Den besatte Per finns inte längre

SPORTBLADET

Patrik Thornéus: Det är nog över nu

FRANKFURT

Skidstjärnan Per Elofsson är sjuk igen och nu är det dags att säga som det är:

Han kommer inte att tävla i Turin-OS i februari.

Och vad värre är:

Det är förmodligen över nu.

Redan i Beitostölen 2002 – ett drygt halvår efter kollapsen i Salt Lake City – borde vi skidmänniskor ha förstått, eller rättare sagt: vi borde ha varit ärliga mot oss själva och dragit den uppenbara slutsatsen av det vi med egna ögon såg.

Men vi ville inte, vi ville liksom inte krossa bilden av den perfekte idrottsmannen.

Den besatte Per Elofsson – ni vet han som körde ett Vasalopp om dagen och planerade varje sekund av sitt liv in i minsta lilla detalj – fanns plötsligt inte längre när han mötte svensk media inför världscuppremiären hösten 2002.

Han skrattade och var hur avslappnad som helst – fast han, eftersom sommarträningen varit totalt misslyckad, inte hade någon som helst anledning att varken vara glad eller speciellt lugn.

Ställde upp på allt

Han ställde upp på intervjuer till höger och vänster – fast presskonferensen för länge sedan var över och middagen stod på bordet och kallnade.

Han traskade gladeligen ut i den kalla höstluften i bara t-shirt och jeans för att ta bilder – fast han absolut inte hade behövt göra det och tidigare definitivt inte hade gjort det.

Inte ens med en pistol riktad mot huvudet.

Att han sedan tog guld i Val di Fiemme mindre än ett halvår senare var frukten av tidigare hänsynslös träning och faktiskt en hel del tur.

Vilja av norrländskt stål

Per Elofsson har en vilja av norrländskt stål och han har gett sig fan på att ge belackarna – som tror att han gjort sitt i spåren – en stor, fet knäpp på näsan.

Sådan är han.

Men det finns två saker som sätter stopp för hans karriär:

? 1) Kroppen.

Kollapsen i Salt Lake City orsakades av en tokdopad Johann Mühlegg och det var den utlösande faktorn till alla problem han dras med i dag. Per Elofsson hade länge balanserat på en knivsegg – på gränsen till vad en människa tål i träningsväg och perfektion – och när den galne tysk-spanjoren drog på i de tuffa backarna kring Soldier Hollow kom smällen.

Den som egentligen var oundviklig.

På sikt.

Suckade tungt

Träffade Per Elofsson i somras och han suckade tungt över att han inte kunde öka träningsdosen på grund av att han då omedelbart blev sjuk.

Ungefär som den här gången.

Läkarna spekulerar i att det kan ta upp till ett år till innan hans kropp börjar svara på tuff träning, men ingen kan garantera att han någonsin blir fullt återställd igen.

2) Motivationen.

Sedan Per Elofsson för två år sedan tog sin numera berömda timeout har han fått känna på ett liv utanför spåret. Han har blivit pappa, han har köpt radhus i Röbäck och han har för första gången någonsin fått uppleva det vi andra kallar ”en normal vardag”.

Jag har frågat honom många gånger om inte det livet lockar mer än skidlivet, men han har envist hävdad att så absolut inte är fallet.

Men är han beredd att satsa 110 procent för att bli bäst i världen igen?

Nej, jag tror faktiskt inte det.

I november ska Per Elofsson bestämma sig om han ska satsa på OS i Turin, men med tanke på att han dragits med sjukdomar hela hösten är det inte ens troligt att svaret blir ett ja.

Tvärtom.

Jag hoppas att jag har fel, men jag misstänker att han snart meddelar att han lägger skidorna på hyllan – för gott.

Det är nämligen inte värt besväret.

Patrik Thornéus

ARTIKELN HANDLAR OM