Sex år av blod, svett & tårar – satsar allt på enda ett lopp

SPORTBLADET

Wennerholm: Blir ett historiskt lopp – hur det än slutar

En av de mest ödesmättade kvällarna i svensk friidrottshistoria väntar på Stockholms Stadion i kväll.

Susanna Kallur mot klockan på 100 meter häck.

Efter sex år av blod, svett och tårar satsar Sanna allt på ett kort.

Är hon snabb nog, finns tekniken och håller kroppen?

Jag hoppas de svaren blir ja, ja, ja.

Det känns som hon förtjänar det efter åtta år som varit nej, nej, nej.

Åtta år som kantats av tårar, besvikelser och bakslag.

Men också av en extrem vilja att komma tillbaka, att aldrig ge upp ens i de mörkaste av stunder.

Hur det än slutar kommer det att skrivas svensk friidrottshistoria på Stockholms Stadion den här kvällen

Susanna Kallur höll sin första presskonferens på väldigt, väldigt länge dagen före galan och jag har inte sett henne så lugn och så förväntansfull sedan storhetsåren.

Hon strålade och njöt och det kändes som tiden stått stilla.

Det finns inga garantier

Det känns som hon fått häckdjävulen i sig igen, som hon själv beskrev det när hon stod på absoluta toppen säsongen 2007 och början på inomhussäsongen 2008.

En tid då hon var en guldkandidat i varje mästerskap och där bara en tackling från Michelle Perry på sista häcken vid VM i Osaka stoppade henne från en säker medalj och kanske till och med ett VM-guld.

Och så det fantastiska inomhusvärldsrekordet på 60 häck (7,68) i tyska Karlsruhe den 10 februari 2008. Ett rekord som fortfarande står sig.

I Osaka rann tårarna som de aldrig runnit förut efter den fjärdeplats det slutade med efter knuffen.

I Karlsruhe strålade hon som bara Sanna kan när hon är som lyckligast.

Det är den senare jag vill möta efter comebacken på Bauhaus-galan.

Hon är värd det. Ingen har förtjänat det bättre efter sex års kämpande med tränaren Torbjörn Eriksson som tålmodig föjeslagare där i bakgrunden. Han förtjänar det nästan lika mycket.

Men det finns inga garantier.

Kan bli en ny början eller slutet

Sanna har inte sprungit ett tävlingslopp på 100 häck sedan lag-EM i Budapest den 20 juni 2010.

Hon har inte ens provat på träning. Som mest blev det sex häckar på träningslägret i Florida för en dryg månad sedan. Så långt har det sett bra ut.

Men det är de sista fyra som avgör hur den här comebacken slutar.

Det kan bli en ny början eller slutet på en saga som skapat en av våra mest folkkära friidrottare.

Sanna avgör själv hur nästa kapitel kommer att skrivas när hon ställer sig på startlinjen för att möta några av världens just nu bästa häcktjejer.

Hon gör det inte lätt för sig.

Det är största möjliga press mot tuffast möjliga motstånd.

Ändå verkar hon kolugn när hon står i den stekande solen på Stockholms Stadion dagen innan den stora comebacken.

Det är ett tecken på styrka, ett tecken på att hon vet var hon står, trots att hon hävdar motsatsen.

Susanna Kallur har inte tävlat inför en så stor hemmapublik och ett så stort massmedialt intresse sedan 2008.

Då var hon en världsstjärna med gulddrömmar i OS i Peking.

Med Sanna vet man aldrig...

Vad hon är i dag vet ingen, Inte ens hon själv, även om drömmen om ett nytt OS driver henne och är det stora målet.

Jag är glad bara om hon tar sig i mål på en hyfsad tid. Bara det vore en seger. Bara det vore en liten bragd

Men jag blir inte förvånad om hon springer under SOK:s stentuffa OS-kvalgräns på 12,80 direkt och tystar alla tvivlare.

Med Sanna vet man aldrig.

Vad jag däremot vet är att det kommer vara knäpptyst på Stockholms Stadion klockan 20.37 på torsdagskvällen, när häcktjejerna kryper ner i startblocken.

Det kommer att bli ett historiskt lopp.

Hur det än slutar.

ARTIKELN HANDLAR OM