Sportbladets Lasse Sandlin: Guld på rysk mark smakar alltid bäst

Publicerad:
Uppdaterad:

För oss med blicken riktad mot Tatarstans 1000-åriga huvudstad Kazan blev det en söndagseftermiddag full av må bra-suckar och njutningsstön.

En må bra-suck som den efter Mästaren Muhréns framspelning till skyttekungen David Karlssons 3-0.

Ett njutningsstön som när ryssen - vem det nu var... - träffade Andreas Bergwalls stolpe i andra halvlek.

Svenskt VM-guld för åttonde gången, och även om guld alltid smakar bra - så smakar dom i bandy onekligen bäst, när dom är tagna på rysk is.

Det historiska första 1981 i Chabarovsk, det förra i Archangelsk 2003 och nu detta i Kazan 2005 - de tre som toppar min personliga ranking av bandygulden.

Inte i något annat land har Sverige tagit så många VM-guld som just i det Ryssland/Sovjet, som ändå själva är tidernas etta i branschen med 16 mot Sveriges åtta.

Det är alltså lätt att både förstå och gripas av den totala glädjen efter en finalmatch som under långa stunder bjöd på underbar underhållning med rosa (!) boll.

- Släng all världens bandykepsar! uppmanade oss förbundskapten Kenth Hultqvist.

- Använd videon från första halvlek som instruktionsfilm! fortsatte Anders Jakobsson, hans assisterande.

Obegriplig taktik

5-1 efter en första halvlek med maximal svensk utdelning blev till slut

5-2, sedan ryssarna i halvtid äntligen beslutat sig för att åka skridskor, vilket dock var för sent och bara resulterade i en uppvisning i tätt svenskt försvarsspel.

"Ryssen förblir ryss om man så steker honom i smör", som denna tidnings Yrsa Stenius för drygt tio år sedan skrev på vår ledarsida.

Ett finskt ordspråk som inom bandyn bör översättas till, att en rysk spelare inte behärskar att byta det spel som han en gång lärde sig i sin ungdom.

Ryske basen Vladimir Janko svarade för en obegriplig självmordstaktik, när han startade sin extrema defensiv och överlät initiativet helt till svenskarna.

I stället för att utnyttja den överlägsna ryska farten, den individuella skickligheten och att möta svenskarna högt upp; något som svenska lag genom åren alltid haft svårt att freda sig emot.

Främst en lagseger

Trots att söndagens VM-guld framförallt var en lagseger måste ändå några namn dras fram.

Den snabbe skridskoglidaren Henrik Hagberg vars 1-0 och 2-0 på 13 minuter skapade svenskt lugn och ryskt inre kaos, målvakten Andreas Bergwall som inte bara stoppade bollar utan till och med limmade de värsta, bakre försvarsdirigenten Daniel Eriksson, "Zeke" kallad, och den störste av dem alla, Mästaren med den Magiska klubban, Magnus Muhrén, som passade till 3-0 och själv dammade in 5-1.

Det finns bandyspelare som blivit utsedda till Årets Man tre gånger eller mer. Bara en har blivit Årets Man tre år i rad: Magnus Muhrén 2002, 2003 och 2004 - nu en mycket stark kandidat för fjärde året i rad.

"Murren" har hunnit bli 30, Pelle Foss-haug fyller snart 40, men det fina med detta gäng - och förbundskapten Hultqvists sätt att tänka bandy - är den lyckade mixen av gammalt och ungt.

Imponerande debutanter

Fem VM-debutanter fanns med i Kazan. Alla imponerade. Allra mest Edsbyns ytterhalv Per Hellmyrs som vid juletid knappt ens kunde åka skridsko.

Bandyn har, till skillnad mot handbollen, klarat sin generationsväxling.

På onsdag kväll är världsmästarna tillbaka i den vardag som stavas elitserien.

Här schemat för hyllningarna:

4 sju världsmästare på Rocklunda (VSK-Saik);

4 fyra världsmästare på Zinkensdamm (Bajen-Vetlanda);

4 fyra likaledes i Edsbyn Arena (Byn-Villa);

4 en ensam, men en VM-finalmålskytt (Marcus Bergwall), på Tingvalla (Boltic-Broberg).

Gå nu dit och hylla våra hjältar!

Lasse Sandlin

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN