin i Kristianstad och Oscar Jensen i Lugi.

Per Johansson tror framför allt det på sistnämnda.

– De har en fruktansvärt stor kärlek till handbollen. Det som slog mig redan när jag var assisterande förbundskapten för dem var att det fanns ett sånt intresse och driv hos de här killarna. Handboll var allt för dem. Vi kunde träna två pass om dagen men de fortsatte sedan spela i korridoren och var som helst. Minihandbollen hade kommit när de var i yngre tonåren. De var kanske den första generationen som började leka handboll i organiserad form.

Kim:

– Vi spelade mycket minihandboll långt upp i gymnasiet. Vi lekte handboll mer än vad man gör i dag, tror jag.

Foto: Bildbyrån
Kim Andersson går på avslut för Ystad.

Andersson en egen växel

Fler av spelarna hade redan slagit igenom stort i elitserien.

– Vi pratade redan då om hur bra vi hade varit i elitserien om vi hade fått spela ihop, säger Kim Andersson

Vem av dem är bäst i dag, Per Johansson?

– Frågan är om det inte är Kappelin med sitt spel i Champions League i år för Kristianstad . Men den som har en växel som ingen annan är i närheten av är Kim. Men då krävs det kniven på strupen och riktigt stora matcher, säger Johansson.

Vem har störst betydelse för sitt lag?

– Kim. Han har fortfarande den högsta högstanivån. Han är också en pappa för laget, han och Anders Persson.

Andersson och Persson pratar om UVM ibland.

– Vi hade jäkligt roligt. Men vi är båda rätt glömska. Ibland kommer det nån flashback och så säger man det till honom men då kommer han inte ihåg det. Sen har han något som jag inte kommer ihåg. Vi skulle haft en reunion nu, 15 år senare, säger Kim.

Foto: Bildbyrån
Kim Anderssons lagkamrat i Ystads IF, Anders Persson.

Nådde inte lika långt i landslaget

Direkt efter att 64:orna hade tagit silver i UVM sa deras förbundskapten Ingemar Eriksson:

– Tar inte Sverige medalj i VM 1990 har man missbrukat de resurser som finns.

Sverige tog VM-guld med Olsson, Lindgren och Wislander som nyckelspelare i det som blev startpunkten för Bengan Boys-eran.

Men 82-generationen kom inte i närheten av vad 64-generationerna lyckades med. Det blev visserligen en semifinal i hemma-VM 2011 och framför allt ett OS-silver 2012 men inte så mycket mer. Man blandade med några bottennapp under åren man skulle varit som bäst.

I stället var man mer framgångsrika i sina klubblag.

Borde svensk handboll fått ut ännu mer av er i a-landslaget?

– Det såg oerhört ljust ut då för svensk handboll men det blir aldrig riktigt som man har tänkt sig. Man hade hoppats ha lite mer på sitt cv från landslaget, säger Kim Andersson.

Per Johansson:

– Det är svårt att värdera. Det fanns plats för 64:orna, det ska man komma ihåg. Den här generationen kom in i jämnare kullar.

ARTIKELN HANDLAR OM