Dags att erkänna Blåvitts storhet

SPORTBLADET

MALMÖ. Två klyschor från Malmö en höstlördag 2007:

1) Motivation slår klass.

Alltså besegrar ett guldjagande Blåvitt på kraft, på slit och med en perfekt laginsats spillrorna av forna storlaget Malmö FF.

2) Gnälla på domaren lönar sig aldrig.

MFF-hövdingen Bengt Madsen gnällde på en helsida i matchprogrammet. Alltså drabbades MFF av det vi nu kan kalla – Madsen-effekten ...

Med den tolfte raka matchen utan förlust efter till slut klara 2–0 här på Malmö Stadion har Stefan Rehns, Jonas Olssons och Håkan Milds fräcka lagbygge satt verklig press på guldkonkurrenterna Djurgården och Kalmar FF, som möter respektive

Gefle borta idag och Örebro borta på måndag.

Att den här situationen skulle uppstå var det inte många som trodde inför serien, då IFK visade upp såväl en tunn trupp som nya, oerfarna tränare.

Själv trodde jag definitivt inte på nykompositionen från väst, och så sent som för någon vecka sedan såg jag visserligen med beundran på alla poäng som håvades in, men i sak hade jag inte ändrat uppfattning.

Dags nu alltså att göra en offentlig avbön och erkänna lagets storhet.

Ett lag med starka karaktärer

Man har växt in i säsongen, allt har gått snabbare än väntat, och en del av förklaringen är säkert den jag hittar i lördagens DN-intervju med Stefan Rehn: att man letat efter spelare med karaktär:

– Det går inte gnälla sig till en plats i laget!

Starka karaktärer finns det rakt igenom, och när nu Stefan Selakovic äntligen fick en ny chans var han länge lagets bäste.

Som belöning för sin första halvtimme gjorde han det förlösande 1–0, och han slog också det perfekta bananinlägget på Pontus Wernblooms panna; nära 2–0.

Två andra starka ”karaktärer” var inblandade i båda målen: Wernbloom med två genialiska målpass, Thomas Olsson som snabbslog frisparken vid 1–0 – ”på rullande boll”, påstod hemmaspelarna, men det såg aldrig jag – och som resolut tog ifrån MFF-Gabriel bollen vid 2–0.

Lägg därtill den ”karaktär” som Tobias Hysén nu bidrar med även om han inte är i fullt trim och borta långa stunder. Att med ett enda tillslag på halvvolley skicka in 2–0-bollen var stort, både avseeende teknik och spelförståelse.

Madsen har sig själv att skylla

Återstår för Blåvitt gör nu, efter landskampsuppehållet, AIK på bortaplan och ett Trelleborg, som i sista matchen förmodligen spelar för nytt kontrakt.

Inga lätta matcher där och mitt tips till slutsegrare måste därför fortfarande vara Djurgården.

Domaren Jonas Eriksson från Sigtuna, gammal redigerare på Aftonbladets sportredaktion, är normalt en alldeles utmärkt domare; numera med gedigen internationell erfarenhet.

Att Jonas och hans drabanter Mathias Klasenius, Örebro och Peter Vesterholm, Årsta inte var på topp denna dag och stod för massor av märkliga beslut, varav de flesta drabbade Malmö, har nog MFF sig själva att skylla.

Dagens självmål i Malmö var nämligen signerat Bengt Madsen, MFF:s ordförande, som på en helsida i matchprogrammet dömde ut de allsvenska domarna så det sjöng om det.

Mer exakt löd rubriken ”Flera domare håller inte allsvensk klass”.

Kontentan av helsidan: ”det saknas speluppfattning och spelförståelse. Detta kan du inte läsa dig till och domare utan detta har inte i elitfotbollen att göra.”

Uppskattade i utlandet

I sak har Madsen rätt men eftersom det knappast är troligt, att det var just Eriksson–Klasenius–Vesterholm han var ute efter, satt den salvan ganska mycket fel.

Inte för att svenska fotbollsdomare – för övrigt en i utlandet mycket uppskattad yrkeskår – skulle erkänna att de påverkas av en sån här artikel, men det räcker med att de bläddrat i matchprogrammet, sett rubriken och läst litegrann för att det skulle börja mullra i det undermedvetna.

Till sist: att det var nåt ”stort” på gång denna dag i Malmö fattade man ju direkt, när man från gamla hedervärda folkrörelsehotellet Temperance (numera Clarion) stegade ut i höstsolen på Engelbrektsgatan.

Där stod nio huliganer uppstagade med händerna mot husväggen omringade av fyra ridande poliser och ytterligare nio utan hästar. Jag brydde mig aldrig om att ta reda vilken matchdräkt huliganerna hade.