Så tränar du westernridning

SPORTBLADET

Oj - westernträning besrivet på några sidor... Ungefär lika lätt som att besriva ”vanlig” ridträning; ni skulle då förmodligen vilja veta om det handlar om hopp- eller dressyrträning, konditionsträning eller någon annan specifik typ av träning, eller hur? Det är faktiskt precis likadant med westernträning.

Först tränar vi våra hästar från marken, sedan rider vi in dem, och sedan beror det på vad man vill göra med dem hur den fortsatta utbildningen gestaltar sig. En pleasurehäst till exempel, ska lära sig jog som är den där väldigt långsamma, markbundna traven. En cuttinghäst måste tänka bakåt så fort ryttaren markerar att det är jobb på gång, en trailhäst måste lära sig att vänta in sin ryttares minsta lilla hjälp, och får absolut inte flytta foten en decimeter åt fel håll, osv.

En annan sak som gör det lite komplicerat att berätta sådär generellt om hur man tränar westernhästar är samma faktum som alla ”vanliga” ryttare känner igen: Alla tränare har sina egna indéer och tankar om hur man bäst tränar hästar! Det finns precis lika många träningsmetoder som det finns tränare även inom westernridningen, dock har ju alla de här tränarna vissa mål gemensamt: Våra hästar ska jobba i rät form för att inte bli trätta och utslitna. De ska vara mjuka, smidiga och starka för att orka med sina tävlingsmoment eller sitt arbete, de ska vara lyhörda för ryttarens hjälper och villiga att samarbeta med sin ryttare.

Om vi börjar med formen: Westernhästarna ska ju trampa under sig ordentligt och jobba med ryggen, men halsen ska inte ha den krökning man har i ”vanlig” ridning, utan ska hållas i en mer naturlig linje, helst i samma höjd som ryggen. Nacken ska vara böjd och nosryggen ska vara i lodplan. Bara för att hästen går i en avslappnad form får den absolut inte tappa bogar i volter eller slarva med ställningar, det är viktigt att den jobbar rätt!

Mjuka, smidiga och starka hästar får man definitivt om man tränar westernridning på dem. De flesta tränare talar idag om hästens fyra delar: huvud och hals, framdel, mitten och bakdel. Varje del ska man ha full separat kontroll över, några exempel: Rid rakt fram. Börja med att flytta bara hästens huvud från den ena sidan till den andra - utan att hästen börjar vingla - fortsätt med att flytta framdelen till höger och sedan till vänster om spåret, och gör likadant med bakdelen. När hästen klarar detta utan motstånd och utan att svänga har man kommit en bit på väg. Sedan kan man fortsätta: när hästen går på det raka spåret med bakdelen vid sidan om det kan man flytta huvudet åt olika håll, man kan göra samma övning i volter, åttor och serpentiner, bara fantasin sätter stopp här...

När en westernryttare flyttar sin häst åt sidan heter det sidepass. En sidepass är inte så exakt besriven som t.ex. en skänkelvikning, som ju ska ha en viss vinkel, utan det är omständigheterna som avgör hur tvär en sidepass ska vara, och det kan ofta betyda att den går rakt åt sidan. I träning är det viktig att träna alla grader av träning, så att inte sidapassen blir ett statiskt moment - det ska hela tiden handla om att ryttaren styr hästen.

En lyhörd häst som hela tiden går och frågar ”vad ska jag göra?”, och som man bara behöver ge en liten vink till, för att den ska göra det man vill, är väl vad vi alla drömmer om. En vältränad westernhäst är så'n! Och här är ett område som nog alla de seriösa westerntränarna är överens på: För att hästen ska bli riktigt lydig måste man belöna den på rätt sätt, och här pratar vi om ”point of release” som ett viktigt begrepp. Point of release betyder helt enkelt att hästen måste få sin eftergift i rätt ögonblick, d v s precis när den gör det vi bett om. Vi belönar hästen genom att ge honom en eftergift, han blir lämnad ifred, våran hjälp upphör och därmed säger vi ”tack, det var bara det jag ville”.

Ett exempel: Om jag ber min häst att svänga till höger, så lägger jag an vänster tygel mot hans hals, och om jag vill att svängen ska vara tvär, så får jag förstärka genom att lägga an vänster skänkel mot honom också. Han svänger och när vi svängt så mycket som vi ska, tar jag bort tygeln och skänkeln från honom och han uppfattar det som ett tack. Om jag hade suttit och hållt kvar skänkeln, eller fixat med tyglarna mot hans hals hela tiden, så skulle han inte ha varit så uppmärksam, nu vet han att när han känner min skänkel, då vill jag något, när han inte känner min skänkel är det bara att lunka på i samma riktning och takt som tidigare.

En tränare - Josh Armstron - uttrycker det här väldigt bra, han säger att hästen går inte åt sidan för att jag lägger skänkeln mot honom, han går åt sidan för att han vill att jag ska sluta lägga skänkeln mot honom. - Tänkvärt, eller hur!

Vi som tränar westernridning är med i westerklubbar, och alla seriöst arbetande westernklubbar är med i WRAS - Western Riders Association of Sweden. Om du vill veta var din närmaste westernklubb finns, så kan du ringa WRAS på tel: 0498-49 13 46.

ARTIKELN HANDLAR OM

Ridsport