Mejla

Mats Wennerholm

Sorg, mörker och kyla i Saskatoon

Publicerad:
Uppdaterad:

SPORTBLADET

SASKATOON. Det är sorg, mörker och kyla i Saskatoon denna sena kväll då det börjat bli morgon hemma i Sverige.

Småkronornas marsch mot JVM-guldet slutade mot en amerikansk vägg.

Det blev 5–2 till USA.

Och förbannelsen fortsätter.

Jag har flera gånger påpekat att USA är Sveriges verkliga bogey team och att den här matchen skulle bli svårare än en eventuell final mot Kanada också.

Sverige har inte slagit USA i JVM på fjorton år och när JVM startar i Buffalo nästa år kommer det att vara femton.

En svårförklarlig förbannelse vilar över svenska juniorer när de möter USA.

Den gick inte att bryta den här gången heller.

Nu hade USA en hel del hjälp från domarna.

Jag brukar inte vara den som skyller på domarna och Pär Mårts ville absolut inte göra det efter matchen.

Men det var märkligt hur få utvisningar som svenskarna fick med sig i den här matchen.

Kanadensaren Darcy Burchell och finländaren Tom Laaksonen tog bara det allra mest uppenbara som när amerikanarna skickade pucken över plexit, eller då Jakob Silfverberg slashades helt fri med den amerikanska målvakten drygt fem minuter in i tredje perioden.

En situation som såg ut som en solklar straff för övrigt.

Eller då David Rundblad vräktes omkull av amerikanen Derek Stepan 11.23 in i tredje perioden, utan att åka ut.

Det var ödets ironi att svenskättlingen John Carlson avgjorde matchen bara en dryg minut senare, då svenskarna rätteligen borde spelat fem mot fyra.

Men det vill jag inte säga att USA förtjänade att vinna.

Amerikanarna är JVM:s bästa lag tillsammans med Sverige i mina ögon.

Men det är inte alltid bästa laget vinner JVM, även om jag tror att USA slår Kanada i finalen.

USA spelade smartare och gjorde färre misstag än svenskarna.

De skar av skottvägar, de stod rätt och de spelade disciplinerat. De var livsfarliga när de kontrade och har precis som Kanada den där killerinstinkten framför mål som Pär Mårts jobbat så hårt för att få in i det svenska laget.

Men framförallt gjordes det alldeles för många individuella misstag.

David Rundblad slog knappt en passning rätt och de fyra mål Kanada gjorde innan Sverige plockade ut Jacob Markström i mål, kom alla sedan svenska backar gjort individuella misstag.

Adam Larsson slog en felpass som ledde till USA:s 1-0, Peter Andersson stötte högt upp vid röda och gick bort sig innan USA:s 2-0.

Och så vidare.

Nu uppmanar Mårts spelarna att våga och ta risker och han ville inte lasta några av sina spelare.

Men det var uppenbart att risktagandet var för högt den här gången.

Och mot ett så spelskickligt lag som USA så straffar det sig omedelbart.

Det känns lite tomt just nu så här direkt efter matchen måste jag säga.

Festen kom av sig innan den ens börjat.

Sverige möter Schweiz i en bronsmatch och kommer självklart att åka hem med en bronsmedalj, men ingen i det här laget är nöjd med ett brons.

Speciellt inte de som tar steget in i senioråldern och för alltid missat chansen till ett JVM-guld.

Jag tänker på spelare som Jacob Markström - som jag ändå tycker är turneringens bästa målvakt - Mattias Tedenby och André Petersson som också var med och förlorade finalen i fjol.

De får ingen ny chans.

Däremot är jag övertygad om att nästa års JVM-lag kommer att kunna slåss om ett nytt guld.

Åtta man i det här laget kan vara med även i Buffalo 2011 och nio om vi räknar in tredjemålvakten Robin Lehner.

Det är bara att försöka igen.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN